Lucka 22: Vem bakar i ottan?
Annorlunda julaftnar och tidiga morgnar är vardagsmat för dagens lucka som ägnat sitt liv åt att hjälpa andra. Känner du igen den blivande journalisten som rest världen runt?
– På bilden bakar jag pepparkakor hemma i vårt kök i Åbo. Året är 1980, och jag är nio år gammal. Jag bodde med mamma, pappa, lillebror och ett marsvin som hette Inka – jag hade döpt henne till Inka eftersom Inkafolket åt marsvin till frukost.
Vilket är ditt finaste julminne?
– Som liten steg jag alltid upp först av alla, mellan fem och sex på morgonen. Jag minns tystnaden omkring mig där jag satt uppkrupen i soffhörnet omgiven av dofterna på juldagsmorgonen: stearin, barr, mandariner, chokladkonfekt. Tystanden efter julaftonens sus.
– Ett annat är från flera decennier senare, år 2006, klockan fem på morgonen i Etiopien. Solen har ännu inte krupit över horisonten och de runda hyddorna med halmtaken är kompakta som en svart mur med vågmönster på toppen. Männen samtalar tyst, kvinnor har de minsta barnen knutna på ryggen. Längs med vägen står de 12 lastbilarna, halva flaket nedfälld, en vinglig stege står lutad mot en kofångare.
En efter en klättrar flyktingarna upp på flaket, de ska hem, skratt och prat, glädjen spränger i brösten. De ska rymmas flera hundra per flak. Ett får bräker någonstans, de har rätt att ta med sig boskapen. Så står de i det föredrag vi förhandlade fram mellan Etiopien och Sudan, ett föredrag som bestämmer hur 70,000 människor, över hälften födda i Etiopien, ska kunna ta sig till det land de kallar för sitt hemland.
Solens strålar tränger sig fram mellan hyddorna, motorerna spinner, spänningen växer. Sedan en oro på ett av flaket, ett irriterat mummel som avstannar när någon lyfter upp en tre-årig pojke för att han ska kunna pinka över flaket. Chauffören kan inget se, i samma ögonblick som lastbilen börjar rulla kommer det en liten skvätt, trehundra mänskor suckar, pojken lyfts in och försvinner ur åsyn. Tjugotvå år i exil, ingen har tålamod att vänta, inte ens mamman, inte nu när de ska hem till Sudan. Ljuset och värmen. En mycket annorlunda jul.
Hur har ditt julfirande påverkats av att bo utomlands?
– Det har blivit både mer och mindre av en familjehögtid. I mitt yrke måste väldigt många jobba över jul, i flyktinglägret, eller nära gränsen, beredda på katastrof eller nya människoströmmar. Det kan vara svårt när familjen befinner sig på mer än en kontinents avstånd och de vanliga jultraditionerna inte går att verkställa. Därför bjuder vi ofta in folk på julen, och det kan bli ett dussin nationaliteter, familjer och ensamma, och hisnande historier. Utomlands blir julen trots mor- och far föräldrarnas besök därför en mycket annorlunda familjesammankomst.
I HBL:s julkalender presenterar vi varje dag en klurig lucka som innehåller en intressant person med kopplingar till Svenskfinland – kan du gissa vem som gömmer sig i dagens lucka?
Rätt svar hittar du här!