"Radiokoncept är för det mesta bäst när de är renodlade, men det finns ett undantag där substans och flöde möts"

Jens Berg: Radiosambo i behov av etta

Vegas flödesprogram känns allt mer som långa transportsträckor som sällan överraskar med vare sig val av ämnen, gäster eller musik, skriver Jens Berg.

Intrycket av tudelningen på  radiokanalen Vega har stärkts under hösten. Utmaningen med att i en och samma kanal försöka tillfredställa samtliga vuxna finlandssvenskar har alltid funnits och lösningsmodellen är och har varit att skapa långa flödesblock varvade med substantiella pratprogram.  Intrycket under hösten är att Vegas substantiella pratprogram har höjt sig en klass, medan flödesradion gått i motsatt riktning.

Det granskande programmet Radar har på kort tid funnit sin plats i etern. Redaktionen tar sig tid att söka fram människorna som drabbas av besluten. En av höstens  radiohöjdpunkter var helheten kring tvångsvård av gravida missbrukare. För att belysa att frågan inte är svartvit hade man grävt fram unga Petra, som berättar hur hon sökte vård när hon blev gravid, men som samtidigt motsätter sig generell tvångsvård. Radar tvingar och stimulerar lyssnarna att tänka själva.

Ett program som säsong efter  säsong håller hög nivå är det  populärvetenskapliga Kvanthopp – programmet som förklarar hur det egentligen fungerar. Det som egentligen fungerar i själva konceptet är kombinationen av substans och tilltal. Marcus Rosenlund är en trovärdig vetenskapsnörd som samtidigt har en självironisk distans till de ofta udda ämnes­valen.

I samma genre som Kvanthopp finns importen Språket från Sveriges Radio P1. Det är en fröjd att höra experten Lars-Gunnar Andersson lägga ut texten om språkriktighet. Studiosnacket byggs upp med en säker dramaturgi som avslutas med att Andersson kommer med sin rekommendation. Tänk att skillnaden mellan ”30 år” och ”30 bast” kan kännas som en thriller.

När ribban höjs på ena sidan så blottas svagheterna på den andra sidan. Vegas flödesprogram känns allt mer som långa transportsträckor som sällan överraskar med vare sig val av ämnen, gäster eller musik. Mycket kunde åtgärdas genom att se över roll­besättningen i studion. Flödesradio fungerar inte om de båda programledarna är stöpta i samma form. Identiska åsiktstvillingar hörs för ofta på morgon, förmiddag, eftermiddag och lördag.

Radiokoncept är för det mesta bäst när de är renodlade, men det finns ett undantag där substans och flöde möts. Kulturtimmen är visserligen ojämn, men under sina bästa stunder i höst har programmet varit en njutning för örat. Stunderna inträffar när överraskningsmomentet är som störst. Som lyssnare kastas du då mellan filosofi och politik, mellan en recension av marginell teater och en analys av Jimi Hendrix, och musiken mellan inslagen varierar från opera av Wagner till indierock av Band of Horses.

I väntan på den pratbaserade webbradion, kan filosofin bakom Kulturtimmen vara en möjlig lösning på det allt ojämnare Vega. Receptet är enkelt att skriva men svårare att realisera: Blanda rikligt med substans och modiga personligheter med överraskningar i både musik- och ämnesval.