Akse Pettersson sätter upp Ronja Rövardotter för Ryhmäteatteri på Sveaborg där miljön relaterar till pjäsens tema. Foto: Benjamin Suomela

Ronja är 26-åriga Petterssons första stora regiarbete

Ute på Sveaborg i ravelinen Godt Samvetes än så länge kalla utrymmen håller regissören Akse Pettersson på att öva in Ryhmäteatteris sommarpjäs Ronja Rövardotter. Det är 26-åriga Pettersons första stora regiarbete.

Astrid Lindgrens folkkära berättelse om Ronja, den tio­åriga upproriska rövardottern, blir nu sommarteater i händerna på Akse Pettersson som både dramatiserat och gjort regin. Huvudrollen görs av Kreeta Salminen. Ylermi Rajamaa är den rivaliserande rövarhövdingens son Birk som Ronja småningom blir kompis med.

– På sätt och vis påminner Ronja Rövardotter om Shakespeares Romeo och Julia, som sagan ofta jämförs med, säger Akse Pettersson och tillägger att det ändå är fråga om helt andra saker i Ronja Rövardotter.

– Trots att det finns vissa likheter med Romeo och Julia i form av två rivaliserande familjer och starka känslor som är i omlopp så handlar det i Ronja Rövardotter om vänskapen mellan Ronja och Birk och om Ronjas kamp för frihet. Det har varit viktigt för mig att betona dessa element i min dramatisering.

– Det finns ju tidigare dramatiseringar av sagan men jag har velat göra min egen text. Det kändes viktigt för mig. Jag har skalat bort vissa saker som inte känts väsentliga och tagit fram just Ronjas kamp för friheten, friheten från hatet och striderna mellan de båda rövarfamiljerna. Det här har jag upplevt som något positivt. I synnerhet som det hela slutar med att Ronja sluter fred med sin egen familj.

Fick idén på Teak

Akse Pettersson, som bara häromveckan blev magister i regikonst från Teaterhögskolan, berättar att idén med att göra teater av Ronja Rövardotter uppstod redan för några år sedan bland honom och hans studiekamrater på Teaterhögskolan.

– Förra sommaren började idén ta fart. Vi tog redan i ett tidigt skede kontakt med Ryhmäteatteri och nu är vi så här långt komna.

Ronja Rövardotter är Akse Petterssons första stora regiarbete.

– Tidigare har jag gjort litet det ena och det andra, bland annat scenografin till Ryhmäteatteris Eduskunta-pjäs som visats under våren. Dessutom har jag varit konstnärlig ledare på Ylioppilasteatteri ett år, regisserat Räck mig din hand för Studentteatern 2005 och gjort scenografin till YT:s produktion Valtuusto.

Hur upplever du problematiken i Ronja Rövardotter?

– Jag ser inte Ronja Rövardotter som någon tendentiös berättelse men upplever nog tematiken både som tidlös och aktuell då det gäller behovet av frihet, att bli godkänd och motsättningen mellan kärlek och hat. Först tänkte jag mycket på själva sagan efter att jag läst den och de olika dramatiseringarna. Sedan började jag grovjobba. I min regi har jag blandat olika element från teatern för att få fram de olika situationerna i händelseförloppet. Vissa stiliseringar ingår också till exempel då det gäller att visa upp skogen som Ronja och Birk rymmer till. Det här gäller också personregin som varit en utmaning för mig eftersom det finns barn i pjäsen som görs av vuxna skådespelare.

Hur har samarbetet med skådespelarna fungerat?

– Det har varit härligt. Det finns en stor tillit hos oss alla. Vi är en sammansvetsad ensemble där flertalet av de medverkande skådespelarna också nyss blivit klara med sina studier på Teaterhögskolan. Min handledare på Teaterhögskolan var Maarit Ruik­ka och där gällde det närmast att hitta ett eget formspråk, dessutom fundera på innehållet och att lära sig tänka på sammanhanget, fråga sig vad man gör, när, hur och varför man gör det. Allt det här har jag haft nytta av i mitt regijobb med Ronja Rövardotter.

På vilket sätt uppfattar du personregin i Ronja Rövardotter?

– Det viktigaste är att hitta livsglädjen hos skådespelarna, den glädje som varje människa har och som det gäller att få fram. Ronja själv är en person som ser sig omkring i världen, ser på världen – men inte introspektivt eftersom Ronja är en hjälte.

Vilken funktion har den nykomponerade musiken i pjäsen?

– Den finns där för att skapa atmosfär och fantasivärldar på samma sätt som scenografin i den riktiga borgomgivningen.