Jeanette Öhman | Att gilla eller inte gilla

Enligt min make blir man nämligen alltid glad av att få ett gilla och det minsta en medmänniska kan göra är väl ett litet tumtryck på bekräftelse-symbolen.

Några dagar senare såg vi Alex Schulmans enmansshow Älska mig på Maxim Teatern i Stockholm. Schulman berättade bland annat att medelsvensken i snitt plockar fram sin telefon 165 gånger om dagen. I pausen visade publiken att Schulman hade rätt. Det första folk gjorde när ridån gled igen var att ta fram sin telefon och skriva en liten uppdatering på Twitter, Facebook eller Instagram. Alternativt gilla varandras.

Sedan började akt två där Schulman konstaterade att folk som rör sig på sociala medier egentligen bara är små kärlekstörstande barn utklädda till vuxna.
När vi kom ut från teatern hade jag bestämt mig för att sluta himla med ögonen åt människor som lägger ut töntigheter på sociala medier. Från och med nu skulle jag ha större överseende med uppdateringar om träningsresultat, dagens middag och livsvisdomar i stil med carpe diem.
Om Schulman har rätt sitter det bakom statusraden ett litet ensamt barn och ropar efter att bli sedd och gillad.

Min man såg överraskat på mig och sade att han tolkat Schulmans budskap på ett helt annat sätt. Vi borde fokusera mer på det som är viktigt, på familjen och nära relationer.
Det är destruktivt att söka kärlek i främlingars bekräftelse. Han tillade att han kanske måste sluta mata den oändliga bekräftelsehungern hos folk på Instagram.

Jag vet inte om det ena utesluter det andra. Alltså om att gilla eller inte gilla ens är frågan.