Mad men ser rött

Hösten 2012 går jag som i ett Mad Men-töcken och tänker på värderingar som till stora delar vädrats ut. Jag tänker på kvinnor och män som erövrat frihet åt sig själva och åt andra.
I likhet med många andra svenskar har jag denna höst också begett mig till biografen för att se dokumentären Palme av Kristina Lindström och Maud Nycander.
Det förflutna fyller mina tankar.

Rörande är klippen ur familjen Palmes privata Super 8-filmer från sommarveckorna på Fårö. Imponerande är politikern Olof Palmes orubbliga försvar för demokratin under kårhusockupationen i Stockholm 1968. Men kloka är också utrikesminister Carl Bildts (M) ord i dokumentären om att en spänning uppstod i Sverige till följd av att Olof Palme kunde tala i starka ordalag om förtryck i avlägsna länder, samtidigt som ofrihet i näraliggande länder förtegs.

När tidigare S-ledare som Ingvar Carlsson och Mona Sahlin intervjuats om Palmes politiska gärning har de bland annat framhållit att Olof Palme var drivande i fråga om 1970-talets jämställdhetsreformer. Den som söker skall också finna briljanta rader i Palmes tal om jämställdhet under 1972 års partikongress.
Palme noterar att kvinnorna hävdar sin rätt till arbete på ett helt annat sätt än tidigare. ”Kvinnornas förvärvsarbete leder, om jämställdhetens principer får gälla, till en förändring av den traditionella arbetsfördelningen inom hemmet.”

Olof Palme föreslår en särskild samordningsgrupp för reformarbete som syftar till jämställdhet. Han manar till prioritering av barnstugebyggandet och råder rörelsen att ”mycket mer metodiskt än tidigare satsa på rekrytering av kvinnor”.

Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har på sin blogg konstaterat att Palme inte verkade i ett vakuum: ”Radikaliseringen av samhällslivet och auktoritetsnedrivningen kring 1968 innebar ett uppsving för jämlikhetsfrågor och även för jämställdheten. Men Palme tog tidigt jämställdhetsfrågorna på allvar (…) och lyckades utforma konkreta politiska reformer som fortfarande präglar vår tid.”

I teveserien Mad Men råder klaustrofobiska könsroller. När karaktären Don Draper i ett affärsmöte på reklambyrån Sterling Cooper tappar besinningen och säger att han inte tolererar Rachel Menkens tilltal – hon är en kvinna – kan man önska att han fått en reprimand.

I Kjell Östbergs bok När vinden vände framkommer att Olof Palme redan 1966, i ett tal inför Försäljnings- och reklamförbundet, läxade upp reklambranschen. ”Jag hoppas att det inte dröjer länge innan könsrollerna är ’ute’ också i annonserna.”

Trösterik är tillbakablicken. Människor förändras, byter livsstil och värderingar. Friheten kan erövras, av rörelser och individer.

Tiina Meri är egen företagare och har tidigare varit ledarskribent på
bland andra Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten och Dagens Nyheter.