Klok på politiken

Vi vill gärna finna dem bland tongivande politiker – ansvarstagande personer som har hjärtat på rätt ställe och som hunnit göra en rad livserfarenheter. Demokratin är rentav beroende av ledare som har principer och ryggrad, samtidigt som de är nyfikna och villiga att utvecklas. Goda och engagerade talare, lyssnare och tänkare – kan dessa bli fler i politikens värld? Finns det några knep att tillgå för att öka klokskapen bland, och tilltron till, de folkvalda?
Inte minst statsminister Fredrik Reinfeldt (M) brukar betona att han reser land och rike runt för att lyssna till ”vanliga” människor. Det är sannolikt inte bara ett försök att öka sin popularitet utan också en hedervärd ansträngning för att säkerställa verklighetsförankring och ett livaktigt idéflöde.
Fast av riksdagsdebatterna att döma lyssnar de förtroendevalda sällan på varandra – snarare kan partipolitiken te sig som ett slags spel eller föreställning där motståndarens bästa argument endast undantagsvis bemöts med allvar. Tvärsäkerheten förskräcker.
Säkert bidrar den hårda mediegranskningen till tillrättalagda offentliga diskussioner, och säkert skulle debatten bli sövande tråkig om den ständigt fördes i en anda av självrannsakan.
Rimligen brottas politiker, i det privata eller under interna diskussioner, med känslor av osäkerhet. Kanske drar de, felaktigt, slutsatsen att väljare skulle bli avskräckta eller avogt inställda av att höra talas om tvivel hos ledande politiker.

Häromveckan medgav Folkpartiledaren Jan Björklunds att hans parti haft fel från början när det gäller införandet av det system som innebär att a-kassor i Sverige har olika höga avgifter beroende på hur hög arbetslösheten är inom respektive yrkesgrupp eller kassa.
”Vi måste väl erkänna att den reform som vi var med och drev fram 2007 inte har givit de effekter som vi önskade”, kommenterade Björklund i Ekot.
Det var ett ärligt, och dessvärre sällsynt, besked i svensk politik. Vi har tänkt om. Vi hade fel.
I SVT:s partiledardebatt i våras hände något oväntat. Nytillträdde S-ledaren Stefan Löfven frågade vid ett tillfälle vad Fredrik Reinfeldt egentligen menade och bad Moderatledaren att utveckla sitt resonemang.
Skärpan fanns där, men också respekten för motståndaren.

När Maria Wetterstrand i fjol avgick som språkrör för Miljöpartiet gav hon ett råd till sina efterträdare i partipolitiken.
”Om du inte vet vad du ska säga, säg som det är.”
Var rak. Wetterstrands tips är lika radikalt som det är enkelt, nog kan det inspirera fler folkvalda.
Visst finns det hopp om lite klokare politiker och om ökad tilltro bland väljare. Eftertänksamhet och ödmjukhet kan leda till bättre beslut och större förtroende. Omprövning är ingen skam. Om sitt tvivel och sina misstag måste man inte alltid tiga still.
Så kan demokratin också återerövras. Ett tips.
Tiina Meri är egen företagare och har tidigare varit verksam som ledarskribent på Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten och Dagens Nyheter.

KommentarerLäs regler för kommentarer >>

Regler för kommentarer

Välkommen till debatten på Hbl.fi. För att vi ska ha ett bra och seriöst diskussionsklimat måste du följa reglerna. Endast inloggade personer kan kommentera artiklar, antingen under eget namn eller signatur. Du har rätt att förbli anonym i våra medier då du uttrycker dig bakom en signatur. Hbl:s redaktion förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som bryter mot reglerna.

Här är våra spelregler:

  • Var hövlig och korrekt i dina kommentarer.
  • Respektera andra personers privatliv oavsett om det gäller andra debattörer, personer i artiklarna eller journalister. Inga personangrepp tillåts.
  • Håll dig till artikelns ämne och motivera din åsikt.
  • Eftersom Hbl är ett svenskspråkigt medium är kommentarsspråket svenska.
  • Dina kommentarer kan användas i andra sammanhang på Hbl.fi, i Hufvudstadsbladet eller i andra KSF Media publikationer.



Det är inte tillåtet att:

  • hota, trakassera, sprida lögner eller skvaller.
  • uppmana till brott eller på annat sätt bryta mot Finlands lag.
  • använda svordomar och obscena ord.
  • kommentera etnicitet, kön, sexuell läggning, religion eller hälsotillstånd om det saknar betydelse i sammanhanget.
  • skriva rasistiska och sexistiska inlägg.
  • göra reklam.
  • länka till sidor med sexistiskt, pornografiskt eller rasistiskt innehåll. Detsamma gäller länkar till diskussionsforum.
  • skriva långa citat, huvuddelen av kommentaren ska vara din egen.
  • använda osakliga användarnamn (signaturer).



Alla inlägg efterhandsgranskas av moderatorn. Vem som helst kan anmäla en kommentar genom att klicka på flaggsymbolen invid kommentaren. Den kommer då att granskas av moderatorn som fattar beslut om kommentaren får finnas kvar eller avlägsnas. Frågor om Hbl.fi kan sändas till webb@hbl.fi. Modereringen på Hbl.fi utgår från redaktionens regler men i själva jobbet får vi hjälp av ett utomstående företag, Interaktiv Säkerhet. Företaget är specialiserat på övervakning av artikelkommentarer och anlitas av flera svenskspråkiga nyhetssajter. Har du klagomål som gäller modereringen? Ta kontakt med webb@hbl.fi. Klistra in en länk till artikeln i fråga och uppge tidpunkt och under vilket namn kommentaren lagts ut.



Hur syns mitt namn eller signatur: Det är endast möjligt att kommentera artiklar om du skapat ett digitalt konto och loggat in. Utgångsläget är att ditt förnamn och efternamn syns när du kommenterar, men du kan också välja att använda en signatur om du inte vill uppge ditt riktiga namn.



Hur ändrar jag min signatur: På hbl.fi, klicka till Mitt konto-knappen uppe till höger och välj Regigera kontouppgifter. Välj Personlig information. Längst ner på sidan kan du ange Signatur för kommentarer. Klicka på Spara. Notera att du vid varje kommentering fritt kan välja signatur.



Så behandlar vi din signatur Du har rätt att förbli anonym i våra medier då du uttrycker dig bakom en signatur. Vi förbehåller oss rätten att kontakta dig.