Hur mycket vet ni om badminton egentligen?

Mitt bland papper som var fullklottrade med information om busstider, spelordningar och planscheman fanns måndagens tanke nedskriven på ett stort vitt papper.

"The camera can photograph thought" stod det, kanske som en liten uppmuntrande hälsning till de många fotografer som bevakar ett OS.

Det ligger säkert något i citatet som på anslagstavlan tillskrevs den brittiska skådespelaren och författaren Dirk Bogarde. Men för den som med ett fotografi ville fånga Anu Nieminens tankar efter att hennes långa karriär avslutats behövdes det en hel bildserie.

Huvudet var nämligen sprängfullt av motstridiga känslor. Dels kände Nieminen besvikelse över den klara förlusten. Dels någon form av lättnad över att slitet var över för gott. En del av tankarna upptogs av smärtan från ett ömmande knä. Och för de som stod i intervjuzonen efter karriärens sista match blev det också snabbt klart att badmintonspelaren kände sig rejält frustrerad.

En irritation som gick ut över den lilla finländska presskåren.
– Ni som står här, hur mycket vet ni egentligen om badminton? Ni känner inte till spelarna, fräste Nieminen.

Ett OS är en chans för många mindre idrotter att få vara med och dela på sportpublikens uppmärksamhet. Cyklister, skyttar, seglare och judokor hör till dem som hittills under OS-veckan pedagogiskt, ivrigt och glatt förklarat för medierna på plats hur taktiken i ett linjelopp kan utformas, hur en världscuptävling i luftpistol är uppbyggd, hur många starter som görs under en seglingstävling eller hur ett visst judogrepp ser ut.

– Neeej, cykling är en liten gren i Finland, svarade Pia Sundstedt lugnt på frågan om hon inte tycker att hon borde ha fått mer uppmärksamhet under sin karriär.

Men med jämna mellanrum kommer också bitterheten fram, från utövare av mindre grenar som tycker att det är orättvist att de måste leva i ett land där ishockeyn är ohotad etta och en gren som badminton har en mindre roll.

Hur många artiklar har inte gjorts om hur synd det är om Ville Lång som tjänar så lite pengar på sin sport, eller om hur lite spaltutrymme Anu Nieminen får i Finland.

Själv kan jag snabbt lista 500 yrkesgrupper jag tycker är mer underbetalda än badmintonspelare, och faktum är att Anu Nieminen med sina meriter skulle ha fått ännu mindre uppmärksamhet i snart sagt alla andra europeiska länder.

Ett citat man ofta hör gällande idrottare som till stor del av sin karriär tävlar utomlands är "man förstår inte i Finland hur bra han är".

Ungefär som att pösmunkigt säga "man förstår inte i Finland hur goda grodlår är", eller "man förstår inte i Finland hur bra serie Mad Men är". Idrottspubliken är givetvis smart nog att själv kunna bestämma sig för hur högt den värderar en idrottares insatser under karriären, och på den skalan finns det inget som rätt och fel.

Anu Nieminens karriär är nu avslutad. Hon spelade badminton på toppnivå i dryga 15 år. På världsrankningen var hon som bäst 13:e. I VM gick hon som längst till åttondelsfinal och i EM var hon framme i kvartsfinal. I OS deltog hon fyra gånger, vann en match och förlorade fyra.

Vad det saldot är värt får var och en bestämma själv. Bara siffror, men i det här fallet säger de faktiskt mer än tusen bilder. Och fångar säkert en och annan tanke.