Grafik: Måns Eklund.

Philip Teir: Bibliotek eller kulturhus?

Vad Helsingfors länge saknat är ett icke-kommersiellt utrymme i centrum, skriver Philip Teir.

Den avlånga byggnaden vid Tölöviken, som ska stå klar 2017, kallas för ”huset för fakta, färdigheter och fiktion”. Trots att centrumbiblioteket funnits som idé sedan sent åttiotal har mycket hänt inom fältet – mest dramatiskt är kanske att böckerna delvis håller på att försvinna.

Centrumbiblioteket diskuterades under ett samtal på Finlandsinstitutet i Stockholm förra veckan, och man hade bland annat bjudit in den svenska arkitekten Ola Andersson, som var en av dem som var mest engagerad när man i Stockholm planerade en utbyggnad av Stadsbiblioteket (Andersson var kritisk till planerna).

Efteråt berättade Andersson för mig att det mest slående med diskussionen förra veckan var att det aldrig pratades om böcker. Snarare tänker man sig att centrumbiblioteket kommer att vara någonting i stil med Kulturhuset på Sergels torg, ett allaktivitetshus för kulturella evenemang. 10 000 kvadratmeter planeras för publiken, inget arkiv eller administration. Det blir alltså inget huvudbibliotek. I stället: ”lärdomsbastu”, vinterträdgård, biograf, kaféer och ”stadens bästa offentliga toaletter”.

Så här tror jag: detta är precis vad Helsingfors behöver. I dag är det enkelt att beställa böcker från bibliotekens magasin, och det nya, enorma universitetsbiblioteket i Kajsaniemi – i kombination med Nationalbiblioteket – ger all den service som man kan tänkas behöva om man är ute efter en viss bok.

Vad Helsingfors länge saknat är ett icke-kommersiellt utrymme i centrum. Tonåringar, pensionärer, nyblivna föräldrar med sina barn – eller människor som strövar planlöst omkring – ska inte alltid behöva shoppa för att bidra till trivseln i stadsbilden.

Själv har jag länge saknat något i stil med Internationell författarscen i Kulturhuset i Stockholm. En ordentlig arena för stora författarbesök, så att dessa inte alltid är hänvisade till trånga bokhandlar.

Men visst, gärna böcker också. Och kanske framför allt bibliotekarier som är så passionerat yrkeskunniga att de kan hjälpa en att hitta sånt man inte ens visste att man letade efter.