Impuls: Radio Babbel

Tua Ranninen vill ha mindre babbel, och mera tid för riktiga radiomässiga program i Radio Vega.

Impuls
Radio Babbel
Utlänningar och finnar som vill smickra oss finlandssvenskar jämför oss ibland med champagne: Bubblande och spirituella. Det finns också andra sätt att se på oss. Om vi till exempel påminner om vår svenskspråkiga radiokanal Vega, ersätts bubblorna av babbel. Och spiritualiteten?


Ja, den finns insprängd i tablån, inlagd på tider som är omöjliga att hålla reda på. Det finns fina knäckebrödsprogram, som Granskat, Smältpunkt, Kvanthopp och Aktuellt 17 – långsamverkande program med god baskunskap att tugga i sig. De har inte påverkats av de fluffiga snabbkalorierna, utan serverar oss fakta på ett seriöst, oglamoröst sätt. Goda berättelser som Samtal om livet är jag också tacksam över.
Ibland händer det att jag får hjärtklappning av välgenomtänkta program som använder radiobilder, musik och effekter på ett professionellt sätt. De letar sig in i hjärna och hjärta och låter orden bli större och mera än bara ord.
Det tar tid att producera sådana program och tid är pengar.

Bristen på pengar gör att alltför mycket av sändningstiden bara är tomt prat. Det kan visserligen vara hemtrevligt med programvärdar som börjar kännas som ens nära vänner, men skall en utvidgad vänkrets vara Radions främsta uppgift?
Hallåorna har haft till uppgift att binda samman program på god svenska och vara ansvariga för de dagliga rutinerna på kanalen. Vad händer nu när de försvinner?


Det jag emellertid sörjer mest är att mitt favoritprogram, Kulturtimmen, har fått ny sändningstid. Klockan 18 har jag stått i köket och lagat mat och tagit till mig de kulinariska godbitar som serveras av Kulturtimmens proffsiga redaktörer. Inte längre. Nu är jag på jobb när programmet sänds klockan 14 på eftermiddagen. Klockan 23, när det går i repris, sussar jag sött. Arenan, visst, men bara i nödfall. Sitter man framför datorn flera timmar i sträck varje dag tilltalar det inte att också på fritiden göra det.
Jag, i äldre medelåldern, lär inte längre höra till Kulturtimmens nya målgrupp som lär ligga kring 30-strecket. Är det därför de också infört ovidkommande musik mellan inslagen, för att de tror att man inte orkar lyssna en hel timme utan avbrott – och mera studiodiskussioner i stället för bandade inslag?


Klart att jag är sårad över en sådan åldersdiskriminering och över att man inte ser kultur som något som överbryggar ålder, kön, ras och ja, vad som helst. Jag trodde det var kulturens uppgift: Att låta oss få syn på människan i all hennes storslagenhet och ynklighet.
Det finns många bra journalister på Radio Vega som brinner för sitt jobb.
Bästa chefer: Ta till vara deras kunskap och ambitioner och låt dem servera oss ordenliga njutbara program som använder detta goda mediums möjligheter!
Skribenten är reporter på Hbl