Simning kräver inte felfri syn
Joels hobby är simning. I och med sin synskada fick han nya målsättningar och han har nu bättre möjligheter att bli en framgångsrik simmare.
17-åriga Joel Koskinen började med simning som 10-åring och har under sex år simmat sig till simföreningen Kangasalan kuohus första lag.
Simningskarriären fick en vändpunkt när Joel gick i nionde klass. Hans syn började plötsligt stegvis försämras och ett halvt år senare diagnostiserades han med en ärftlig sjukdom. Men i stället för att grubbla över det alltför länge valde Joel att fortsätta med simningen och se det positiva med sin synskada.
– Jag var aldrig mästare i min egen åldersklass, men när min syn försämrades öppnades dörrar för mig inom simning för funktionshindrade.
Joel säger också att hans framgångar har motiverat honom till en mycket mer målmedveten inställning till simningen och han jobbar hårt för att lyckas. Han har nyligen vunnit FM-silver i 50 meter frisim och tidigare i höstas åkte han till Norge för att tävla i Nordiska mästerskapen. Där tog han två bronsmedaljer, en i stafett och en i 50 meter frisim.
Tränar sex dagar
Joels tränare Petri Tiitola har aldrig sett synskadan som ett hinder och Joel tränar utan större svårigheter tillsammans med resten av gruppen. Han hade hunnit träna simteknik och vändningar redan ett tag innan hans syn försämrades.
Annars hade det varit svårt att lära sig alla praktiska saker från början. Nu tränar han hårt: bassängträningar sex gånger och torrträningar tre gånger per vecka. En dag i veckan har han helt ledigt från simningen, då brukar han sova ut.
– Vi har en jättebra och uppmuntrande grupp där alla tas med. Det är roligt att träna med dem och då är det roligt att komma till träningarna, säger Koskinen.
Gruppen åker också på träningsläger tillsammans och har bland annat varit i Spanien.
Siktar på paralympiska spel
För att hinna med både simningen och skolgång går Joel gymnasiet på fyra år. Under första gymnasieåret hade han en personlig assistent. Nu klarar han sig utan och skolarbetet går bra om han bara hittar tid och motivation.
Skolarbetet hade Joel varit van att sköta själv under nio år och därför var en personlig assistent främst en mental börda. När han började på ett nytt gymnasium var det enligt Joel inte heller något som ökade hans självsäkerhet.
Just nu väntar Joel på att bli officiellt klassificerad som synskadad i tävlingssammanhang. Han hoppas på att kunna fortsätta med simningen och kanske få ett yrke inom medicin. Dessutom drömmer han om att få representera Finland i någon större tävling, som till exempel paralympiska spelen.
– Vatten är mitt element, det har ända från början känts som ett rätt val och det gör det fortfarande.
Skribenten är praoelev från Mattlidens skola.