Lättare att lämna gänget

Åh, ni fattar ingenting. Inte alla barn har vågat säga så till sina föräldrar, men bland barn och unga finns inte en endaste själ som aldrig sett på mamma eller pappa och tänkt just de orden. Föräldrar är från en annan tid, en svunnen tid, en svartvit tid. Så var det årtionden tillbaka, och så är det troligtvis också nu.

Vad är det då i en skolelevs vardag som en förälder absolut inte kan fatta? Jag har fått en ledtråd av en Malmöpojke som skrev ett brev till Postis, det vill säga barn- och ungdomssidan i Sydsvenskan. Det välskrivna brevet handlade om hur lätt – men också hur dumt – det är att lockas in i ett kriminellt gäng.

Från min egen skoltid – 1980-tal – minns jag fruktade individer. Jag minns de skrämmande rökare som vaktade vid skolans ytterdörrar och som kunde få för sig att spola yngre kamrater i toaletten. Jag minns de träningsoverallklädda tjejer som skannade av osäkra personer i matsalskön och trakasserade dessa verbalt. Jag minns de grymt coola killar som ägde dåligt ölsinne och som det var klokt att hålla avstånd till under skoldiskot.Jag minns däremot inga ungdomar som hade kopplingar till kriminella gäng och därför kunde utöva utpressning. Jag minns inga gäster eller elever på skolan som muddrade barn och krävde dem på mobiler och pengar.

Sådana skrämmande erfarenheter kan barn och unga göra i dag.

I Sverige beräknas att omkring 5 000 personer under 21 år riskerar att rekryteras till kriminella nätverk. Särskilt hög risk att utveckla en kriminell livsstil löper ungdomar som bor i socialt utsatta områden i storstäderna. Ofta, visar det sig, drar äldre syskon med sig yngre i det fördärv som gängkriminaliteten innebär.

För omkring ett år sedan kom ett betänkande från utredningen mot kriminella grupperingar. Den visade bland annat att allt fler av Kriminalvårdens klienter har kopplingar till kriminella grupperingar och att det behövs ett tydligt och samordnat stöd till personer som vill lämna en kriminell livsstil.

Det saknas inte initiativ för att hjälpa personer som vill bryta med sitt gäng. Fryshuset och frivilligorganisationen Kris hör till dem som engagerat sig och pekar på en väg ut. Men det som saknas är en tydlig och fast hand från offentligheten till den som vill hoppa av ett gäng. Varför inte ett nationellt SOS-nummer, där myndigheter och frivilligorganisationer är med om att fånga upp gängmedlemmar, bland annat genom att erbjuda personsäkerhetsarbete och goda råd?

Kriminella grupperingar har alltmer kommit att framstå som ett påtagligt samhällsproblem, konstateras i den statliga utredningen. Ungdomar i socialt utsatta bostadsområden kan ha egna erfarenheter av och egna inblickar i denna utveckling som brevskrivaren från Malmö. Politiker och andra beslutsfattare måste se till att avhopp från kriminella nätverk underlättas och att nyrekryteringen minskas. De vuxna måste visa att de fattar.

Tiina Meri är ledarskribent på Sydsvenskan.