Mopedbilen är alltid först i kön
Daniela Granberg har kört mopedbil i en dryg månad. Hon är van att ligga först i kön trots att hon kör korta sträckor och på mindre vägar. Värst är det att ha en buss ett par meter bakom stötfångaren, säger hon.
En mopedbil drivs av en dieselmotor som teoretiskt har rätt stor kapacitet, men effekten är strypt så att man kan köra i maximalt 45 km/h. Med kaross i plastmaterial och säkerhetsbälten som enda passiva säkerhetsutrustning kan det verka vettigt. I grunden är konstruktionen tillräckligt säker för sin hastighet, men så har vi ju alla andra fordon ute på vägen.
– Jag körde bilen till besiktningskontoret i Borgå, och då blev jag faktiskt lite rädd, säger Danielas pappa Jan Granberg.
Provocerar andra
– Har man en liten mopedbil är det tydligen automatiskt en provokation och en utmaning för alla andra bilister. Alla måste köra om. Trots att väg 170 är en 60-sträcka med långa gula linjer just här märker man hur otåligheten sprider sig snabbt.
Det överraskande och skrämmande var hur yrkestrafikanterna uppför sig bakom en mopedbil.
– Lastbilar och bussar lägger sig väldigt nära en mopedbil, säger han.
Samma sak har Daniela Granberg också själv upplevt.
– En gång såg jag en älg framför mig på vägen, och det var knappt jag vågade bromsa eftersom jag hade en bil efter mig som nästan hängde på stötfångaren, säger hon.
Ett sätt att minska just den här säkerhetsrisken är att höja den tillåtna hastigheten till 55 km/h, säger Jan Granberg. Då skulle man ligga så nära 60-gränsen att färre skulle bli irriterade.
Allra helst skulle han förstås släppa ut sin dotter i en alldeles vanlig personbil som är spärrad på samma sätt som en mopedbil.
A-traktor säkrare
– I Sverige har man ju i många decennier klarat av att spärra effekten. Där har skolbarn kunnat köra sina Epa-traktorer och senare A-traktorer när de kommit i mopedåldern. Det är riktiga bilar med riktig säkerhetsutrustning, och både belysning, vindrutstorkare och inredning är ordentligt kalibrerade.
Ett argument mot A-traktorer i Finland är att de skulle vara lättare att återställa till full effekt, alltså trimmas. Det är egentligen inget argument i en verklighet där rekordet för en mopedbil som fastnat i en hastighetskontroll är 154 km/h.
– För ett par hundra euro kan man köpa ett litet turboaggregat till dieselmotorn, och spärren kan viken femtonåring som helst få bort. Då blir mopedbilen en liten raket som bryter alla lagar, säger han.
Daniela är ingen nybörjare trots att hon nyligen börjat köra mopedbil. Hon har redan kört fyrhjuling och vet hur man gör. Ändå ser hon mopedbilen som ett sätt att vänja sig vid trafiken tills hon får bilkörkort om ett par år.
– Hellre kör jag på fyra hjul än på två, i synnerhet nu när det blir kallare och halare ute på vägarna, säger hon.
Behöver utrymme
Daniela sätter sig bakom ratten och vi kör in på väg 170 efter en lång väntan vid anslutningen. Kvällstrafiken från Helsingfors centrum pågår och det behövs en liten lucka för att vi ska hinna klämma in mopedbilen i kön.
I praktiken kör man en mopedbil med gasen i botten på landsvägen. Dieseln vibrerar och för rätt mycket oljud, men 45 är ändå topphastigheten. Bakom oss växer kön av pendlare och bussar, och när det blir en öppning i den heldragna linjen börjar omkörningskonvojen genast passera. Många orkar inte köra speciellt långt innan de svänger brant in igen i vår fil.
– Jag känner mig trygg med mopedbilen, men inte med trafiken, säger Daniela.
Men hur farlig är en mopedbil egentligen?
Säkrare än moped
Trafikförsäkringscentralens chef för olycksutredningar Kalle Parkkari anser inte att mopedbilar i sig skulle vara farligare än mopeder.
– Personskadorna är i de allra flesta fall av det lättare slaget. Man sitter trots allt med bilbältet på sig om det händer en olycka, säger han.
– Mopedbilar har en kaross av plastmaterial som lätt rivs sönder vid en liten sammanstötning. Skadorna kan se hemska ut efter en krock som bara skulle ge en personbil en buckla.
Medan en av 200 personbilar blir inlöst efter en olycka behandlas en av 20 mopedbilar på samma sätt. Det här gör att de från början förhållandevis dyra mopedbilarna också har dyra försäkringar.
I krocktester presterar mopedbilarna inte alls bra, men de körs vanligen i låg hastighet på mindre vägar, Att förarna är unga och kör sitt första fordon bidrar till att det händer olyckor, men själva fordonet är inte exceptionellt farligt, säger han.
Många återanvänds
På Bilskadecentralen som tar emot inlösta krockskadade fordon säger Santtu Nieminen att man får in proportionellt mycket fler mopedbilar än personbilar, men en delförklaring är att de är dyrare att reparera än vanliga bilar och därför snabbare når upp till den procentuella reparationskostnad som automatiskt leder till inlösning.
– Vi har några tusen mopedbilar i Finland, och de är av olika märken och modeller. Reservdelar och reparationer kan därför bli dyra.
Under den senaste tolvmånadersperioden har 533 mopedbilar krockats till inlösningsskick. Av dem har ungefär 450 bedömts vara i sådant skick att de kan säljas vidare för reparation och ombesiktning, och de flesta av dem återvänder till trafiken förr eller senare, säger Nieminen.
– För att en mopedbil som är värd 10 000 euro ska bli inlöst måste kostnaden för reparationer beräknas till minst halva värdet, alltså 5 000 euro. Det är klart att en sådan mopedbil inte längre ser speciellt vacker ut, och det kommer inte att vara lätt att få den snygg och säker igen.
– Däremot tror jag inte att den här fordonstypen är så farlig som media ofta framställer den, säger Nieminen som själv har en i familjen.
– Jag känner mig lugnare med ett barn i mopedbil än med ett barn på moped, säger han.
Av tradition och praktiska orsaker är drygt hälften av mopedbilsförarna i åldern 15-18 år. Yngre får inte köra och äldre skaffar ofta körkort för bil när de fyllt 18.
– Det här är för de flesta det första motorfordonet , och då har man inte heller någon riktig trafikvana. Det leder ofta till olyckor, men tack och lov är de flesta av det lättare slaget, säger Kalle Parkkari.
Fakta
Valfråga i februari
Alla politiska partier ville under valkampanjen i februari få fram ett säkrare alternativ till mopedbilarna. En vanlig småbil med mekaniskt eller elektroniskt strypt effekt skulle ge mycket mera säkerhet och oftast vara billigare.
Det var alla partier eniga om vid den valpanel som nittioåriga Bilimportörerna rf arrangerade.
Ingen ville ha kvar de förhållandevis farliga och dyra billiknande fordonen. Majoriteten ansåg att man kunde nå samma mål genom att begränsa maxhastigheten på normala småbilar med modern krocksäkerhet. Den smutsiga dieselmotorn skulle samtidigt ersättas av en modern bränslesnål motor.
Efter valet har Kommunikationsministeriet tills vidare inte ägnat sig åt frågan.
Redan för ett par år sedan startades en namninsamling för att lagstiftningsvägen få bort mopedbilarna ur trafiken. Motiveringen var att en av 20 mopedbilar krockas så illa att den blir inlöst av försäkringsbolaget, och att kombinationen av bristande krocksäkerhet och förarnas brist på rutin gör dem orimligt farliga.
Allt fler köper begagnat
De senaste tre åren har nyregistreringen av mopedbilar sjunkit snabbt. 2012 köptes 1 116 nya mopedbilar, 2014 bara 703.
Den totala mängden mopedbilar i Finland närmar sig 10 000. Det här är ett fordon som de flesta kör i ett par år i väntan på bilkörkort. Utbudet på begagnade fordon är alltså rätt stort, och det kan kännas vettigare att köpa begagnat i stället för att betala fullt pris för en ny. En tre år gammal mopedbil har tappat halva sitt värde. Försäkringarna har blivit dyrare, och sedan 2013 är det mera invecklat att få körkort för mopedbil. Det här är också en del av förklaringen till nedgången.