Mumin reser till Rivieran

Det är fredag förmiddag på Observatoriegatan i Helsingfors. Här sker just nu post-produktionen på den nya muminfilmen som officiellt ska ha premiär i slutet av sommaren. Men redan nästa vecka blir det pressvisningar på filmfestivalen i Cannes.

Notera adressen: Observatoriegatan. Det kunde inte vara mer kongenialt med tanke på att filmen handlar om en komet som hotar att ödelägga hela Mumindalen.

Till råga på allt har en del av materialet till filmen nu fastnat på väg från Japan till Finland. Orsaken är den isländska vulkanen och askmolnet över norra Europa.

– Och hela filmen börjar med en rad om att hela Mumindalen är täckt av aska, berättar Tom Carpelan.

Törstiga polacker

Mumintrollen och kometjakten är en helt ny film, även om ursprungsmaterialet är gammalt. Efter att den polska dockanimationen legat fast i upphovsrättstvister i 20 år lyckades Tom Carpelan och finlandssvenska Filmkompaniet köpa loss rättigheterna för ett par år sedan. Resultatet blev en tv-serie och filmen Mumintrollens farliga midsommar som hade biopremiär för två år sedan.

Materialet var från sjuttiotalet – det gjordes med Tove Janssons välsignelse – men manus och berättarröster var helt nya.

Till den nya filmen tar man allt ett steg längre. Nu blir muminfamiljen 3D-animerad. Det görs av bolaget Stereoscape i Helsingfors, som samarbetar med ett universitet i Japan. Resultatet är faktiskt häpnadsväckande – det ser ut som en helt ny film.

– Den här gången har vi jobbat ännu mera med produktionen. Vi har tagit fram en helt ny ljudvärld och fixat många skavanker i filmen. Förra gången fick vi lite kritik för att tempot var för långsamt, så nu har vi också arbetat med det, säger Carpelan.

Men vi spolar tillbaka lite. För att förklara bakgrunden till hela projektet måste vi söka oss bakom järnridån och sjuttiotalets Polen.

Tove Jansson hade satt upp en muminpjäs i landet och fick frågan om hon någonsin hade funderat på att göra animation av sina serier. Hon svarade att hon nog funderat på saken men att hon hade ganska klara åsikter om hur det skulle se ut.

Det hade gjorts försök att animera mumin redan tidigare. I slutet av sextiotalet gjordes en japansk version som Jansson blev oerhört missnöjd med. Mumintrollen var färglagda och Muminpappan gav stryk åt mumintrollet. Det krigades och "blodet strittade", enligt Carpelan. Det finns några klipp från serien på Youtube.

– Eftersom Tove var så missnöjd förbjöds serien att visas utanför Japan, säger Carpelan.

Men den polska regissören tog kontakt med filmbolaget Semafor, som på den tiden var en av de bästa animationsstudiorna i Europa. Utan att kontakta Tove Jansson gjorde de en kort sekvens för att visa hur det skulle se ut.

– När Tove fick se det blev hon hemskt förtjust. Men hon vägrade anlita en jurist för att skriva ett kontrakt, och det ledde sedan till att det polackerna och Tove hade ganska olika uppfattningar om vad de hade avtalat om.

De polska animatörerna skapade sina mumindockor med inspiration från det muminhus som Tuulikki Pietilä byggt tillsammans med Tove Jansson. Med jämna mellanrum kom det polska delegationer till Helsingfors för att rådfråga författaren om konstnärliga lösningar.

– Det var ganska ansträngande för Tove. För polackerna var det här det enda sättet att komma ur landet, och därför var de alltid många när de kom. Men de väntade sig mat och husrum och inte minst drycker, säger Carpelan.

Tove Jansson fick betalt också – i polska zloty, som var praktiskt taget värdelösa i Finland.

– I flera år uppmanade hon släktingar att resa till Polen för att använda de där pengarna. En del av dem blev aldrig använda, säger Carpelan.

Hög kvalitet

Men resultatet – själva filmen – blev konstnärligt ambitiös och vacker, om än ganska långsam. Avsnitten visades i skandinavisk tv i början av åttiotalet och föll sedan i glömska. Originalfilmen har legat i ett polskt arkiv i 20 år och var i rätt dåligt skick när Tom Carpelan köpte loss rättigheterna.

 – Hade det hunnit gå några år till hade det knappast varit ekonomiskt lönsamt att restaurera den längre, säger han.

När han tittade på filmerna märkte han snabbt också att en del hade blivit halvfärdigt. Därför bestämde man sig för att klippa om filmen och skriva ett nytt manus som följer Tove Janssons böcker tydligare.

När den andra filmen nu är klar säger Carpelan att man förverkligat det som Tove Jansson själv försökte skapa. Och intresset är stort – det kommer bland annat att bli biodistribution i England, vilket är väldigt ovanligt för finsk film.

– Britterna har ju sedan länge ett förhållande till mumin i och med att seriestrippen hade 20 miljoner läsare som mest, säger Carpelan.

Ett annat nytt element i filmen är förtexterna. De har gjorts av animatören Antonia Ringbom, enligt gammal hederlig stop motion-teknik. Musiken som spelas till förtexterna är en nyskriven låt av Björk, med text av författaren Sjón. Det är samma team som låg bakom musiken till Lars von Triers Dancer in the Dark.

– Efter att jag i alla år fått höra att mina serier påminner om Mumin var det inte svårt att göra en animation i rätt muminanda, säger Ringbom.

Tom Carpelan tror att filmen ligger rätt i tiden.

– Ett exempel på en annan stop motion-film är Wes Andersons bioaktuella Fantastic Mr. Fox. Plötsligt är stop motion intressant igen. Och att 3D-tekniken skulle slå igenom så här stort visste vi inte när vi började. Men det kommer inte att bli någon Avatar. Det här är ju en barnfilm så vi har gått ganska måttligt till väga, säger han.

Philip Teir

philip.teir@hbl.fi