Nära naturen på Grönland
Pionjärandan är påtaglig på världens största ö.Här samsas småskaligt och storslaget med enlivsstil där dåtid ständigt ställs mot nutid. Och framtid.
Det är inte precis trångt längsmed huvudgatan i Sisimiut som med sina 5 000 invånare är Grönlands näst största stad. Trafiken är sparsam, människor promenerar i maklig takt, frånvaron av buller och brus är lika påtaglig som närheten till fjäll och hav, ständigt inom synhåll. Färgglada hus klättrar på klipporna och utanför husknutarna står snöskotrar och hundslädar parkerade i tålmodig väntan på snön. Barnen hoppar studsmatta medan fisk, kött och djurhudar torkas på torkställningar i trä och ett och annat renhorn pryder husväggarna. Gamla och nya traditioner på Grönland samsas sida vid sida i stort som i smått.
- Geografi: Grönland är världens största ö och världens glesast befolkade land.
- Koppling till Danmark: Grönland blev dansk koloni 1814 och är nu en självstyrande del av Danmark med ett eget parlament.
- Efter en folkomröstning 1982 valde Grönland att lämna EU vilket beviljades 1985.
- Folkmängd: 56 000
- Huvudstad: Nuuk med omkring 15 000 invånare
- Språk: Grönländska och danska är officiella språk. Danskarna gav alla större orter på Grönland danska namn men sedan 1992 kallas alla orter vid sina grönländska namn, även internationellt.
- Huvudstaden Godhåb blev Nuuk igen, Söndre Strömfjord blev Kangerlussuaq, Holsteinsborg blev Sismiut och så vidare.
- Högsta punkt: Gunnbjörn Fjeld, 3 693 m
- Viktigaste näring: Räkfiske.
- Valuta: Danska kronor.
I ett av de låga 1800-talshusen intill Sisimiuts lilla museum går stickmaskinen på högvarv. Här huserar företaget Qiviut och produktionen av allehanda plagg i myskoxe-ull är frenetisk. På grönländska betyder qiviut just myskoxe-ull, eller mer precist "den långskäggiges dun". Ett par tusen myskoxar jagas lagligt under två vintermånader varje år för köttets skull, och ullen från omkring 500 djur går åt till Qiviuts årliga ullproduktion.
– Myskoxe-ullen är betydligt varmare än lammull och både mjukare och lättare än cashmere, berättar Anita Mørk som bott på Grönland i hela sitt liv och som äger och driver Qiviut.
– Skinnet från en vuxen myskoxe ger i snitt 850 gram användbar råull. All hantering sker för hand vilket i slutänden ger råullen ett kilopris på drygt 5 000 danska kronor, närmare 700 euro.
I butiken intill verkstan säljs bland annat garn liksom mössor, halsdukar och vantar i tilltalande mjuk och vackert färgad myskoxe-ull. Knappast något enda plagg kostar under tusenlappen men de säljer som smör, inte minst har de varit populära hos de drygt 6 000 kryssningspassagerare som besökt Sisimiut bara i år.
– Till nästa sommar måste vi ha fyllt lagren ordentligt, säger Anita. Efterfrågan är stor, vi skulle kunna sälja tio gånger mer än vad vi gör. Visst skulle vi kunna expandera. Men jag har faktiskt ingen lust. Det är ju inte säkert att man tjänar mer eller mår bättre bara för att man blir större.
Svart guld kontra orörd natur
Turismen spelar en allt viktigare roll på Grönland. Människor som lever enligt fångstkulturens uråldriga traditioner med jakt och fiske i samklang med naturen blir färre för varje år och såväl slädhundar som kajaker blir allt mer en kulturbärande fritidssysselsättning snarare än olika hjälpmedel för att få mat på middagsbordet. Levnadskostnaderna i städerna är högre än i Danmark och den materiella levnadsstandarden anses vara knappt hälften av den danska.
Samtidigt växer sig det grönländska självförtroendet på många håll starkare och allt oftare hörs inhemska röster som vill att Grönland ska bli ett självständigt land. Att Danmark varje år bidrar med nästan fyra miljarder danska kronor till Grönlands ekonomi är det knappast någon som kan bortse ifrån, men många grönländare ställer sitt hopp om ekonomiskt oberoende till eventuella framtida oljefyndigheter. Andra ser det svarta guldet som ett stort potentiellt hot – mot den ursprungliga grönländska identiteten och mot det som omvärlden i takt med tidens "utveckling" får allt mindre av och samtidigt värdesätter allt mer: orörd natur.
– Vi är ett naturfolk, så enkelt är det, säger grönländske expeditionsledaren och fotografen Adam Lyberth.
– I den mån någon hittar olja så hoppas jag att världssamfundet tar ett gemensamt ansvar och lägger locket på. Naturen i form av norrsken, glaciärer och valar är utan tvekan Grönlands mest värdefulla tillgång. Dessutom går den ju att kombinera med både stjärnkrogar och femstjärniga hotell som ger stora affärsmöjligheter.
Sälsoppa och rökt valspäck
Naturen och dess väsen är ständigt närvarande och något som utgör en viktig del av den grönländska identiteten. Det traditionella grönländska köket baseras på kött och på finare restauranger serveras såväl sälsoppa som rökt valspäck. I snabbköpens frysdiskar säljs färdigpaketerade knölvalsbiffar för 70 danska kronor kilot.
Det är också närheten till naturen, en mindre materiellt fokuserad och i gengäld mindre stressad livsstil som för både invånare och besökare utgör själva essensen av Grönland och som får människor som har möjlighet att stanna kvar eller ständigt återvända.
Katrine Sörensen är en av dem. För tillfället jobbar hon i receptionen på ett av Sisimiuts hotell. Med danska föräldrar har hon vuxit upp och gått i skola både på Grönland och i Danmark, vilket inte är ovanligt eftersom det finns få gymnasieskolor på Grönland.
– I Danmark är alla så upptagna med sig och sitt hela tiden. Det finns en speciell sorts frihet på Grönland som är väldigt tillåtande. I Danmark ska alla ha samma sorts mobiltelefoner och likadana kläder i rätt färg. Här struntar folk fullständigt i vad du har på dig så länge du inte fryser. Du har större möjlighet att bli accepterad för den du är här, inte för vad du gör eller äger.
Grannglest
De flesta av Grönlands 56 000 invånare bor längs västkusten. Östkusten är betydligt mer svårtillgänglig och desto mer glest befolkad. Här ligger världens största nationalpark, till ytan stor som Tyskland och Frankrike. Det lilla samhället Ittoqqortoormiit, beläget vid mynningen av världens största fjord Scoresbysund, har 450 invånare. De har 80 mil till närmaste granne.
Hit kommer man med expeditionsfartyg eller helikopter. Eller hundspann, det gör i vart fall den beryktade Siriuspatrullen. Siriuspatrullen är världens enda militära hundslädpatrull och har till uppgift att patrullera nordöstra Grönlands 1 600 mil långa och obebodda kuststräcka, för att bibehålla dansk suveränitet. Patrullen består av 12 man och 80 hundar, tjänstetiden är 26 månader med låg lön och utan semester. En hyfsad utmaning när solen om vintern inte syns till på över tre månader och temperaturen emellanåt kryper ner till 50 minusgrader.
Kanadensiska Jennifer Elcomb anlände till Ittoqqortoormiit en varm sommardag, i kajak. Det är flera år sedan nu. Kärleken slog till och hon blev kvar. För gott, som det verkar.
– Jag har bott i flera av Europas storstäder, det här är förstås väldigt annorlunda. Två gånger om året kommer ett fartyg som levererar varor till vår enda mataffär. Men Ittoqqortoormiit har Grönlands största jaktkvot på isbjörn, 35 stycken om året. Här finns inte ens ett café, folk går hem till varandra och fikar mest hela tiden. Facebook är en stor grej, alla i byn är vänner med varandra!