Om julklappar och presenter
Ratata-bloggaren Jasmine Nedergård skriver om kravet att köpa julklappar och speciellt julklappar som känns onödiga.
Det börjar bli jul snart och jag känner redan att jag får ångest över presenter – de som jag "borde" köpa åt andra och de som andra "borde" köpa åt mig. Men jag har ju faktiskt också födelsedag om mindre än tre veckor så först måste jag komma förbi det.
Varför skapar det här sån ångest inom mig då? Gillar jag inte presenter? Visst gillar jag presenter och visst önskar jag mig saker i år också, som ett flertal böcker och nya vinterskor, och visst tycker jag också om att ge presenter till andra, mer än att få (som säkert många andra också känner). Jag önskar också att jag inte behöver få vissa saker, såsom en massa chokladaskar eller annat godis som bara triggar mitt sötsug (eller ges till fästmannen som jag sedan ändå smygäter av).
Men vad är problemet här då? Jo, jag känner att så mycket bara handlar om en massa konsumtion som oftast är onödig och ju mer medveten jag blir desto mindre vill jag själv konsumera och hjälpa till att vara med i denna onda cirkel. Konsumtion är inte av ondo, men masskonsumtion är. Det kostar pengar, det lurar folk genom välgjorda reklamer (jag bara ser hur det börjar ploppa upp "julklappstips till föräldrarna" eller "till dem som har allt") och det bidrar till de enorma sopberg som finns runtom vår jord.
Det känns som att julklappar bara får kosta mer och mer för varje år och kvaliteten blir också bara sämre. Och sedan räcker det inte med en julklapp heller, utan det ska vara minst 5-10 julklappar av föräldrarna till barnen och sedan en massa julklappar av andra släktingar också.
Och mitt i allt detta funderar jag var värdet i klappen ligger nu för tiden?
Jasmine Nedergård
Flera inlägg av skribenten finns på froknacket.ratata.fi