Provokativ teater i Tammerfors

I dag är det festivalpremiär på Rigateaterns gästspel med Sonja i regi av den lettiske regissören Alvis Hermanis. Alvis Hermanis deltog i Tammerfors teatersommar för några år sedan med en mycket säregen föreställning Långt liv, som handlade om pensionärer i ett bostadshus i Riga. Den nu aktuella föreställningen bygger på en novell av den kända moderna ryska författaren Tatjana Tolstaja och handlar om märkliga händelser i den ensamma Sonjas liv.
- Sonja är en stark, emotionell berättelse som handlar om passioner på det privata planet, säger Alvis Hermanis.
Sonja framförs på ryska i Riga. Enligt Alvis Hermanis beror det dels på att man velat bibehålla den autentiska texten, dels på att den unga pojken i pjäsen är rysktalande.
I föreställningen Lång liv satsade Alvis Hermanis starkt på att göra interiörerna i pensionärshemmen så autentiska som möjligt. Samma tanke finns i Sonja där lägenheten är fylld med äkta antikviteter. Och nu tänker Alvis Hermanis göra en fortsättning på pensionärsföreställningen och berätta om dessa människor i 1960-talets Riga, närmare bestämt under året 1968.
- Också här tänker jag skapa interiörer som motsvarar den tidsperioden. Dessutom var livet i den dåvarande sovjetrepubliken Lettland inte alls så isolerat som man trott i väst. Människorna i den här pjäsen var unga då, de var influerade av flower power-rörelsen, "make love-not war"-sloganen och de lyssnade på västerländs popmusik. Pjäsen har fått titeln Sound of Silence med undertiteln Simon & Garfunkel-concert även om en sådan konsert aldrig ägde rum i Riga 1968.
En av orsakerna till att Alvis Hermanis är så fascinerad av autentiska interiörer i sina pjäser är att han likt den ryske semiotikern Juri Lotman anser att man inte kan förstå en text ifall man inte känner till den fysiska bakgrunden och hur människor levde i olika historiska tider.
- Det handlar om små detaljer, vilka slags kläder och möbler människorna omgav sig med, hur de borstade tänderna och så vidare. På det här sättet öppnar texten nya dimensioner.
I november kommer Alvis Hermanis till Helsingfors och Baltic Circle-festivalen med pjäsen Is som bygger på en roman av den ryske författaren Vladimir Sorokin.
Måsen på nytt sätt
Kristian Smeds,en magisk regissör som lämnade Kajana Stadsteater för ett par år sedan, är nu aktuell i Tammerfors med en spännande, anarkistisk och avantgardistisktolkning av TjechovsMåsen som han regisserat för Von Krahl-teatern i Tallinn och nu fick sin utländska premiär i Tammerfors. Den drygt tre och en halv timme långa föreställningen innehåller visserligen element från den traditionella Måsen-pjäsen men är i och för sig en helt ny tolkning med element som har att göra med konstnärliga frustrationer, skapandets våndor, behovet att skapa något nytt och konstens, teaterns betydelse överhuvudtaget.
Pjäsen rör sig på olika plan, dels ett berättande plan, dels en pjäs i pjäsen och ett metaplan utgående från en grupp konstnärer som samlats en sommardag för att vädra sina nojor, egotrippa och begrunda sina skapande förmågor.
Det blir en lång resa in i själsliga våndor och konstnärspsyken där de teaterestetiska dragen överdrivs medvetet groteskt, fräckt och provokativt. Uppsättningen, med sina karnevalistiska, clownartade inslag, väcker många tankar och känslor och lämnar publiken allt annat än oberörd.
Också den asketiska dekoren är gjord av Kristian Smeds som låter den skjutna måsens blod flyta över ansikten och händer på de agerande.
I synnerhet den unga generationen estniska skådespelare får spela starkt ut i denna uppsättning med den vodkadrickande Masha, energiskt tolkad av Tiina Tauraite och Riina Maidres Nina som passionerat älskar Trigorin. Juhan Ulfsaks Kostja är den mest provokativa, tragiska gestalten som vill bli pjäsförfattare och har traumatiska relationer till sin mor Arkadina som framförs av en man (Lembit Ulfsak).
Kritiskt om hälsovård
Den andra udda teaterupplevelsen hittills i Tammerfors är den ryska Teatr.Doc&SounDrama Studions uppsättning Doc.Tor som satsar på mim och clowneri också den. Doc.Tor är en ironisk kritisk protest mot det absurda sjukhuslivet i dagens Ryssland där sjukhusen saknar mediciner och annan väsentlig utrustning, där patienterna måste betala för allt. Och är patienterna inte försäkrade eller har råd att betala måste behandlingen fördröjas tills de blir så dödssjuka att vården helt enkelt är nödvändig.
En ung läkare pendlar runt på olika mer eller mindre primitivt utrustade provinssjukhus och redogör för vården där.
Elena Isajeva har dramatiserat pjäsen som regisserats av Vladimir Pankov. Mycket musik, koreograferade rörelser, satsning på dramatiska ljud och sånginslag ingår i föreställningen som är en djärv protest mot sociala missförhållanden i Ryssland.
ELISABETH NORDGREN
09-1253 318, elisabeth.nordgren@hbl.fi