E-postkrig om tvåhjulingar

Byråkrati. Papperskrig. Vi gillar det i det här landet. Vi står snällt i kö, fattar de flesta beslut gemensamt i arbetsgrupper, följer regler och förordningar rigoröst. Och har svårt för att göra undantag och rucka på regler.
Så känns det åtminstone när man tungt ror fram genom stadens beslutsfattande och den långa väg ett ärende måste gå igenom ämbetsverk och nämnder för att slutligen godkännas.
Senaste exemplet är projekt citycykel i Helsingfors. Tanken är god: reklamfinansierade cyklar och cykelställ ska ge billiga lånecyklar åt stadsborna. Att öka på cykelinspirationen har en hel del fördelar. Staden blir grönare, invånarna friskare. Och ju vanligare syn cykeln blir på stan, desto vanare blir både fotgängare, bilister och cyklister att röra sig tryggt bland varandra

Men nu ser det dåligt ut. Det pågår ett e-postkrig mellan Trafikverket och Byggnadskontoret. Helsingfors stads regler och förordningar om reklamplatser säger nämligen att cykelställen inte får ha någon reklam. Alls. Varför? För att det finns förutbestämda platser där reklam och annonsering får förekomma i staden. Om inte cykelställena ligger exakt på en av de platserna får de inte göra reklam för något. Och fler reklamplatser kan vi inte skapa så där bara, för vad skulle då de andra annonsörerna, konkurrenterna, tycka? Det här enligt Helsingin Sanomats rapportering i veckan och mina samtal till staden.

Bråttom har det varit också. Plötsligt blev Helsingfors utsett till designhuvudstad år 2012 och då blev det skyndsamt med genomförandet. Utredningen om var det riktigt finns reklamplatser i staden har gjorts nu, i november–december. Hög tid för det.
Att det kunde bli strul borde inte ha kommit som en överraskning. Cyklarna har stött på reklamfinansieringsproblem tidigare. Därför sänktes tröskeln, 1000 cyklar blev 500 och antalet cykelställ minimerades till 34 i bara innerstaden, till att börja med. Tills allt kommer igång.

Om det nu kommer igång.

Självklart ska trafiksäkerheten gå före reklambehovet. Och visst, det är bra att utereklamen begränsas och inte tillåts ta över hela vår stadsbild.
Men det här med stadsbild kanske inte är något som det går att göra upp detaljerade och undantagslösa förordningar om. För det handlar om en rätt subjektiv föreställning. Många tycker till exempel att fler soptunnor skulle vara trevligare för stadsbilden än allt skräp som ligger på gatan. Och många tycker nog också lite mera utereklam inte stör om vi i stället får fler cyklar på stan.
Ibland önskar jag mig helt enkelt några varma fläktar söderifrån. Lite rebelliskhet och låt gå-attityd. Och framför allt fler arga nävar i bordet. Ska vi verkligen låta ett så fint projekt som citycyklarna falla? Lite jävlaranamma nu, politiker! Fixa det här.

Dessutom... på tal om regler. I Tallinn och andra europeiska städer på sydligare breddgrader får man köpa sig en mugg vinglögg på jultorget. Kan vi fixa det också? Till nästa år, ens? Jag tror inte det skulle hota säkerheten bland de stickade vantarna och jultomtefigurerna på Tomasmarknaden.