Ledarkrönika: Inte bara en barnvakt

Det finns tydligen föräldrar som har sina barn på dagis också när de själva är på semester. Och så har vi de som anser att barn inte alls ska gå på dagis och förebrår föräldrar som inte vårdar barnen hemma.

Har de här någonting gemensamt? Jo, det har de, fast de verkar vara av så olika åsikt. Den gemensamma nämnaren är att de betraktar daghemmen som uppsamlingsplatser för barn. Föräldrar som använder dagis som barnvakt under semestern gör det, men också de som utdömer alla goda sidor av dagvården. Den här attityden hjälper inte precis till att utveckla dagvårdens kvalitet.

Docenten i småbarnspedagogik Marjatta Kalliala kritiserar de långa dagisdagarna och säger att dagvården är gjord efter vuxnas behov. Kanske det, men strukturen ligger varken i händerna på dagvården eller på föräldrarna. Dagvården behövs då föräldrarna jobbar, men dagens längd påverkas av andra faktorer, varav många är politiska. Ju glesare dagisnät, desto längre dag får barnet på grund av pendlandet, till exempel. 

Deltid är något som många suktar efter, men för att det ska fungera krävs ett samspel av arbetsmarknadspolitik och lokalpolitik, där dagvården passar in. I andra länder är det vanligare med deltidsarbete, men det verkar tyvärr gälla bara kvinnor. Deltidsarbete måste utformas med mer jämställdhet i sikte. Som det är nu är skillnaden mellan vårdbidrag på deltid och på heltid alltför stort. Flexibilitet uppmuntras inte.

Kalliala säger också att de finska barnen får måla och snickra alltför lite – men den verkligt viktiga poängen är att skillnaderna mellan olika daghem är olovligt stora. Det här är ett problem både för familjerna och för debatten: Vi talar nämligen förbi varandra. Alla som är nöjda med sitt dagis och den kreativitet, musik, lek, gymnastik och pedagogik som erbjuds är snabba på att försvara det, men vi har kanske inte förstått hur mycket sämre erfarenheter andra kan ha, till och med i samma kommun.

Oberoende av hur bra dagis man har är det hälsosamt med så långa pauser att barnet får en chans att längta tillbaka. En barndomssommar där tiden försvinner i solvarven är bra, om det bara är möjligt att ordna. Att ha lite långtråkigt ibland är barnens privilegium, och garanterar att dagisstarten också känns rolig.