Hangö Teaterträff har vuxit ur barnskorna

Det hela började med att det på Hangö Sommaruniversitet fanns en kurs i psykodrama som höll på i många år. Bland dem som ledde kursen fanns författaren och regissören Joakim Groth och psykiater Göran Högberg som pratade en kväll om att det skulle vara roligt med någon form av teaterträff i Hangö där man kunde möta kolleger, berättar Antonia Ringbom.

– I början var teaterträffen ganska liten eftersom grundidén för tjugo år sedan var att lyfta fram de små teatergrupperna, föra dem samman, skapa kontakter mellan dem. Dessutom kunde grupperna se sina kollegers föreställningar. Då hade jag redan bott i Hangö i 17 år, varit kultursekreterare där, ordnat skapande veckor för barn och haft mycket teaterkontakter. Men småningom satsade vi helt och hållet på att skapa möten mellan teatervärlden och publiken, ordna inbördes möten, diskussioner, workshoppar, seminarier.

Det som från början var en finlandssvensk teaterträff utan ambitioner att bli stor utvecklades snabbt till att omfatta också finsk teater, teater från Sverige, dansföreställningar, performans och opera, säger Antonia Ringbom.

– Teaterträffen har också under sin tjugoåriga existens samlat allt mera unga människor. Nya generationer har kommit med och jämfört med tidigare har träffen också professionaliserats. Det fantastiska är det engagemang som finns bland alla som jobbar inom Teaterträffen och ställer upp utan lön även om vi numera kan erbjuda lön på tre månader åt en fastanställd person. Vi är mycket glada över att de sammanlagda understöden från i synnerhet Kulturfonden och undervisningsministeriet har fördubblats under de senaste fem åren.

– Det som kostar är hyran för alla de lokaler där föreställningarna visas. Därtill kommer också lagerhyra. Varje år söker vi efter nya utrymmen eftersom vissa ställen försvinner eller används till något annat.

På vilket sätt har Hangö stad och hangöborna förhållit sig till Teaterträffen?

– Hangö stad vill väl men budgeten går på minus. Fjolårssuccén med Storslaget om Hangös historia ledde också till att hangöborna kom med på ett helt annat sätt. Där igenom bröts också definitivt den dumma myten om att Hangö Teaterträff är en inåtvänd festival för helsingforsare. Genom åren har nog hangöborna lite mera tagit del i festivalen men inte i samma höga grad som ekenäsborna. Många teatergrupper från Sverige vill delta, fast vi inte betalar någonting. De vill komma med för att de tycker det är roligt här. Nu har vi för första gången också en rysk teatergrupp i Hangö.

Hur hinner du med allt planerande när du samtidigt också jobbar med ett eget skapande, gör illustrationer, filmer, är i Senegal på workshoppar?

– Jag jobbar faktiskt stenhårt men det är så givande att kunna vara med i den här Teaterträffen då jag också är ordförande för Föreningen Hangö Teaterträff.

Vilket är ditt starkaste minne av Teaterträffen genom åren?

– Allmänt sett kan jag säga att det är den lätt galna glädjen över att få vara med och skapa något tillsammans med roliga människor med humor, iver, disciplin och samtidigt en enorm spontanitet i allt de gör. Teaterträffen ger enormt mycket också för mitt eget skapande. Dessutom har jag alltid varit intresserad av teater, varit inne i teatervärlden och bland annat jobbat med barnteater. Nu finns här en ny generation vänner och till och med barnbarn med i verksamheten.

Hangö Teaterträff inleds i år den 9 juni.