Philip Teir: Att bli författare

I tisdags berättade årets Arvid Mörne-vinnare Martina Molis-Mellberg i Hbl att eleverna på skrivarskolan i Biskops-Arnö sinsemellan diskuterar vilket slags litteratursyn som råder på skolan. Vad räknas som litteratur? Får man skriva deckare på skrivarskola? Eller – om jag tillspetsar det ytterligare – får man skriva ungdomslitteratur om vampyrkärlek?

Det ges ut allt fler böcker. Enligt siffror som jag hittar på Aftonbladet fördubblades antalet titlar per år under 2000-talet. Det märks också på kulturredaktionerna som får allt fler böcker att recensera. Som författaren Unni Drougge skrev på Twitter häromdagen: ”Och denna förbannade idioti, att alla ska SKRIVA en bok ist f att LÄSA en bok”.

Och ju fler titlar, desto fler som titulerar sig författare, och desto fler ansökningar till författarförbunden. I Finland fick Kirjailijaliitto häromåret oönskade rubriker för att författaren Katariina Kärkkäinen – numera Souri – inte godkändes som medlem trots fyra verk. Kärkkäinen har skrivit underhållningsromaner och medverkat i herrtidningen Playboy en gång på åttiotalet, vilket knappast var till hennes fördel i ansökningsprocessen.

Det var först med den femte romanen Kahdeksas huone som hon blev medlem i Kirjailijaliitto, trots att reglerna säger att det räcker med två originalverk för att godkännas.

I Finlands svenska författareförening gäller samma regler. Där ska en blivande medlem ha ”offentliggjort minst två originalverk av litterärt värde på svenska”.

Just nu diskuteras ett fall där en finlandssvensk författare – som vill förbli anonym i Hbl – inte godkändes som medlem med hänvisning till just kvalitetskravet. I författareföreningen är det en oberoende bedömningskommitté som avgör vem som godkänns av styrelsen. Det negativa beslutet är förvånande, åtminstone i just det här fallet. För det första: betyder ”litterärt värde” att man skriver i en viss genre? För det andra: är återväxten inom finlandssvensk litteratur verkligen sådan att man har råd att utesluta intresserade medlemmar?

I Sverige är trycket betydligt hårdare. Jag frågar Gunnar Ardelius, som är ordförande i Författarförbundet, hur man resonerar kring ansökningar.

”Ja, vi får in fler ansökningar och blir ständigt fler medlemmar, snart är vi 3 000. Kvalitetskraven diskuterar vår invalsnämnd och förbundsstyrelse kontinuerligt. Det är alltid svårt att dra gränser. Litteraturens publiceringsformer och konstnärliga uttryck förändras hela tiden. Så kraven på vilka som kan kvala in måste också ständigt förändras för att svara mot verkligheten. Det är en fråga om både kvantitet och kvalitet. På senare år har vi fokuserat mer på huruvida de som söker är yrkesverksamma författare och översättare snarare än att bedöma kvalitén på verken. Vem som helst får kalla sig författare, men det är viktigt att våra medlemmar är yrkesverksamma i hög utsträckning. En stor del av vår verksamhet går ut på att förhandla med förlagen samt ge juridisk rådgivning” svarar Ardelius per mejl.