När vägen blir målet
Några bilister ler och vinkar uppmuntrande, andra skakar urskuldande på huvudet. De allra flesta kör snabbt förbi utan att låtsas om oss där vi står vid vägkanten med tummarna i vädret. Att lifta är inte det lättaste, men kanske det mest lärorika sättet att resa.
När vi stått en halv timme vid motorvägen utan att en enda bil stannat vill jag ge upp. Jag blir trött i armen av att hålla den utsträckt och solen steker oss där vi står utan tillgång till skugga.
- Inställningen till liftande varierar stort mellan olika länder. I Kuba är det lag på att förare måste plocka upp liftare, medan det är olagligt att lifta i bland annat Australien och sex delstater i USA. Det är ändå ovanligt att liftare bötfälls.
- Det är lagligt att lifta i de flesta länder förutom längs med mo-torvägar där det kan störa trafiken.
- I många länder uppmuntras liftande. I till exempel Nederländerna och Israel finns det utmärkta lifthållplatser där bilar kan stanna för att plocka upp liftare.
-
Andra länder är kända för att vara svåra att lifta i. I Europa har bland annat Spanien, Italien och Österrike ett sådant rykte.
Ha en öppen och spontan inställning och var beredd att ändra dina planer under resans gång.
– Det är så här det går till, säger Daniela Backhaus och skrattar när hon ser min uppgivna blick.
– Du kommer snabbt att vänja dig, tillägger Laura Greite tröstande.
– När man liftar upplever man många toppar och dalar. Det är otroligt jobbigt och underbart roligt. Ibland vill man ge upp och en halv timme senare är man övertygad om att det här är det absolut bästa sättet att resa på, lägger hon till.
Jag lyssnar och nickar. Daniela Backhaus, 27, och Laura Greite, 26, är erfarna liftare och borde veta vad de talar om. De kommer båda från norra Tyskland där liftande är relativt vanligt och accepterat. De ser det i första hand som ett billigt sätt att resa på, men också som ett äventyr där oförutsägbarheten är en del av charmen.
För egen del vill jag prova på att lifta av ren och skär nyfikenhet. Jag vill veta hur det är att lifta år 2015, vilken sorts människor man träffar och vilka attityder man möts av. Under den här resan är det bokstavligen vägen som är viktigare än målet.
Hippies och polsk rock
Vi befinner oss i Bayreuth i syd- östra Tyskland. Vårt mål är att lifta till Tjeckien och sedan vidare till Slovakien, Ungern och Balkan. Men ännu har vi inte ens kommit ut ur Bayreuth och jag börjar tappa modet när en bil till slut stannar.
Det är en munter man som kliver ut ur bilen och han skrattar gott när han ser våra stora väskor och campingutrustning.
– Ni får trängas lite! Säger han och vi klämmer in oss i den lilla bilen med väskorna i knät.
Mannen berättar att han själv liftade mycket när han var yngre och att han därför alltid plockar upp liftare.
– Men på 70-talet, vet ni, då var vi så många som liftade att det ibland blev gräl om vem som skulle få åka med när en bil stannade. I dag ser man mycket färre liftare på vägarna, säger han och släpper av oss ett stycke längre fram.
Sedan får vi skjuts av en schweizisk barfotahippie i en rostig skåpbil och efter det av en ukrainsk affärsman i lyxigt vrålåk. Samma dag åker vi genom nästan hela Tjeckien med en polsk konståkningslärare och hennes nittioåriga mamma som ivrigt berättar om sin karriär som konsertpianist medan polsk sjuttiotalsrock skränar från bilstereon.
Det är väldigt olika typer av människor som låter oss åka med och Laura bekräftar senare min observation.
– De som stannar kan vara unga eller gamla, fattiga eller rika. Det är det som är spännande med att lifta, man träffar så många sorters människor.
"Våga släppa kontrollen"
Tio timmar efter att jag kände mig uppgiven i Bayreuth befinner vi oss i Brno i östra Tjeckien. Jag är förvånad över hur länge vi var tvungna att vänta på lift, men samtidigt fascineras jag över hur långt vi tog oss på en dag. Alla vi träffade var vänliga och hjälpsamma och flera körde en liten omväg för att hjälpa oss närmare vårt mål. Det är uppfriskande att uppleva en så varm tillit mellan främlingar, och jag glömmer fort bort det långa och påfrestande väntandet.
- Ha en öppen och spontan inställning och var beredd att ändra dina planer under resans gång.
- Fråga folk på bensinstationer om de är på väg i din riktning, det är ofta ett effektivare sätt att få lift än att stå vid vägkanten. Om du ändå liftar vid vägkanten lönar det sig att skriva en stor och tydlig skylt med namnet på orten dit du är på väg.
-
Använd sajter som hitchwiki.org för tips om liftande runt om i världen.
Börja tidigt på morgonen, då kan du få skjuts med pendlare på väg till jobbet. - Bli inte otålig. Det är normalt att inte få lift med det samma.
- Lifta helst inte ensam och lita på din magkänsla.
Trötta men nöjda sätter vi oss ner vid ett café för att tala om liftandet som ett sätt att resa, för vem det passar och vad man ska undvika.
Vad är fördelarna med att lifta, förutom att det är gratis?
– Det bästa är att man kommer i kontakt med personer som man kanske annars aldrig skulle tala med. Det kan bli väldigt intressanta och oväntade möten. Varje förare kommer med en ny historia, säger Laura och Daniela håller med.
– Ja precis. Folk är ofta intresserade av att lära känna en och man kan komma varandra väldigt nära på bara några timmar. Det är också en bra möjlighet att träffa människor från det land man besöker.
Och nackdelarna?
– Att vänta kan vara påfrestande, och att inte veta om man når sitt mål under dagen, säger Daniela.
– Men det behöver inte alltid vara en nackdel. Att inte veta hur långt man kommer är också en del av charmen med att lifta. Man måste våga släppa kontrollen och vara spontan, tillägger Laura.
Det talas ofta om hur farligt det är att lifta, upplever ni det som farligt?
– Nej, inte alls! Som liftare känner jag mig inte som ett offer, ofta är det bilisterna som är mer rädda för dem som liftar än tvärtom! Har man ett bra omdöme och litar på sin magkänsla går det bra. Och man ska förstås aldrig stiga in i en bil om det inte känns helt rätt, säger Laura.
– Klart att det kan vara farligt att lifta, men farliga situationer kan uppstå precis var som helst. Man kan inte undvika allt bara för att det finns en risk för att något kunde hända. Men såklart, det är alltid tryggare att lifta tillsammans med någon än att göra det ensam, säger Daniela.
Färgstarka minnen
När jag frågar Daniela och Laura om deras starkaste minnen av att lifta börjar de tala i munnen på var- andra och berättar ivrigt den ena historien efter den andra.
– Kommer du ihåg när vi fick lift av två slovener med utslagna tänder? säger Laura.
– Javisst! De hade en nästan fallfärdig bil och vi satt i baksätet på en konstig bänk av trä och skumpade fram mot Österrike.
- Liftandet uppstod som fenomen i USA under 1920-talet och växte i samband med den ökande bilismen.
- Andra världskriget innebar en stor ökning i liftande både i USA och i Europa. Att plocka upp liftare uppmuntrades och ansågs vara en solidarisk handling.
- Under 1950-talet förändrades synen på liftande från att vara något man gjorde av nödvändighet till att bli ett alternativt sätt att resa på. 1960- och 1970-talet var guldåldern för liftare.
- Under slutet av 1970-talet började liftande småningom dala i popularitet i USA och Västeuropa. Orsaken kan ha varit att fler fick tillgång till egen bil och att kollektivtrafiken blev bättre. En annan teori är att folk började bli mindre benägna att lita på främlingar och att fenomenet därför avtog.
- I dag ser många liftandet som en livsstil. Det finns webbforum där liftare kan utbyta erfarenheter och det ordnas varje år flera ”hitchhiking race” och andra evenemang för liftare runt om i världen.
– Ja, det var en konstig resa, men inte på ett dåligt sätt. Det var intressant, helt enkelt.
Sedan får jag höra historien om när de i Italien blev oväntat avsläppta i ett industriområde mitt i natten, när de i Albanien blev bjudna på café av föraren och när de i Tyskland fick skjuts av en före detta Hells Angel medlem som de diskuterade politik med under flera timmar.
Det är tydligt att det är äventyret och frihetskänslan som lockar dem att lifta, men också viljan att utmana sig själv och sina egna fördomar. Laura säger att liftandet till och med har ändrat hennes grundsyn på människan.
– När man liftar märker man att folk i regel är vänligare och hjälpsammare än man kanske tidigare föreställt sig. Det blir man glad av att inse.
Följande dag fortsätter vi vår resa mot Balkan och jag börjar vänja mig vid livet på vägen. Att lifta är varken det snabbaste eller bekvämaste sättet att ta sig fram på, men förvånansvärt enkelt. Och otroligt roligt.