Det handlar visst inte om sex

Michel Ekman ifrågasätter min läsning av Tove Janssons Trollvinter och anser att boken visst kan omfatta det sexuella uppvaknandet. Det kan det förvisso, och Ekman har alldeles rätt i att boken – precis som alla muminböckerna, särskilt då de senare – i sin ”rikedom och klokhet” innehåller flera olika tematiska spår. Och visst kan man i likhet med Ekman läsa vintermotivet som sexuell skuld, eller att Mumintrollets ensamhet i de nya och främmande environgerna i kropp och landskap orsakats av hans sexuella vaknande.

Men jag förstår inte varför: vari boken finns sexualiteten? Fortsättningsvis ser jag vänskapen, ansvarstagandet och barnets individuella och från familjekollektivet befriade sociala roller som bokens centrala teman. Att Ekman i sin läsning lutar sig mot Tuulikkis roll i Toves liv, och ser Tootikkis inverkan på Mumintrollet i analogi härmed, är en intressant och given biografistisk analys, men bygger på sådana kunskapselement som inte finns i själva verket. För glömmer man det privata, eller är man omedveten om Toves och Tuulikkis förhållande – som eventuellt, säg, utsocknes läsare kan vara – och koncentrerar sig enbart på verket, finns sexualiteten helt enkelt inte där. Inte i mina ögon, i alla fall.

Onekligen: Tootikki har ett tydlig mentorförhållande till Mumin, men ett sexuellt laddat förhållande har de två inte precis. Snarare sker trollets uppvaknande i det kåtslagna mötet med sjöhästen i Pappan och havet, där det är alldeles tydligt att det kittlar mellan benen på vårt plötsligt pubertala troll. Av denna klåda finns det intet i Trollvinter, och därför har jag svårt att se hur man kan läsa bokens vintermotiv som något i huvudsak sexuellt.

Jag vill föreslå en kompromisslösning och utvidgar mitt påstående om att Trollvinter handlar om barnets individuella uppvaknande till att även innefatta förpubertetens frigörelseprocess. Från denna punkt rör jag mig emellertid inte en tum: det handlar inte om sex. Men låter mig gärna överbevisas. Men då ska citaten och bevismaterialet vara på pricken. Det räcker inte med att påstå att allt handlar om sex eftersom vi har det i generna, som Laajarinne gör.