Hela året mellan två pärmar
Universitetsalmanackan har hjälpt finländarna hålla reda på dagar, namnsdagar och i vilket skede månen står på himlen i över fyra hundra år.
Vid första ögonkastet är universitetsalmanackan i ett format på A6 ganska oansenlig. Skenet bedrar – den lilla almanackan innehåller förutom dagar, veckor och månader också mycket annan information. Det är här man får reda på vem som har namnsdag, hur månen står på himlen och när solen och planeterna går upp och ned.
När de första almanackorna i dåvarande Sverige, med Finland, trycktes för fyra hundra år sedan var en trycksak något mycket värdefullt.
– De vanligaste verken i finländska hem var Bibeln, psalmboken och almanackan. Det var dem man behövde för att veta när de kyrkliga högtiderna inföll. I början var det bara kyrkan som hade almanackor, men när det så småningom blev billigare att köpa böcker hade också den vanliga människan råd med en, säger specialplanerare Asko Palviainen på almanacksbyrån i Helsingfors.
Gutenberg gav ut den första kända kalendern 1448 i Tyskland och Mikael Agricola publicerade ett kalendarium i sin bönbok som kom ut 1544. Den första kalendern på svenska utgavs 1608 av finländaren Sigfrid Aron Forsius, och det är den som är ursprunget till dagens universitetskalender.
Sveriges kung Gustav II Adolf gav Forsius privilegiet att ge ut en almanacka. Han fick behålla intäkterna från försäljningen.
– Ingen annan fick sälja almanackor i riket Sverige. Forsius lär ha klagat över dålig försäljning och på att det kom almanackor från andra länder till Sverige. Det ledde till att alla andra almanackor förbjöds, säger Asko Palviainen.
Privilegiet var personligt, och när Forsius dog 1624 var det fritt att tillverka och sälja almanackor. På almanacksbyrån i Helsingfors, som är den instans som årligen ansvarar för att universitetsalmanackan blir till, finns almanackor genom åren samlade. Det finns inga bevarade almanackor från åren efter Forsius död fram till 1645.
– Det finns år då man antingen inte har gjort någon almanacka, eller då ingen av dem som eventuellt gjorts har bevarats för omvärlden.
Prognoser
Under kalenderns första århundraden var väderprognoserna i almanackan viktiga. I almanackan för 1608 kan man läsa att oktober det året blir fuktig, med kallt väder med blåst, hagel och snö.
– Det var renodlade spådomar. Den som gjorde almanackan spådde också vädret. På 1700-talet fanns en tanke att både månens cykler och vädret upprepade sig med 19 års intervall, och man spådde därför samma väder som det varit 19 år tidigare, säger Palviainen.
En professor i matematik, Nicolaus Hasselbom, vägrade 1726 och 1727 ta med väderprognoserna i almanackan eftersom de inte var vetenskapligt fastställda.
– Det blev katastrof och försäljningen sjönk drastiskt, så prognoserna togs med följande år igen.
I dag finns inga väderprognoser i universitetsalmanackan. De fick ett abrupt slut 1887.
– Det var missväxt 1867 och det ledde till svår hungersnöd i hela riket. I almanackan för 1886 borde prognosen ha varit samma som år 1867, men man ville inte uppröra folket genom att spå ett nödår igen, så man ändrade prognosen till det bättre. Den "falska" prognosen slog in och då insåg man att vädret inte följer cykler och slutade publicera väderprognoserna, säger Palviainen.
I almanackan för 2016 kan man i stället läsa statistik över medeltemperaturer, nederbörd, havets och sjöarnas medeltemperatur, baserad på Meteorologiska institutets mätningar.
Astronomins förlovade land
Astronomi har haft sin plats i universitetsalmanackan ända från början. Hur planeter och stjärnor står på himlen och när de kan synas hos oss ingår fortfarande i almanackan, liksom datum och plats för förmörkelser.
– Finland är astronomins förlovade land, det finns ett stort intresse för himlakroppar och många vill ha den informationen i kalendern. Den långa mörka vintern gör att vi lätt kan se stjärnor och planeter härifrån, säger Asko Palviainen.
Varje år ingår en vetenskaplig artikel av något slag i almanackan. I årets kalender handlar den om årstiderna och livet i Finland och är skriven av Timo Partonen som är forskningsprofessor vid Institutet för hälsa och välfärd, THL.
– I de första almanackorna handlade texterna ofta om hälsoråd, som när man borde låta koppa sig och var på kroppen det borde göras. Det är artiklar typiska för sin tid, säger Palviainen.
Namn av helgon
Namnsdagar har sitt ursprung i dagar då man firade helgon. Så småningom kom andra bibliska namn med i almanackorna i Finland och på 1800-talet också ryska och internationella namn.
Namnsdagar har firats i Finland sedan 1700-talet. Minna Saarelma-Paukkala är namnforskare och verkställande direktör för Universitetets almanacksbyrå. Det är hon som har hand om namnlängden med finskspråkiga namn medan namnvårdaren Leila Mattfolk, som tog över efter Marianne Blomqvist 2014, har hand om den finlandssvenska längden.
– Vi samarbetar. När någon av oss föreslår ett nytt namn kollar vi hur den andra tänkt. Ett bra exempel är namnet Noel som togs in i både den finska och den finlandssvenska namnlängden 2015. Både Marianne Blomqvist och jag ansåg att namnet passar nära jul eftersom det betyder jul, och nu har Noel namnsdag samma dag i båda kalendrarna, säger Saarelma–Paukkala.
För att ett namn ska tas med i namnlängden krävs att det är tillräckligt frekvent. För finska namn gäller att det ska finnas 500 personer som under de senaste femtio åren fått namnet som första namn. För finlandssvenska namn är gränsen 50 personer. I almanackan för 2016 kan man läsa att de populäraste finlandssvenska flicknamnen 2014 var Amanda, Ellen och Emma. Pojkarna fick heta Oliver, Benjamin och Anton.
Almanackan revideras vart femte år och då tas nya namn in i den – eller så faller något namn bort.
– Under senare år har vi inte tagit bort namn, utan endast fyllt på nya. Det finns flera dagar då bara en eller två personer har namnsdag, så det ryms många namn med, säger Saarelma–Paukkala.
Namnsdagar är viktiga för finländare och när det skett ändringar i namnlängden är det många som tar kontakt.
Det får de gärna göra, men det går inte att få ett namn i längden på det sättet.
– Vi brukar föreslå att man firar namnsdag på en dag då ett liknande namn har namnsdag.
Också digitalt
Universitetsalmanackan ges ut av Helsingfors universitet och har i år publicerats av Förlagsaktiebolaget Otava. Universitetet hade privilegium att publicera och importera finska och finlandssvenska kalendrar till Finland fram till 1995 då vi gick med i EU. Universitetet fick behålla upphovsrätten till namnlängderna då kalenderprivilegiet släpptes fritt.
– Vem som helst kan ge ut en almanacka i dag, men vill man publicera namnlängder så måste man ha lov av oss. Universitetet har copyright, säger Saarelma-Paukkala.
De flesta kalenderutgivare väljer att köpa rätten att ta med namnsdagarna i sin kalender.
– Vi har en mycket stark namnsdagskultur i det här landet. Förr firades namnsdagar stort, men ännu i dag kommer man ihåg sina vänners namnsdagar. Det säljs ungefär 12 miljoner kalendrar årligen i Finland och i nästan alla finns namnsdagarna med, säger Saarelma-Paukkala.
Universitetskalendern är en av de mest sålda kalendrarna i Finland. Den ges ut på finska och på svenska, och den första upplagan av den svenska almanackan för 2016 är slutsåld.
– Vi har kontaktat förlaget om en upplaga till, det är viktigt att alla som vill ha almanackan kan skaffa den, säger hon.
En nyhet för 2016 är applikationen Yliopiston almanakka, det vill säga universitetsalmanackan på finska. En app har funnits redan några år, men nu är den ute under sitt rätta namn.
– Appen innehåller inte riktigt allt som finns i pappersversionen, men också sådant som inte finns i den. Bland annat har man väderleksprognosen i den digitala almanackan, säger Saarelma-Paukkala.
Efter nästan 130 år är alltså väderprognoserna tillbaka i universitetsalmanackan – men nu i digital form och lite mera pålitliga än de var på 1600-talet.