Enkel estetik i det nya trähuset

Den smala grusvägen slingrar sig genom novemberlandskapet i Tenala, en svag strimma sol skymtar mellan mörka regntunga moln och vattnet i Bonäsbåset är svart. Färgskalan i naturen går från alla nyanser av grå till gläntor av ockra som den vissnande ängen där det höga gräset envist stretar mot skyn. Bakom bergknallen och krönet där grusvägen tar slut, ute på udden invid sjön och mitt på den gamla åkern står trähuset, Åkerudden. Det här är inte långt från Ekenäs men ändå så avlägset att man observerar både lokatt och varg i skogsbrynet. 

Här har arkitekten Mathias Nyström, bördig från trakten där släkten har odlat i generationer, byggt ett hus som är planerat enligt tanken om att bygga med respekt för omgivningen, det västnyländska jordbrukarsamhället och den lokala hantverkartraditionen.

Och Nyström visar den djupaste hänsyn till miljön, hans trähus känns så naturligt införlivat på åkern att man skulle tro att byggnaden stått där i decennier. Faktum är att huset färdigställdes i somras.

Formen speglar ny finstämd trähusarkitektur där det vackra virket spelar huvudrollen, och huset är befriat från alla krusiduller, yviga utsprång, udda detaljer och mysfaktorer som rödmylla och vita knutar.

Förebilden finns kanske i den klassiska ladan men det är ändå en byggnad med en egen stark nutida känsla och utstrålning. Formatet är en rektangulär byggnad som dessutom får en allt skönare och djupare gråskimrande patina med åren, och det traditionella sadeltaket är matt grå plåt.

– Fasaden går i asp och virket är obehandlat eftersom rötbeständighet hör till aspens egenskaper, säger Nyström.

Så gott som alla trähus tål ösregn, dugg och snöslask bara det är byggt så att vätan rinner av.

Lokala träd blir virke på lokal såg

Mindre värdefull blir byggnaden knappast av att aspen har vuxit i Västnyland, att virket har sågats upp på en såg i grannskapet och att även andra träslag i huset har bokstavligen lokala rötter och ytterligare lokal förankring genom att förädlingen är gjord i trakten. Fönsterbågar går i tall och i interiören har man använt allt från ek till lärkträd.

– Golvet inomhus och trädäcken ute på var sin långsida av huset går i douglasgran som hör till de hårdaste av barrträd, säger Nyström.

Till och med douglasgranvirket är västnyländskt, det har nämligen sitt ursprung i Solböle i Skogsforskningsinstitutets skogar som skövlades av den hårda Annandagsstormen 2011.

Byggstarten var 2012, och arbetena tog tre år.

– Lokala yrkesmän har naturligtvis byggt huset men jag och min hustru Sonja har med hjälp av släkt och vänner bland annat lagt trädäck, brädfodring och väggpanelerna, som förresten går i klibbal, och så har vi behandlat ytor med olja.

Döttrarna Ellen, 8 och Ingrid, 6 har bidragit med att plugga in trätappar i golvet för att dölja skruvar.

Huset värms upp genom golvvärme som härrör sig ur jordvärme, och så finns en vedkamin. Golvet är isolerat med ekovilla och väggarna med lin.
– Ekologiskt tänkande har styrt helheten men ett egentligt ekohus är det inte.

Om ekologiska val vittnar ändå en enkel form och relativt liten yta som sparar energi och användningen av trä som binder koldioxid. Dessutom kan den massiva stommen återvinnas och så har virket låg förädlingsgrad och korta transporter.

– Samtidigt har vi stora fönster som inte sparar energi, och i belysningen har vi satsat på ljuskvaliteten fram om energisparandet. 

Åkerudden är inget typhus, och i det ingår inga färdiga element. Huset vilar på en lerig åker, och man fick gräva ganska djup för att finna fast mark, men behövde ändå inte påla.

Gavlar med var sin funktion

Det lågmälda formspråket kännetecknar det yttre och byter inte skepnad inomhus.

Nyström har gestaltat huset på 123 kvadratmeter i två flyglar, med entré och hall och uppgång till ett litet loft i mitten och det generöst dimensionerade öppna vardagsrummet och köket i den ena gaveln med eftermiddags- och kvällssol. Sovrummen, badrum och arbetsvrån har följaktligen plats i den andra gaveln.

I det gemensamma rummet, som upptar hälften av hela ytan, når takhöjden ända till takstolen som är i samma massiva gran som den bärande stommen som lämnats synlig. Luft och ljus liksom svävar in från tre håll genom fönster som går från golv till tak. Och fönstren tar in naturen direkt som en ständigt föränderlig installation.

Vägg-, golv- och takytor är behandlade med olja eller olja med vitpigment som framhäver det ljusa intrycket. Gliddörrar sparar på utrymme och de kolsvarta väggarna i trappan till loftet utgör en raffig kontrast till allt det ljusa. Matbordet med plats för många består av skivor i lokalt trä, och i inredningen har man mixat snyggt olika stilar och åldrar resulterande i stor trivsel.

Sprickorna i den bärande granstommen är effektfulla och ett ytterligare element av lite ruffig look ger fogarna mellan väggar och golv respektive tak som har lämnats utan lister. Det vanliga är att man använder lister för att dölja bristen på millimeterskicklighet.

– Utan tvekan förutsätter den här lösningen omsorgsfull precision. Att kombinera det med levande material som trä är en krävande utmaning, nämner Nyström.

Nyströms har all anledning att vara nöjda med sitt hus, och när jag ber Sonja Nyström fånga upp det bästa med huset med några få ord, funderar hon en stund tills den kvicka Ellen replikerar:

– Det bästa är ju hela huset.

Och när jag frågar Mathias Nyström om kostnaderna erkänner han ganska glatt och utan omsvep:

– Klart dyrare än ett kataloghus, men inte så dyrt som man kunde tro. Vi gick över budget med cirka 30 procent men det känns skäligt med tanke på alla unika lösningar i huset. 

FOTNOT: Puuinfo utser årets träbygge, och ordnar även en tävling där folk får rösta, och mest röster fick Åkerudden. Det egentliga priset gick till Puukuokka i Jyväskylä.