Såja, och så går vi vidare!

Mellan åren 2006 och 2008 gick kostnaderna för automatmetroprojektet upp med över 60 procent. Revisionsnämndens slutsats är att Helsingfors stads trafikverk HST behöver se över sin planering och ekonomi. I rapporten utelämnas det faktum att stadshusets ekonomi- och planeringscentral kritiserat HST för detta vid tre tillfällen åren 2008–2012.

Läsarens slutsats är att nämnden borde ha dragit sin slutsats för flera år sedan. Samma gäller det som sägs om stadsstyrelsen. Enligt nämnden är det bra att stadsstyrelsen nu kontinuerligt följer upp projektet men säger också att stadsstyrelsen borde ha ingripit tidigare.

Revisionsnämndens uppdrag fastställs i kommunallagen. Nämnden bedömer huruvida de mål för verksamheten och ekonomin som fullmäktige har satt upp har nåtts. Kort sagt ska nämnden se till att stadsbornas pengar används förnuftigt.

I fjolårets rapport, som gällde 2011, fanns inte en rad om metron. När jag undrade över detta var svaret att projektet är oavslutat och ”kanske vi gör en granskning till nästa år, då”.
Revisionsnämnden berättar att den har haft tillgång till alla nödvändiga dokument och bilagor och även träffat projektledningen vid HST. Av informationen dras slutsatsen att automatiseringen är nödvändig för västmetron, något som trovärdigt ifrågasatts av utomstående trafikexperter i bland annat Hbl.

Revisionsnämnden redogör inte för den här debatten. På samma sätt utelämnas allt det som har att göra med stadsbornas bristande insyn i beslut som har att göra med metrons automatisering och det faktum att också stadsfullmäktige förts bakom ljuset bland annat när det gäller metrobanans säkerhet. I stället konstaterar nämnden att HST bevakat stadens ekonomiska intressen.

När metroprojektet haltade som mest trollade projektledningen fram ett avtal om att gå vidare med metroleverantören Siemens. Detta framställs i revisionsrapporten som en välsignelse med tanke på västmetrons start, som alltså är kraftigt försenad den också. Hur det hela gick till och på vilka grunder är fortfarande delvis ett mysterium eftersom den riskbedömning som avtalet bygger på hemligstämplats i sin helhet.

Metroledningen har liknat den svåra automatiseringen vid byggandet av ett kärnkraftverk. Revisionsnämnden skriver att projektet är enastående i världsskala och att upphandlingen följaktligen varit krävande.

Det är sant. Ingen annanstans i världen har man försökt bygga om 30 år gamla tåg. Men varför det var viktigt att göra i just Helsingfors – det diskuteras inte.
Revisionsrapporten i Esbo bjuder på intressant bredvidläsning. Kostnaderna för byggandet av västmetron har på fyra år stigit från 714 miljoner euro till 940 miljoner euro. Men medan man i Helsingfors sjabblat med beställningar och avtal beror prisstegringen i grannstaden mest på ett skenande byggindex.

Den planerade fortsättningen till Stensvik beräknas kosta ytterligare 767 miljoner euro, alternativt 916 miljoner euro om banan byggs ända ut till Bastvik och med depå i Gråberget. Hisnande summor!

Banans förlängning förutsätter mera av statens pengar. Det säger revisionsnämnden i Esbo inte men den finansieringen är svår att räkna med. Trafikministern har järnhård koll på metrobygget i huvudstadsregionen.

Enligt Esbonämnden har byggandet av västmetron fortskridit som tänkt. Nämnden noterar stadsbornas oro och påminner att automatiken, som tillåter kortare men flera tåg på banan jämfört med läget nu, var orsaken till att man valde att bygga kortare perronger på stationerna i Esbo. På svenska: Man ville spara pengar. Några slutsatser av att besparingarna uteblev görs inte heller i Esbo.

Metrobetyget presenteras för politikerna i Esbo och Helsingfors innan fullmäktigenas sommarpaus. Så summariskt och kortfattat som affärerna beskrivs är det frågan om vad de förtroendevalda får ut av revisionsrapporterna.

(Publicerad ursprungligen i Hbl 12.5.2013 på debattsidan som Post Sciptum)