Video: Jack Sparrow är hönshusets kung
Extragoda frukostägg och en givande hobby. Att ha höns för husbehov blir allt vanligare och det är ett säkert sätt att försäkra sig om ägg från hönor som mår bra – närmare kan inte maten produceras.
Den stora tuppen, som fått namnet Jack Sparrow, spatserar makligt bland sina fruar. Med jämna mellanrum visar han vem som är herre på täppan och upphäver sin stämma till ett praktfullt galande. Tuppen är ohotad i sin position – än så länge.
– I skocken finns två ungtuppar som kommer att utmana honom snart. De har redan börjat gala, och försöker sig på att uppvakta hönorna. Det är snart dags att ta bort dem ur flocken, annars blir det slagsmål.
Det säger Anna-Mari Heikinheimo. Hon har höns hemma på gården i Finnby, Borgå, för eget behov och som hobby. Under de fem år det varit liv i hönshuset har hon inte ångrat att hon tog höns, snarare tvärtom.
– När man ätit av de här äggen vill man inte ha butiksägg.
Färger fascinerar
Hönor lever efter rangordning där tuppen är högst och sedan hönorna, med hackkycklingen lägst. Ungtupparna har ingen plats i flocken om de inte lyckas störta tuppen från sitt välde. Därför blir ungtuppar inte särskilt långlivade.
– Det blir en sorglig dag, men det kan inte hjälpas. De får finnas kvar så länge de inte slåss. Tuppar som slåss är ingen rolig syn, de ger sig på varandra riktigt ordentligt.
De första hönsen som bodde i hönshuset var bruna Hy-Line hönor, en ras som avlats fram att vara goda äggläggare. De är betydligt mindre till storleken än Orpington-hönorna som nu förser familjen med råvaror till frukostomeletten.
– Det här är en ganska lugn och harmonisk ras. Men lite får man se upp. Rött är en signalfärg, och har man röda kläder kan någon tupp reagera.
I hönshuset finns två flockar. Den ena leds av den svarta tuppen Jack Sparrow. I hans flock finns olika kombinationer av hans gener, mörkt grå hönor och några ljusare och spräckliga.
I den andra delen av hönshuset huserar den rödbruna tuppen Emmet och hans damer. De är beige, eller buff som färgen kallas, lavendelfärgade och några med en färg som är en blandning av flera.
– Jag har blivit alldeles fascinerad av färgerna. Läran om genetik är mycket intressant. Jag vet vilken höna som lagt äggen som kläcks, och från vilken flock de är. Det är mycket intressant att följa med vilken färg hönorna får.
Anna-Mari Heikinheimos genetiska undersökning underlättas av att de två flockarna aldrig går tillsammans. Det klarar inte rivaliteten herrarna mellan av.
Herre i egen flock. Emmet huserar i ena halvan av hönshuset med sina damer. Foto: Evy Nickström.
Inga stora krav
– Hönor kan bli mycket tama, det går ganska lätt att lära dem olika saker. Det har jag inte gjort, jag vill hålla ett visst avstånd till dem, säger Heikinheimo.
Helt har hon inte lyckats med föresatsen, hon småpratar med hönorna och de känner tydligt igen henne. Fastän Heikinheimo bestämt hävdar att de inte har namn slinker ett och annat smeknamn ur henne.
Höns har inte så stora krav på tillvaron. I hönshuset finns varsin halva för de två flockarna. Det är rent och snyggt och funktionellt.
– Det ska vara minst fem grader varmt och torrt, förstås, och så vill hönsen ha pinnar att sitta på och ett rede att lägga ägg i. Vi använder sågspån och torv på golvet i hönshuset, det gör det lätt att hålla rent.
Är det rent så luktar hönshuset inte, och då lockas inte heller några ovälkomna gnagargäster dit.
Heikinheimos höns äter hönsfoder, men också frön, vegetariska matrester och sallad. Och de älskar fisk.
– Hönor dricker mycket, så man får se till att det finns tillräckligt med vatten. De pickar i sig sand från marken, och älskar när vi skär kvistar åt dem, löven på kvistarna försvinner genast.
Hönsgården har en täckt uteplats, och hönsen släpps också dagligen ut i det fria, en flock i taget. Riktigt fritt är det inte, hönsgården ligger inne i en stor inhägnad som på sommaren hyser familjens får. Fåren och hönsen kommer alldeles utmärkt överens.
– Under våren, då flyttfåglarna rör sig, ska hönsen hållas inomhus, annars får de vara ute. När det är riktigt kallt brukar de välja att vara inte, förutom några av hönorna som gillar kyla.
Familjen bor alldeles i skogsranden och ett par av familjens hönor har blivit byte för höken under årens lopp.
– De här hönsen är så stora så jag tror de klarar sig, men höken tog ett par av de mindre hönsen vi hade tidigare.
Ägg varje dag
En höna börjar lägga ägg ungefär då den är ett halvt år gammal. Hönan kan lägga ett ägg per dag, och med drygt tio hönor bli det snabbt många ägg för en enda familj. I allmänhet går äggen snabbt åt men ägg håller länge i kylskåp så de behöver inte användas genast.
– Vi äter mycket ägg. När man har egna hönor så vet man precis vad de ätit och hur färska äggen är. Det här är verklig närmat.
Hönsen ruggar två gånger per år. Under den tiden fäller de sin fjäderskrud och sedan går all energi åt då nya fjädrar växer ut. Under ruggningstiden lägger de inga ägg.
– De ruggar då ljuset förändras, på hösten och på våren. De har just ruggat och nu börjar de snart lägga ägg igen.
Antingen Anna-Mari eller maken Vesa Heikinheimo hämtar äggen i hönshuset. Hönorna har inget emot att äggen plockas undan från redet – de är vana vi det.
I en hönsgård där det finns en tupp är äggen i allmänhet befruktade. Heikinheimos hönor ruvar, men Anna-Mari brukar plocka med sig äggen in oberoende av om de ska ätas eller eventuellt ge nya kycklingar.
– Vi har en kläckningsmaskin. I den hålls äggen jämnvarma och man kan följa med när kycklingarna kläcks. Det är roligt, ett dygn innan äggen kläcks hör man hur det piper i dem, säger Heikinheimo.
De nykläckta kycklingarna bor inne i huset ett par veckor tills deras fjäderskrud vuxit så mycket att den värmer. Sedan får de flytta ut till hönshuset där hönorna tar dem under sina vingars skydd tills de vuxit till sig.
– Orpingtonhönorna adopterar gärna kycklingar, alla raser gör inte det.
Hönor ska registreras
För att hålla höns krävs att man har ändamålsenliga utrymmen för dem. Alla höns ska registreras, oberoende av om man bara har en tupp eller flera flockar. Kommunerna har också föreskrifter om djurhållning som kan variera från kommun till kommun.
Systemplanerare Pia Vilen på Livsmedelssäkerhetsverket Evira berättar att antalet hemmahönsgårdar ökat under de senaste åren. I dag ska hönsen registreras hos landbygdsenheten i den kommun man bor, men det ska bli lättare att registrera husdjur. Ett pilotprojekt för registrering av djur är på gång vid Evira.
– Om allt går bra finns det ett elektroniskt register över djur i början av 2017. Då kan man registrera sina djur elektronisk och identifiera sig med hjälp av sina bankkoder, säger Vilen.
Talar med hönor. Anna-Mari Heikinheimo ger inte sina hönor namn, men småpratar med dem hela tiden. Foto:Evy Nickström
Fakta:
Djurägaren är alltid ansvarig för att djuren mår bra. På www.evira.fi>djur>frågor och svar finns en minneslista för den som skaffar höns. På hemsidan kan man också ladda ner en broschyr där ett sammandrag av djurskyddslagstiftningen för hönshållning finns. Också på föreningen Rotukanayhdistys sida www.kanayhdistys.fi finns nyttig information.