Nu är det fikadags – men vad betyder det?
Ska vi ta en fika? Nu är det fikadags! Tusentals gånger om dagen uttalas dessa fraser i Sverige – landet som gjort fika till sitt varumärke. Det är kaffe och tilltugget, men handlar framför allt om ett institutionaliserat sätt att umgås.
STOCKHOLM – Oj, är de fortfarande varma?
– Hur många får man ta?
Klockan har slagit 15, det är fredag och de anställda på pr-byrån Westander plockar åt sig av kaffet och lussebullarna. Så här samlas de en gång i veckan – på samma sätt som man gör på otaliga arbetsplatser i Sverige, var sjunde dag, varje dag, två gånger dagligen.
Fikat, snudd på heligt.
Visst har också Finland, och andra länder, kafferaster. Men den subjektiva reflektionen, som får visst vetenskapligt belägg, är att fika har en särställning både i det svenska arbetslivet och i samhället i stort. Det fikas på jobbet och man träffas över en fika på fritiden.
Det är som ett varumärke. Trendiga Designtorget säljer produkter med texten "In Sweden we call it a fika" och i New York och London finns kaféer som har exporterat fikakulturen till metropolerna. I marknadsföringen av Sverige lyfts fikakulturen upp och där översätts ordet sällan, det bara förklaras.
Men vad är fika egentligen? Vi börjar med att fråga konsulterna på Westander vid Slussen i Stockholm.
– En social sammankomst, säger Jenny Kölfors.
– Det är en institutionaliserad paus då man går bort från sin arbetsstation, kompletterar Maja Stridsberg.
– Perfekt för nätverkande, man får en bättre förståelse för verksamheten i stort, säger Mia Moberg.
Kaffet är självklart och hos dem hör också något gott till.
Den tysta överenskommelsen är att inga egentliga jobbärenden avhandlas utan de tas upp på veckopalavern. Den här fredagen rör sig samtalet i stället kring en födelsedag som ska firas och så blir ägaren Patrik Westander påmind om att han har förbjudit godis utan papper om det i stället för bakverk vankas sötsaker till kaffet.
Av hygienskäl?
– Nej, för att jag äter sådant godis för fort.
Uteblir man från fredagsfikat har man ett välgrundat skäl, och då ska vi beakta att de flesta anställda här fakturerar för sin arbetstid. De väljer alltså att satsa på kaffestunden.
Viktig funktion
Viveka Adelswärd är professor emerita i kommunikation från universitetet i Linköping. Hon har studerat småprat och därigenom fikastunderna. Hon säger att från att ha varit ett slanguttryck som få i hennes äldre generation velat använda, är fika inte längre ett ord utan ett helt begrepp.
– Det har vidgats från kafferast till att vi äter lite gott, har det mysigt tillsammans och pratar lite strunt.
Och det där struntpratet – det handlar inte om värdelöst skitsnack. Varken i den finska eller svenska arbetstidslagen stadgas det om kaffepauser och ibland talar arbetsgivare om att i effektivitetens namn ta bort dem. Men med stöd av forskning säger Adelswärd att småpratet under fikapausen faktiskt fyller flera viktiga funktioner.
– Man får lite information, kollar hur folk mår, sonderar terrängen och kopplar av från den arbetsuppgift man håller på med.
För att exemplifiera att fika är betydligt mer än drycken berättar hon att man fikar också på svenska daghem.
– Då får dagisbarnen apelsinjuice eller en banan och man myser lite.
Det kan uppstå kulturkrockar kring fikat. "För tyskar i Sverige kan det vara svårt att förstå varför man får fika på jobbet", skriver tysk-svenska handelskammaren som bland annat arbetar med att överbrygga skillnader i svensk och tysk affärskultur.
Kompisfika igen är ett projekt som går ut på att en som bott länge i Sverige och en nyanländ träffas – över en fika. Fika för integration alltså.
Orsak att umgås
Fikar gör man också på fritiden och där ser Viveka Adelswärd en historisk linje från engelska kaffehus på 1600- och 1700-talen, via kafékulturen i Paris och Wien och till kafferep både på landsbygden och i staden.
Vi besöker Gunnarssons specialkonditori på Södermalm där Erik Nylund, Erik Samuelsson, Karolina Hellman och Emelie McLaughlin tar sig en fika. De går på gymnasiet invid och har håltimme.
Kaféfika blir det en två gånger i veckan, säger de. Vad är då fika för dem?
Enligt Hellman är det en orsak att mötas.
– Kanske vi svenskar behöver skapa ett eget namn för att umgås, en händelse som ger oss orsak att samlas, funderar McLaughlin.
- Heter det ett fika eller en fika? Svaret från språkvården är: båda går.
- Jag fixar fikat till fikan, illustrerar språkvårdaren Susanna Karlsson en vanlig mening. Fikat står här för bakverket eller kaffet och fikan för själva rasten.
- Variationerna är ändå många och en fika förekommer också för drycken, på samma sätt som fikat kan vara rasten. Både en och ett förekommer därför i ordböckerna.
Språkligt är de första skriftliga beläggen på fika från 1910. Ursprunget är lite oklart, berättar Susanna Karlsson, språkvårdare på Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen. Det mesta tyder ändå på att det handlar om ett hemligt språk, sotarnas knoparmoj eller förbrytarspråket som fångarna använde.
– Kaffe består av stavelserna ka och fe. Om de byter plats kan det bli fi ka.
Hon menar att fika i dag är ett vardagligt, mycket utbrett ord som kan användas i neutral stil. Fika står för kaffet, kaffe med kaka eller själva pausen när man intar detta.
– Själva idén med hur man fikar är en del av den svenska självbilden, säger hon.
Hur viktigt fikat är märkte hon själv under jobb utomlands. I Sverige och Norden finns det fikarum där alla anställda kan fika tillsammans. Det saknade hon i både Australien och Tyskland.