Folke Forsman: Läs Bibeln

Kyrkoårets höjdpunkter, jul och påsk (om vi med termen påsk även avser passionstiden) har inspirerat till en oändlig mängd musik. Vad vore julen utan julkonserter med allt från Stilla natt till Bachs Juloratorium? Påsktidens musik är inte mindre rik men den pastorala stämning vi hittar i julmusiken saknas i passionsmusiken. Ämnets dramatiska allvar medger ingen mysighet.

En väsentlig skillnad mellan dessa två kategorier är texterna. Medan julsångernas texter kan vara fritt fabulerande, ofta naiva, med stilla nätter, granar och barn i ring, är passionsmusikens texter Bibeltexter. En annan skillnad är sammanhanget: julmusiken kan utföras lite var som helst medan passionsmusiken är förankrad i liturgin. Även Bachs passioner är gudstjänstmusik och när man uppmanar åhörarna att ta med sig sittdynor för att orka lyssna på Matteuspassionen har man tappat bort kontexten: passionens första del hör hemma i långfredagens förmiddagsgudstjänst, andra delen framfördes i kvällsgudstjänsten. Därför finns gosskören endast i första delen; på kvällen sussade gossarna i sina sängar.

Alla fyra evangelisterna berättar om Jesu lidande på olika sätt. På 400-talet blev det vanligt att i gudstjänsterna veckan före påskdagen recitera dessa texter och då Matteus version är den fylligaste sjöngs den i långfredagens gudstjänst. På 800-talet började man dramatisera läsningen. Texten reciterades av tre personer, en var berättare, en annan sjöng Jesu repliker och en tredje, Pilatus, översteprästernas, lärjungarnas m.fl. repliker. Dramatiken underströks genom olika tonlägen: berättaren reciterade på en hög ton, Jesus på en låg. Samma uppdelning finns i Bachs passioner: evangelisten är tenor, Jesus bas.

Steget härifrån till genomkomponerade passioner där lärjungarnas, folkhopens och andras repliker sjungs av en flerstämmig kör är ganska självklart. Heinrich Schütz passioner från 1600-talet utgör både höjdpunkt och slut på denna tradition. Schütz passioner sjungs helt a cappella; mot evangelistens och Jesu enstämmiga recitativ kontrasterar den fyrstämmiga kören. Förutom en inledningskör och en avslutande kör följer texten ordagrant den tyska bibeltexten.

Men sedan spårade det ur. I de protestantiska kyrkorna, som lämnat den katolska traditionen, skrevs i pietistisk anda romantiska versioner av passionshistorien med den neapolitanska operan som musikalisk förebild. Passionstraditionens räddare hette Johann Sebastian Bach.

Bachs två passioner utgör i själva verket protester mot dessa sentimentalt drypande texter; i båda passionerna använder Bach evangelietexten ordagrant och oförkortad. I Schütz anda inleds och avslutas passionen med en stor körsats, och passionsberättelsen interfolieras av genialt placerade koraler och subjektivt kommenterande solopartier. Men passionen vilar på ordets fasta grund.

Därför är det i själva verket lätt att följa med en passion, om det sedan är Schütz eller Bach. Läs Bibeln! Bachs Johannespassion omfattar Johannesevangeliets 18 och 19 kapitel, Matteuspassionen Matteus 26 och 27. Plocka fram den dammiga konfirmationsbibeln eller vigselbibeln, där finns librettot.

Skribenten är diplomorganist, doktor i musik och musikkritiker.