Kapitalismen moral och smörgåsmarknaden

I samband med finanskrisen har det uppstått en global debatt om kapitalismens moral. Det är följdriktigt, eftersom kapitalismen bygger på både ekonomiska och moraliska principer.
I Sverige fördes för några år sedan en debatt om välfärdsstatens moraliska kris. Kärnfrågan var om det är moraliskt rätt att ta ut sjukdagar utan behov. Svaret var nej, vilket ledde till skärpning i reglerna och vips blev svenskarna statistiskt sett friskare. En sådan debatt behövs inte, tycker de som barnsligt tror att en demokratisk stat alltid är moralisk, att politiker och tjänstemän alltid strävar efter allmänhetens bästa.

Som skapare av välstånd och välfärd har kapitalismen och marknadsekonomin visat sig överlägsna alla kända alternativ. Endast utopier är bättre. Vad är det som krisar?
Wall Street-ockupanterna rasade mot finansmaskinen som belönar somliga mer än andra. Men samma människor dyrkade Apple – entreprenören Steve Jobs som ett helgon, trots att han blev rik som ett bergstroll. Jobs var en hederlig kapitalist. Alla är inte det.
Skillnaden kan förstås med två ekonomiska begrepp, profit-seeking och rent-seeking. De är inte helt tydliga på svenska, så låt mig ta ett exempel.
Anta att du jobbar med att sälja ekologiska smörgåsar. Du iakttar att många människor på väg till eller från fotbollsmatcher gärna tar sig en fika. Du tar ditt stånd till stadion. Kommersen är god och du tjänar en hygglig profit. Din vinst lockar dit andra företagare och du tvingas konkurrera. Du måste höja kvaliteten, sänka priset, och brädda sortimentet. Kunderna är glada då de har fler och bättre val. De har ingen anledning att rasa emot din kapitalistiska girighet och den konkurrensutsatta smörgåsmarknaden.
Men du upplever ditt läge som ansträngt. Det var bättre förr när du hade marknaden för dig själv. Du känner någon inom förvaltningen som känner någon högre upp. Du framför argumentet att hyperkonkurrens inte är bra. Du anlitar en livsmedelshygienist för att fabricera vetenskapliga argument att fri försäljning är illa för folkhälsan. Mackor får säljas endast med licens.Självfallet snappar du upp ett av de få som beviljas.
Nu har du marknaden i ditt grepp och kan kalla polisen att fösa bort andra entreprenörer som nu hamnat i den svarta ekonomin. Konkurrensen sinar, kvaliteten sjunker, utbudet minskar och priserna stiger. Kunderna är missbelåtna, för dem var det bättre förr. Men du förtjänar bra, inte för att du gör något bättre för dina kunder, utan för att du har allierat dig med makten och skaffat dig en räntebringande position.

Du har också sysselsatt politiker och tjänstemän, som nu behövs för att övervaka marknaden. De behöver dig lika mycket som du behöver dem. Om din verksamhet inte bär sig tvingas de att subventionera med skattemedel. Tillsammans har ni blivit för stora för att gå omkull.
Vad har hänt? Jo, du har förvandlats från en hederlig profitsökare till en fifflande räntesökare.
Kapitalismen hamnar i moralisk kris när räntesökande aktiviteter tränger ut profitsökande verksamhet.
Paul Lillrank är professor vid Aalto universitetet.