Provokationer inför altaret

Förhållandet mellan konst och politik och mellan religion och politik aktualiserades när punkbandet Pussy Riot med sin performance inför altaret i Frälsarkatedralen i Moskva bad jungfru Maria fördriva Putin från makten. För tilltaget som stämplades som huliganism dömdes tre unga kvinnor till två års fängelse. De hade bland annat uppträtt respektlöst och kränkt värden som den ortodoxa kyrkan håller heliga.

Denna typ provokation är ingalunda någon ny företeelse, vare sig i Ryssland eller i Guds hus.

Rysslandsforskaren Lena Jonson visade i en understreckare i SvD (17.8.) hur Pussy Riots metoder har gamla anor. På samma sätt som i 1910-talets Ryssland förs kampen mot det politiska etablissemanget med provokationer, ironi och överdrifter. Det tidiga avantgardet verkade i en tid av starka föraningar om att ett gammalt system var på väg i graven.

Det dagens provokatörer tagit med sig från historien är den anarkistiska grundsynen att chockera och provocera i syfte att ifrågasätta etablerade föreställningar. "Med hjälp av skrattet, ironin, parodin, det absurda och överdrivna har ryska konstnärer bidragit till att avheliga makten, dess symboler, begrepp och föreställningar", skriver Lena Jonson.

Provokationer inför det allra heligaste verkar på något sätt bekant. Osökt går tanken till den kontroversiella Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka 1998. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallins fotografier av olika bibliska situationer, tolkade i modern tappning, väckte anstöt och bestörtning.

Bilderna var inspirerade av klassiska målningar och fotograferade i modern miljö. Fotografen hade medvetet använt sig av homosexuella modeller och miljöer, för att kommunicera likheten mellan bibliskt och modernt utanförskap och för att visa på Guds allomfattande kärlek. På bilden Nattvarden förekom till exempel transvestiter som en kommentar till att Jesus intog måltider tillsammans med utstötta.

Utställningen väckte kritik, främst bland frikyrkliga och ortodoxa. Bilderna ansågs vanhelga kyrkorummet. Kritiken tog sig också handgripliga uttryck. Uppsala domkyrka bombhotades och polisbevakning kallades in. Domprost Tuulikki Koivunen Bylund som gett tillstånd till visningarna friades av domkapitlet.

Ecce Homo-utsällningen hade önskad effekt. Den bidrog till att Svenska kyrkan kunde göra upp med en förlegad syn på relationer, kroppslighet, kärlek och sexualitet. Kyrkomötets beslut hösten 2008 att öppna äktenskapet också för samkönade par vittnar om en ny insikt.

Det är genom att utmana våra fördomar som vi utvecklas i vår identitet och går från inskränkthet till inklusivitet.

Huruvida avantgardisterna i Moskva också lyckas bryta ned gamla föreställningar för att bereda mark för nya idéer återstår att se. Att de bär på föraningar om att Putins maktfullkomlighet närmar sig vägs ände är uppenbart.

Olav S Melin arbetar med samhälls- och medierelationer på tankesmedjan Magma.