En obemärkt målarinna ställs ut

DORA WAHLROOS

Man kan vad man vill. Dora Wahlroos (1870-1947) i Åbo konstmuseum. Till 20.4.

Kring sekelskiftet i slutet av 1800-talet framträdde hos oss en hel falang unga kvinnliga målare av vilka några blev stora. Låt vara att de trots det stod i skuggan av de ännu större herrarna i stil med Edelfelt och Gallén. Men även damerna åkte till Paris och även de närde drömmar om konsten, var och en på sitt sätt.

Nu med facit på hand vet vi dock att en av damerna tog hem spelet totalt, låt vara att det skedde långt senare. I dag är Helene Schjerfbeck den internationellt sett viktigaste finländska konstnären över huvud taget. Nationellt sett har hon inte den största specifika tyngden, den äran tillkommer de nämnda Edelfelt och Gallén. Det är så tiderna och värderingarna förändras. Som ung i Paris fick Schjerfbeck assistera Edelfelt och blev behandlad som en springflicka.

Dora Wahlroos var en av de kvinnliga konstnärer som kring samma tid före sekelskiftet vistades i Paris och som senare arbetade som konstnär i Finland. Hon slog aldrig egentligen genom som konstnär utan fick nöja sig med en mera undanskymd position som andra rangens porträttmålare. Hon blev under sin livstid inte ens omnämnd i vår konsthistoria.

Först ett halvsekel efter sin död upptäcktes Dora Wahlroos som kollega och vän till Elin Danielson, som på sistone blivit uppmärksammad i flera sammanhang. Professorn i konsthistoria vid Helsingfors universitet Riitta Konttinen, som förtjänstfullt har skrivit om våra kvinnliga konstnärer, medger att hon stötte på namnet Dora Wahlroos i samband med Elin Danielson-Gambogis biografi. Men hon hade då ingen kunskap om hennes konst. Nu har Konttinen reparerat skadan och skrivit hennes biografi i en bok som kommit till i samband med den här utställningen i Åbo konstmuseum.

Att Dora Wahlroos uppmärksammas med en egen stor utställning på ett konstmuseum innebär att den konsthistoriska inventeringen nu har nått så långt att den också kastar sitt ljus på de konstnärer som stod i bakgrunden och knappt syntes bakom sina mera namnkunniga kolleger.

Det finns en god och naturlig förklaring till att Dora Wahlroos var och är så föga känd. Hon var helt enkelt inget vidare till målare. Så brukar det gå, det sker ett darwinistiskt urval: de bästa överlever. Det är ingen vits att vara sentimental med det.

Intressant livsöde

Men även om Dora Wahlroos inte var någon stor målare är det intressant att följa hennes livsöde och se hur hennes konst utvecklades. Hennes bana som konstnär ryms egentligen på axeln mellan två självporträtt som vardera ingår i Åbo konstmuseums samlingar. Porträtten tillkom i början och i slutet av Wahlroos bana som konstnär.

Det tidigare självporträttet målare hon då hon var 25 och det senare då hon var 73 år gammal. Det första är fyllt av optimism och inspiration medan det senare är mera moget och resignerat. Som ung åkte Dora Wahlroos som sagt ut i världen, till Frankrike och Italien, och spände sin båge så gott hon förmådde. Hon influerades av den franska naturalismen och målade porträtt och genrebilder samt landskap och stilleben. Ett antal självporträtt och andra porträtt hör till hennes främsta alster. Några ståtliga och välgjorda motiv från midsommaren i Pargas når också högt.

Överlag hör hennes tidiga alster till de bästa, speciellt då hon bjuder på mera färg och djup. Några av utställningeens verk är dessvärre helt undermåliga.

Under Dora Wahlroos unga år kom några män, några manliga konstnärer i hennes väg och förändrade hennes liv. Hon var till exempel en tid förlovad med skulptören Emil Wikström och senare upplevde hon i Italien en dramatisk romans med Elin Danielsons man Raffaello Gambogi. Den sistnämnda incidenten fick oanade följder för Wahlroos. Vänskapen med Elin Danielson bröts och Wahlroos åkte hem till Åbo och så att säga revade sina mödosamt hissade segel. Hon gifte sig aldrig och levde överlag ett undanskymt liv.

På det hela taget var Dora Wahlroos en konventionell målare utan större visioner men i hennes liv finns vissa personligt färgade passager som kunde ge stoff för en lärorik berättelse.

DAN SUNDELL

dan.sundell@hbl.fi