Li Andersson: Knäckebröd och lån, varsågoda!

För tillfället pågår arbetet med en reform av studiestödet. Målet är att koppla studiestödet till regeringens åtgärder för att förlänga karriärerna. Reformen bör enligt regeringen vara kostnadsneutral, och leda till att studerandena snabbare blir klara med sina studier.
Detta utgångsläge är problemet med hela reformen. Omkring hälften av alla studerande arbetar vid sidan om studierna, så en betydande del är redan i arbetslivet under sin studietid. ”Karriären” börjar med andra ord inte först i det skede de blir utexaminerade. Att så många tvingas arbeta vid sidan om studierna är en orsak till att studietiden blir utdragen. Vill man därmed verkligen minska studietiderna, borde man höja nivån på stödet så att man skulle ha råd att leva och studera på det.

Uppdraget är därmed omöjligt. I stället verkar reformen ha initierats som ett sätt för Samlingspartiet och SDP att genomföra de impopulära strukturella förändringar i stödet som de länge strävat efter. Samlingspartiet har flaggat för att helt och hållet ersätta stödet med lån och SDP har inga problem med att strila de studerande i linsen så länge man inte behöver kompromissa i till exempel arbetsmarknads- eller pensionsfrågor. För tillfället ser det ut som att både partierna flaggar för en modell där man ersätter en del av studiestödet med lån. En modell som föreslagits är att studiestödet efter fem år skulle vara helt lånebaserat.
I praktiken skulle detta innebära att Finlands studerande blir den enda befolkningsgrupp som förväntas finansiera sin egen grundtrygghet genom lån. Utan några förbättringar av nivån på stödet skulle lika många vara beroende av att arbeta vid sidan om studierna för att inte svälta ihjäl, och efter fem år vara tvungna att skuldsätta sig för att bli färdiga.
Modellen försätter dessutom studerande i en ojämlik situation. För studerande med låga inkomster skulle det bli mer lönsamt att bara avlägga en lägre högskoleexamen, till skillnad från studerande för vilka lånet inte innebär någon ekonomisk risk. Förslaget försätter även olika ämnen i en ojämlik situation, då det i fråga om vissa branscher är en betydligt mindre risk att studera på lån. Därmed skulle reformen ytterligare påskynda utvecklingen där universitetens uppgift bara blir att slussa vidare folk till arbetsmarknaden och inte att ansvara för ett brett bildnings- och forskningsarbete.

Då till och med Finlands studentkårers förbund av någon oförklarlig anledning verkar ge efter för påtryckningar från SDP och Samlingspartiet på ett helt skandalöst sätt kan alla studerande skatta sig lyckliga över att det sitter två partier i regeringen som inte godtar försämringar i studiestödet. Paavo Arhinmäki och Ville Niinistö har båda gått ut med att de inte godtar en utökad låneandel.
Studerande har också rätt till en garanterad grundtrygghet. En utbildning som är tillgänglig för alla är livsviktig för vårt samhälle. Alla har rätt att leva på annat än knäckebröd och lån.
Li Andersson är ordförande för Vänsterunga
och stadsfullmäktigeledamot i Åbo.