Blockpolitik lösningen?

För att väljarna redan före valet skall veta vilka alternativen är borde partierna på förhand liera sig i olika block.

Politiken har återvänt till politiken, har många konstaterat om den ännu pågående regeringsbildningen. Det har sagts vara orsaken till att det är så svårt att komma överens om en ny regering. Sannfinländarnas framgång har förklarats som en protest mot att de ”gamla” partierna är så lika varandra att det är egalt hur man röstar. Då vilket parti som helst kan regera med vilket annat parti som helst har väljarna svårt att påverka regeringsbildningen.

Statsvetaren Åsa Bengtsson ifrågasätter i sin blogg principen att det största partiet utan vidare förväntas bli statsministerparti. Hon låter förstå att den principen inte är tillämpbar i den här situationen med tanke på att regeringen skall återspegla valresultatet och att den borde vara någorlunda homogen.

Om jag förstått Bengtsson rätt, menar hon att den politik som Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen stått för som finansminister led ett så svårt nederlag att han inte är rätt person att leda nästa regering. Ingen kan rimligtvis tolka valresultatet som ett förtroende för den avgående regeringen.
För att väljarna redan före valet skall veta vilka alternativen är borde partierna på förhand liera sig i olika block. De borde alltså komma överens om huvudprinciperna i ett kommande regeringsprogram, som de lovar förverkliga om de vinner valet. Så fungerar det i många andra västeuropeiska demokratier, till exempel i Sverige. Då skulle man också komma ifrån beskyllningarna om kappvänderi, då partierna skulle göra kompromisserna redan före valet.

Den regering som nu ser ut att förverkligas skapar dock inte förutsättningar för ett blockval nästa gång. Den blivande oppositionen, Sannfinländarna och Centern, utgör inget trovärdigt alternativ.

Det finns naturligtvis avigsidor också i ett blocksystem. Det är möjligt att ingetdera blocket når majoritet och att något udda parti, till exempel Sverigedemokraterna eller Sannfinländarna, blir vågmästare. Var man hamnar om man dogmatiskt håller fast vid blockbindningarna ser vi i Danmark, där de anständiga borgerliga partierna hellre låter invandringsfientliga Dansk Folkeparti diktera en del av politiken än att man lierar sig över blockgränsen.