Aleksej och Maria väntar på jordfästning
I ryska riksarkivet ligger sedan 2007 två lådor. Den ena innehåller kvarlevorna av Rysslands sista tronarvinge Aleksej, den andra av hans syster Maria. Han var tretton, hon nitton när de avrättades. Nu vill släkten begrava dem, men kyrkan gör motstånd.
– Det är klart att de sista medlemmarna av tsarfamiljen borde begravas här i Peter-Paulkatedralen. De är en del av vår ryska historia, säger Jurij Gorbulin. Han är från Moskva och besöker S:t Petersburg som turist tillsammans med sin dotter och sitt barnbarn.
Bakom honom skjuter Peter-Paulkatedralens smäckra spira upp mot skyn. Här ligger nästan alla ryska tsarer och deras efterkommande ur Romanovätten begravda – med några undantag.
I det lilla kapellet där den sista tsarfamiljens aska ligger fattas två personer, nämligen tronarvingen Aleksej och hans syster Maria. Kapellet är nu stängt för renovering inför deras begravning, som enligt planerna skulle ha gått av stapeln i dag, den 18 oktober. Nu är den uppskjuten på obestämd tid. Museipersonalen jag talar med är dock säkra på att den kommer att ske under hösten.
Tsar Nikolaj II, hans hustru Aleksandra och fem barn arkebuserades av bolsjevikerna i en källare i Jekaterinburg 1918. Deras kvarlevor grävdes upp 1991 och begravdes i S:t Petersburg sju år senare i närvaro av Rysslands president Boris Jeltsin. Innan dess hade både ryska och brittiska genetiker fastställt att kvarlevorna var äkta.
Separat grav
Två barn fattades: tsarevitjen (tronföljaren) Aleksej som var yngst och hans syster Maria. Bödlarna hade först försökt förstöra kropparna med syra och sedan bränna dem. Aleksej och Maria placerades i en egen grav, av allt att döma i tron att de minsta kropparna skulle vara lättare att förinta. När de hittades 2007 kunde man genom dna-prov bevisa att de var äkta.
Ändå har de fortfarande inte blivit begravda. Orsaken är att den mäktiga rysk-ortodoxa kyrkan krävde att få genomföra en egen undersökning för att vara säker på att kvarlevorna verkligen tillhör Aleksej och Maria. Undersökningen innebar att tsar Nikolajs och hans hustru Aleksandras kistor öppnades för andra gången.
– Helt obegripligt varför de ska gräva upp kropparna igen för att bevisa en sak vi redan vet. Jag skulle vilja veta vem det är som betalar för den här nya undersökningen. Är det kanske kyrkan själv? Eller de ryska skattebetalarna? undrar Sankt Petersburgsbon Tamara Ivanova-Isajeva, som vi träffar på hennes regelbundna joggingtur kring Peter-Paulfästningen.
Kyrkan erkänner inte kvarlevorna
Rysk-ortodoxa kyrkan har i själva verket aldrig erkänt att de benfragment som begravdes 1998 verkligen tillhör tsarfamiljen, trots att det är vetenskapligt bevisat av båda ryska och brittiska genetiker. När begravningen genomfördes uttalade prästerna inte namnen på de döda. Däremot helgonförklarades tsarfamiljen två år senare – en inkonsekvens som är karaktäristisk både för ryska kyrkan och staten, enligt historikern Lev Lurie.
– Kyrkan har alltid tagit avstånd från tsarfamiljen. Det beror på att dess ledning vill undvika otrevliga frågor. Det är ett faktum att bolsjevikerna mördade tsaren, hans hustru och oskyldiga barn, och det är samtidigt ett faktum att kyrkan gick in för en kompromiss med Stalin. Man samarbetade med sovjetmyndigheterna och en stor del av prästerna var KGB-agenter. Det här talar man inte gärna om, säger Lev Lurie.
Han tar emot oss i sitt imponerande arbetsrum hemma i S:t Petersburg, med en takhöjd på flera meter och böcker från golv till tak. Lurie, som är doktor i historia och föreläser och jobbar som journalist, anser att även den politiska makten i Ryssland har en "schizofren" historiesyn.
– Lenin lät mörda tsarfamiljen. Samtidigt har vi fortfarande en Leningata i varje rysk stad. Det går inte att förklara och makten vill heller inte att det ska förklaras. Den ryska statsmakten ser sig som arvtagare till både tsarens Ryssland och Sovjetunionen. Man vill inte definiera vem som hade rätt och fel i kriget mellan de röda och vita därför att man är rädd för splittring, konstaterar Lurie.
Lång tystnad
Att en begravning av två mördade personer ur Romanovätten fortfarande kan vara kontroversiell har enligt Lurie att göra med den tystnad som länge omgav historien om tsarfamiljen.
– När Nikolaj II arkebuserades var han ytterst impopulär och ansågs vara skyldig till Rysslands olycka i första världskriget. På 1920-talet talade man öppet om avrättningen, sedan blev det helt och hållet tyst ända fram till perestrojkan. Alla visste att Romanovfamiljen hade mördats, men ingen ställde frågor om det. Det var samma sak med vinterkriget – man visste att Sovjetunionen hade utkämpat ett krig med Finland 1939, men man talade inte om saken.
Rysslands första president Boris Jeltsin drev på den första begravningen 1998. Han var en ideologisk motståndare till kommunismen och stödde helhjärtat rehabiliteringen av tsarfamiljen. Kommissionen som ansvarade för begravningen leddes av liberalen Boris Nemtsov, som under Putinregimen blev oppositionspolitiker. (I början av det här året mördades han på öppen gata.)
Dagens maktelit i Kreml vet däremot inte vad den vill när det gäller Rysslands förflutna, enligt Lurie.
– Samtidigt har relationerna mellan kyrka och stat försämrats påtagligt på senare tid. Tidigare träffades Putin och patriark Kirill minst en gång i månaden, nu är det mycket mer sällan. Kirill har inte stött Putin helhjärtat när det gäller kriget i Ukraina. Det kan han inte, eftersom så många ukrainare tillhör Moskvapatriarkatet.
"Ett kapitel som måste avslutas"
Ivan Artsisjevksij är Romanovsläktens officiella representant i Ryssland. Han är också etikettexpert och var den som bestämde hur begravningen 1998 skulle genomföras.
– Romanovsläkten har från börjat varit säker på att kvarlevorna som hittades 2007 tillhör Aleksej och Maria. Men när deras dåvarande ledare Nikolaj Romanov frågade partiark Aleksij när de äntligen ska få begrava sina släktingar uppmanade Aleksij honom att be för saken, konstaterar Artsisjevskij torrt.
Enligt honom är det inte bara för släkten Romanovs skull som det är viktigt att den här begravningen äntligen blir av. Han ser det också som terapi för Ryssland.
– Så många människor led och dog på grund av ryska revolutionen. Vi kan inte begrava varje soldat eller varje person som mördades. Vi kan inte identifiera dem alla. Men vi kan begrava denna familj och därmed inte bara vända blad utan även avsluta ett helt kapitel i den ryska historien. Nästa steg skulle vara att äntligen begrava Lenin som fortfarande ligger kvar i sitt mausoleum på Röda torget.
Senkomna hedersbetygelser. År 1998 begravdes kvarlevorna av tsarfamiljen i Peter-Paulkatedralen i Sankt Petersburg. Då fattades fortfarande Aleksej och Maria.
Rysslands sista tsarfamilj. Från vänster Olga, Maria, tsar Nikolaj II, hans gemål Aleksandra, Anastasia, tronarvingen Aleksej och Tatjana. Bilden är tagen 1914. Fyra år senare avrättades hela familjen. foto: epa
Kritisk. Varför kräver kyrkan en ny utredning trots att vi redan vet med säkerhet att kvarlevorna efter Aleksej och Maria är äkta? Det är slöseri med resurser, säger Tamara Ivanova-Isajeva.
Tsarens barn avrättades grymt och oförtjänt. Det är klart att de ska få en riktig begravning, säger mor och dotter Svetlana och Julia från Volgograd.
Tsaren var en symbol för Ryssland. Det vore idealiskt för Ryssland med en konstitutionell monarki som i England, men det är omöjligt, säger Jurij Gorbulin från Moskva som precis har besökt Romanovättens gravplats i Sankt Petersburg.
Historisk plats. Innanför Peter-Paulfästningens murar i Sankt Petersburg står kyrkan där så gott som hela Romanovätten ligger begravd.