Flowfestivalen ordnas i år för tionde gången. Foto: Flowfestival/Niklas Sandström

Jenny Jägerhorn: 10 år av Flow

När augustikvällarna börjar skymma och hipsterfolket vandrar mot Södervik vet man att det är dags. Flowfestivalen har etablerat sin plats som många urbana helsingforsares sensommar-måsten, så också i mitt fall. Festivalen ordnas i år för tionde gången och jag har varit om så gott som alla.

Flowfestivalen har från början utnyttjat intressanta stadsrum i Helsingfors. Det hela började år 2004 när en grupp vänner beslöt att ordna en festival vid där de själva ville gå. Platsen blev VR:s magasin. Det var gruppen Nuspirit Helsinki som inom ramen för Festspelen ordnade något som snarare påminde om en litet större klubb än en festival. Musiken var mera jazz- och soulbetonad än i dag, kryddat med tekno. Jag minns inte några enskilda artister, förutom just grabbarna från Nuspirit, men det roliga var att man råkade på en massa bekanta eftersom evenemanget med sina omkring 4000 besökare ännu var rätt litet.

När magasinen år 2006 brann ner blev festivalen hemlös, och spreds ut på olika håll i staden, till bland annat Kuudes Linjas innergård och Vita Salen. Det året var jag inte med utan låg på sjukhus och svarade småbittert på sms av kompisar som undrade var jag höll hus. Följande år flyttade Flow till det gamla industriområdet i Södervik med sin stämningsfulla gasklocka och urbana omgivning. De första åren här gillade jag mest, man råkade ännu på bekanta hela tiden och köerna var inte oöverkomligt långa.Under de senaste åren har jag tyckt att festivalen börjar bli lite väl stor, på gott och ont. Maten har blivit allt snofsigare, inredningen glassigare och priserna har skjutit i höjden. I år lär ändå hela Flowfestivalen vara ett enda stort utskänkningsområde, plus för det.

Antalet besökare har varje år fördubblats sedan starten och nu räknar man med att festivalen drar hela 63 000 deltagare. Varför jag ändå återvänder år efter år beror främst på kärleken till musiken. Festivalen bjuder på ett brett spektrum av olika genrer - indie, hiphop, klubbmusik, soul, jazz och experimentellt och så stadskultur i olika former. Medelbesökaren är en välutbildad 27-åring från huvudstadsregionen, men här finns också allt från småbarn till pensionärer, vilket vittnar om att det finns något för envar. Det är osäkert om festivalen får fortsätta i Södervik. Ett finare område och mer lämpligt område lär i varje fall bli svårt att hitta.