Vakta i Europa

Kanske har jag fel, men försvann inte nyheten i det allmänna sorlet?
I förra veckan krävde den ungerske parlamentsledamoten Márton Gyöngyösi, en ledande politiker inom det högerextrema partiet Jobbik, att regeringen skulle upprätta listor över judar som utgör ”en nationell säkerhetsrisk”.
Varför stannade inte det politiska livet i Europas huvudstäder upp? Hur kunde arbetet fortsätta som om inget anmärkningsvärt hänt eller sagts?
Kanske för att Europa har vant sig.
I Ungern utser Jobbik romer och judar till syndabockar.
I Grekland utsätts invandrare för våld, och partiet Gyllene gryning flirtar oblygt med nazistiska symboler. ”För dem som förrått det här landet är det dags att vara rädda. Vi kommer”, varnade partiledaren efter valet i maj.
Rädslans tid i Europa.

I Sverige diskuterar statsvetare om frustration över den ekonomiska situationen och en våg av varsel kan vara förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar. SCB:s senaste opinionsundersökning visar att partiet skulle få 7,9 procent av rösterna om det var val i dag.
Inga järnrör, inga nedsättande kommentarer eller knuffar från partiföreträdare lär avskräcka partiets hängivna sympatisörer. Inte heller orden till komikern Soran Ismail: ”Det är inte ditt land, det är mitt land.”
Sveriges Radio rapporterade häromdagen att högerextremisten Curt Linusson inom kort tar plats i Lidköpings kommunfullmäktige. Han företräder Svenskarnas parti – ett betydligt mer extremt parti än SD.
Daniel Poohl, chefredaktör för Expo, sade i Ekot: ”Vad vi pratar om är ett nazistiskt parti som är det första efter andra världskriget som tagit plats i svenska församlingar. Det är en nyhet och en verklighet som försvunnit på grund av Sverigedemokraternas framgångar.”

Populistiska, nationalistiska och protektionistiska stämningar gör sig påminda i den europeiska krisens spår – en utdragen lågkonjunktur kan visa sig vara en farlig grogrund.
Så hur kan motståndskraften byggas upp? Hur möta de partier som ger enkla svar på svåra frågor, eller som vill utse syndabockar?
Tänk om Europas klokaste och mäktigaste politiker lyckades inge tillit, om utrymmet för rädsla och grupptänkande kunde minskas genom positiva visioner som grundar sig på en medborgartanke och respekt för individen. Tänk om européer kunde tro på framtiden.
Och tänk om vi samtidigt kunde lära av historien. Att förskjutningar i lagar och värderingar kan ske med närmast omärkliga steg, att dehumanisering är möjlig.
År 2010 föreslår en ungersk parlamentariker att regeringen upprättar särskilda listor över judar.
Nyheten har flimrat förbi. Allt måste få vara stilla ett slag. Jag plockar fram Och i Wienerwald står träden kvar, Mannen utan öde och En tysk mans historia.
Kanske ett svar. Tydliga röster, befriade från hat.
Tiina Meri är egen företagare och har tidigare varit ledarskribent på bland andra Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten och DN.

KommentarerLäs regler för kommentarer >>

Regler för kommentarer

Välkommen till debatten på Hbl.fi. För att vi ska ha ett bra och seriöst diskussionsklimat måste du följa reglerna. Endast inloggade personer kan kommentera artiklar, antingen under eget namn eller signatur. Du har rätt att förbli anonym i våra medier då du uttrycker dig bakom en signatur. Hbl:s redaktion förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som bryter mot reglerna.

Här är våra spelregler:

  • Var hövlig och korrekt i dina kommentarer.
  • Respektera andra personers privatliv oavsett om det gäller andra debattörer, personer i artiklarna eller journalister. Inga personangrepp tillåts.
  • Håll dig till artikelns ämne och motivera din åsikt.
  • Eftersom Hbl är ett svenskspråkigt medium är kommentarsspråket svenska.
  • Dina kommentarer kan användas i andra sammanhang på Hbl.fi, i Hufvudstadsbladet eller i andra KSF Media publikationer.



Det är inte tillåtet att:

  • hota, trakassera, sprida lögner eller skvaller.
  • uppmana till brott eller på annat sätt bryta mot Finlands lag.
  • använda svordomar och obscena ord.
  • kommentera etnicitet, kön, sexuell läggning, religion eller hälsotillstånd om det saknar betydelse i sammanhanget.
  • skriva rasistiska och sexistiska inlägg.
  • göra reklam.
  • länka till sidor med sexistiskt, pornografiskt eller rasistiskt innehåll. Detsamma gäller länkar till diskussionsforum.
  • skriva långa citat, huvuddelen av kommentaren ska vara din egen.
  • använda osakliga användarnamn (signaturer).



Alla inlägg efterhandsgranskas av moderatorn. Vem som helst kan anmäla en kommentar genom att klicka på flaggsymbolen invid kommentaren. Den kommer då att granskas av moderatorn som fattar beslut om kommentaren får finnas kvar eller avlägsnas. Frågor om Hbl.fi kan sändas till webb@hbl.fi. Modereringen på Hbl.fi utgår från redaktionens regler men i själva jobbet får vi hjälp av ett utomstående företag, Interaktiv Säkerhet. Företaget är specialiserat på övervakning av artikelkommentarer och anlitas av flera svenskspråkiga nyhetssajter. Har du klagomål som gäller modereringen? Ta kontakt med webb@hbl.fi. Klistra in en länk till artikeln i fråga och uppge tidpunkt och under vilket namn kommentaren lagts ut.



Hur syns mitt namn eller signatur: Det är endast möjligt att kommentera artiklar om du skapat ett digitalt konto och loggat in. Utgångsläget är att ditt förnamn och efternamn syns när du kommenterar, men du kan också välja att använda en signatur om du inte vill uppge ditt riktiga namn.



Hur ändrar jag min signatur: På hbl.fi, klicka till Mitt konto-knappen uppe till höger och välj Regigera kontouppgifter. Välj Personlig information. Längst ner på sidan kan du ange Signatur för kommentarer. Klicka på Spara. Notera att du vid varje kommentering fritt kan välja signatur.



Så behandlar vi din signatur Du har rätt att förbli anonym i våra medier då du uttrycker dig bakom en signatur. Vi förbehåller oss rätten att kontakta dig.