Gör mig kär på nytt
Kloka kvinnors bön: De är vana att ha en åsikt och de låter sig inte tystas. Vi bad Hilkka Olkinuora, Elina Pirjatanniemi och Rebecca Holm ta sig en funderare inför 2016 och vad som står högst på deras önskelista inför det nya året.
Jag har alltid gillat nyårsfirande. Det känns på något sätt barmhärtigt att få börja om från början. Visst vet jag att det inte riktigt stämmer. Allt det gamla följer ju en. Men åtminstone får vi en möjlighet att lova bot och bättring. Det är väl mänskligt om vi ändå inte lyckas hålla våra löften. Viktigast är att försöka. Det gäller att hålla cynismen och fatalismen på avstånd. De gör en likgiltiga. Likgiltighet är bland det värsta som finns.
Kära år 2016, jag har ett avslöjande. Jag vill bli kär på nytt. Jag vill lära mig att älska detta land såsom jag har älskat det när jag var liten.
I mitt kärleksrus kommer jag att presentera mitt land för hela världen. Jag förklarar hur snön knarrar under fötterna när det är smällkallt. Den renande kylan gör det nästan svårt att andas. Ömt tänker jag berätta om mitt Finland, motsättningarnas rike. Vi har vinter och sommar, vår och höst. Vi vandrar i mörker, vi är uthålliga och sega. På senhösten frågar vi oss vad våra förfäder riktigt tänkte. Vem fick idén att bosätta sig här? Allt glöms bort när vårens ljus avslöjar de dåligt tvättade fönstren. Vi välkomnar fåglarna och de första blommorna. Vi värnar om våren och den korta sommaren med sina magiska, ljusa nätter.
Jag vill bedyra min kärlek för Finland. Vi har världens bästa utbildningssystem. Vi tror på jämlikhet och jämställdhet. Vi styrs inte av korruption. Här får vi säga vad vi tycker utan att behöva vara rädda. Vi har ett samhälle där alla får vara med. Vi litar på varandra och hjälper varandra.
Så innerligt vill jag älska Finland, men nu känns det så motigt. Finland är som en bitter och sårad partner. Ingenting duger, befallningar bara haglar in. Finland är ängsligt och utan självförtroende. Landet är fientligt och inskränkt. Det är inte älskvärt alls.
Snälla nya år, låt oss inse våra möjligheter. Det finns så mycket som fortfarande fungerar. Bakom rädslan finns styrkan och handlingskraften. Vi har haft det jobbigt förr, men vi har hittat vägen ut ur det svåra. Finland är faktiskt alltjämt en av världens rikaste stater. Vi har alla förutsättningar att lyckas. Men vi måste sluta skrika åt varandra. Låt oss sätta oss ner och tala om det som känns besvärligt och hotfullt. Vi kunde kanske lugna ner oss och dricka en kopp kaffe tillsammans?
Tänk om vi skulle börja om från början, sakta och försiktigt. Vi kan få det här att fungera. Det nya året är bakom knuten. Ett hurdant Finland ska vi skapa? Allt är möjligt.
Elina Pirjatanniemi är professor i folkrätt