Vår resa börjar i Vancouver. Sträckan är enligt många en av världens vackraste motorvägar. De ska ta oss norrut mot bland annat Prince Rupert där färjan ska ta oss längs med Stillahavskusten mot Vancouver Island.

Naturen runt oss är majestätisk var vi än kör, med snöklädda toppar på runt 3 000 meter och turkosfärgade sjöar.

Framför oss väntar 3 400 kilometer i hyrbil. Som vanligt i Kanada är det automatlåda som gäller, och det är skönt med farthållare när raksträckorna är kilometerlånga. Vi ska bränna asfalt i två veckor, men trafiken är lugn och säker med många stopp för att sträcka på benen eller att fotografera. Man behöver aldrig vara orolig för att bli utan mat längs motorvägen. Däremot gäller det att ha tillräckligt med bensin i tanken. Skyltar talar ofta om att det inte finns någonstans att tanka på 150 km.

Persikoland

Ett av de första stoppen är Okanagandalen som ligger på samma breddgrad som södra Frankrike. Här odlas persikor stora som handbollar. Ät en och du blir proppmätt! Vi lämnar Peachland och åker vidare till några vingårdar. Dalen är en av Kanadas tre vinprovinser men ytterst lite av det vin och den cider som produceras går på export. På 8th Generation finns det bästa Rieslingvinet i landet – tyvärr går det inte att beställa på nätet.

British Columbia är den västligaste provinsen och upptar hela Kanadas Stillahavskust. Avstånden är enorma. När vi slår in en hotelladress på vår GPS får vi beskedet att svänga av till vänster om 380 kilometer. Innan dess finns inte en enda avtagsväg. Vi börjar förstå att Kanada är det näst största landet i världen.

Allt är mycket större, till och med snöflingorna.

Hjort- och björnvarning

Utmed vissa sträckor gäller det att vara försiktig med gasfoten. Även om björnarna lyser med sin frånvaro finns här mycket wapitihjortar, elks på engelska. Det är ett ståtligt djur som påminner om en stor kronhjort. På hösten är de särskilt ystra och kan springa upp vägen och orsaka köer.

Färden går vidare mot provinsen Alberta och staden Banff, som visar sig vara en turistfälla. Men de varma källorna är väl värda ett besök och efter ett värmande dopp kan man testa grizzlystek.

Tidigt nästa morgon ger vi oss iväg för att besöka Lake Louise – den vackraste sjön i Kanada. Vi stannar en lång stund för att fotografera och äta våra persikor som färdkost. Den som önskar kan hyra kanot eller roddbåt.

Färden fortsätter via Icefields Parkway mot Jasper National Park, som är den största nationalparken i Rocky Mountains. I Jasper har vi nästan blivit lovade att se björn, men har ingen tur den här gången heller. På vägen upp skymtar det förbi fem bergstoppar som alla är över 3 000 meter. Den avslappnade staden erbjuder majestätiska toppar, orörd vildmark och oändliga naturupplevelser, här finns också många vandringsleder för den modige. Ta med björnspray eller tomma konservburkar som man slamrar med. På kvällen stannar vi till i Prince George för en natt.

Där finns inte mycket att se, men en oxfilé på restaurangen Kag's sitter fint.

Laxkontroll

Efter ett par timmars körning nästa dag ser vi plötsligt en massa bilar stå parkerade på en rastplats. Mitt i forsen står en man på en utlagd ramp. Efter varje dopp med håven har han fångat en lax. Fisken mäts och vägs – ett projekt som pågår från juli till september varje år och är ett sätt att hålla koll på hur laxen mår. I det lilla samhället Smithers kan man hyra fiskeutrustning på turistcentret. Roddbåt och kanot finns också att hyra.

På vår färd är det många turister som hyr husbilar. Det finns otaliga rast- och campingplatser längs hela vägen som är väl utrustade. En del campingplatser finns det även varma källor att doppa sig. Men här måste man boka långt i förväg.

Har man dessutom fiske som sitt stora intresse så är Kanada ett Klondyke.

Vi anländer till Prince Rupert som ska ta oss till Vancouver Island med bilfärja tidigt nästföljande dag. Har man tur kan man få se örnar, sälar och även svartbjörn. Staden erbjuder också björnsafari via båt, men det var lite väl dyrt.

I Prince Rupert ska man äta havsmat. På den lilla restaurangen Dolly's finns mycket gott att välja på: Flundra, krabba och pinfärsk lax. En Riesling ur den inhemska produktionen passar utmärkt.

Till havs

Nästa morgon bär det av på allvar. En resa på 15 timmar ska ta oss längs Stilla havskusten söderut till Vancouver Island där Port Hardy ligger. Det är fortfarande mörkt så bergstopparna är knappt skönjbara. Morgontröttheten gör sig gällande och vi slumrar till. Plötsligt är det någon som ropar:

– Späckhuggare på babord sida!

Alla springer dit för att fotografera. Men, nej, späckhuggaren är inte på sitt bästa humör så här tidigt på morgonen så den försvinner ner i djupet. Kaptenen ropar flera gånger i högtalarna att det finns både valar och späckhuggare, men det är svårt att komma riktigt nära.

Efter en stadig klassisk engelsk frukost på färjan börjar livsandarna komma tillbaka. På färjans akter finns det ett stort soldäck där många passagerare har tagit plats.

När vi åkt längs Stillahavskusten några timmar öppnar sig plötsligt ett mycket lugnt hav. Utsikten är bedårande. En av besättningsmännen berättar att det är extremt ovanligt att det är så lugnt. Upplevelserna är otaliga vad gäller människor och framför allt naturen.

Staden Duncan som ligger på södra delen av ön har utnämnt sig själv till Totempålarnas stad. Den var också en av höjdpunkterna. Turistinformationen har mycket information om ursprungsbefolkningen indianerna. I Port Hardy är Royal BC Museum ett måste. Det fångar även den störste museiskeptiker. Är man intresserad av trädgård finns alla smakriktningar samlade i Butchart Gardens och i Stanley park finns Kanadas största akvarium. Se till att ha gott om tid!