Philip Teirs analys: En ny sorts kulturminister

Redan i fredags blev det klart att Paavo Arhinmäki var en möjlig kandidat för kulturministerportföljen. Då hette det att posten troligtvis ändå skulle gå till partikamraten Merja Kyllönen. Hennes kulturintresse manifesterar sig bland annat i en poesiblogg på nätet.

Söndagens vändning kom alltså som en överraskning. Som kulturminister representerar Paavo Arhinmäki definitivt någonting nytt. Han tillhör en generation som vuxit upp med hiphop och gräsrotsaktivism. Som ung politiker talade han för gatukonstnärers rätt att måla graffiti, och när demonstranter samlades utanför Kiasma i den dramatiska Smash Asem-kvällen 2006 fördes Arhinmäki till polishäktet efter att han försökt filma förloppet med sin mobiltelefon. Nyligen bad Helsingin Sanomat Arhinmäki att välja sin favorit bland politiska protestsånger. Arhinmäki valde den finska raplåten Punainen tiili ("rött tegel") av Helsingforsrapparen Avain.

I det färska regeringsprogrammet finns det ändå ganska få överraskningar på kulturens område. Upphovsrätterna behålls inom Undervisnings- och kulturministeriet och som tidigare meddelat ska Centralkommissionen för konst förnyas. Arbetet med konstnärernas socialskydd, som redan påbörjats av Stefan Wallin, ska fortsätta.

Regeringen lovar också gå hårdare mot piratism. Paavo Arhinmäki har själv kallat finska Piratpartiet för en seriös utmanare till vänsterförbundet. Han har också talat för ett öppet internet. På den här punkten kan hans syn nog skilja sig från den förra kulturministerns.

Men i andra ärenden ligger han kanske närmare Wallin. Arhinmäki talar flytande svenska och har i offentligheten talat för den obligatoriska skolsvenskan, som han ser som en klassutjämnare.

Arhinmäki är också känd som en passionerad fotbollsanhängare – närmast Chelsea och AIK. Under regeringsförhandlingarna dök han upp i Ständerhuset i en FC Barcelona-tröja. Att han är idrottsminister kommer säkert också att synas de närmaste fyra åren.