Ljuva livet i Milanos Venedig
Fasaderna är putsade. Duomo som länge varit täckt av byggnadsställningar och vepor står där åter i all sin glans. Lyxkatedralen Galleria Vittorio Emanuele har fått en ansiktslyftning. Milano står värd för en världsutställning. Finast är ändå att staden återfått sin hamn – med vatten och pråm.
De gamla fina husen längs Naviglio Grande kan åter spegla sig i vattenytan i kanalerna som leder till Milanos hamn, Darsena. Den gamla hamn- och arbetarstadsdelen Naviglio är mitt favoritområde i Milano. Assoluta.
När jag första gången hamnade i Naviglio för cirka 15 år sedan fanns inte mycket där. Enstaka restauranger var öppna kvällstid, men området var sömnigt och anonymt. Ofta saknades vatten i kanalerna och Darsena, hamnbassängen, var en grop full med skräp. Men områdets speciella karaktär gjorde ändå att jag ville återvända varje gång. Det är alltid där jag har min bas för ”La Dolce Vita” som man som besökare i Milano lever. Till Milano åker man för att må. Shoppa, äta, dricka, se på fotboll. Gå på mässor och ta del av de senaste trenderna. I Milano finns inga måsten.
År för år har Naviglio utvecklats, i dag är det ett centrum för Milanobornas middagsätande och barhäng. På båda sidor om Naviglio Grande är det packat med bra restauranger, barer, och packat med folk. Patrizia som bott där i 30 år har sett området förändras och tycker nu att det blivit nästan för mycket.
I och med världsutställningen har Naviglio fått sig en rejäl upprustning och Milano har ett litet Venedig. Naviglio är nu definitivt på turistkartan – på gott och ont. Än så länge talas mest italienska. Det finns inte heller många hotell i området, men allt fler hyr ut lägenheter via olika bokningssajter eller airbnb.
Jag njuter mitt morgonkaffe på en liten balkong mot en grönskande innergård. Det enda som hörs är fågelkvittret, klockorna från Santa Maria delle Grazie al Naviglio och en ensam saxofon någonstans.
Varje lördag är det loppmarknad vid Naviglio Grande. Här kan man fynda allt från mynt till möbler.
Det är väldigt praktiskt att ha sitt boende i Naviglio eftersom man inte behöver ta sig någonstans för att äta middag på kvällen. Området nås lätt med metro, station Porta Genova. Kanalmiljön ger också svalka för Milano kan bli väldigt hett sommartid.
Läs också: Två gånger Leonardo da Vinci
Men det är enkelt att gå till centrum, till de mest besökta attraktionerna: Duomo, Galleria Vittorio Emanuele II, Teatro alla Scala, det nya museet för modern konst, Novecento. Novecento är värt ett besök bara för att se den symboliska arbetarmålningen ”Quarto stato”, Den fjärde klassen, av Guiseppe Pellizza da Volpedo.
Dags för shopping
Hamnbassängen slutar vid Porta Ticisese, eller Porta Cicco. Här tar en trevlig shoppinggata vid, Via Corso di Porta Ticinese, med udda affärer och en av stadens få romerska lämningar. Gatan har också ett informellt namn, Ironins gata. Följ den till shoppingstråket Via Torino som leder till Piazza del Duomo, för närvarande dekorerad med halmbalar, och ännu fler shoppinggator. Det är egentligen svårt att hitta en gata i Milano som inte är en shoppinggata. Utbud finns i alla prisklasser. De lyxiga märkena hittar du i Quadrilatero della moda, modedistriktet kring Via Montenapoleone och Via della Spiga.
Lyxshopping finns också Galleria Vittorio Emanuele. Här öppnade Prada sin första butik och den finns ännu kvar. Mitt i gallerian står nu en märklig spegel som ska locka till kreativitet. Det har i alla fall blivit ett populärt ställe för dubbelselfies, med sig själv och sin spegelbild. Så där lagom narcissistiskt i en stad där ytan betyder så mycket.
Via en av utgångarna från gallerian når man Piazza della Scala och det utifrån rätt oansenliga och legendariska operahuset. Det blir inget besök där den här gången, men absolut värt som en once in a lifetime-upplevelse. Inte bara föreställningen lockar, det är lika mycket teater att titta på publiken, ta ett glas prosecco i pausen i höga klackar i den guldglimmande foajén.
De billigaste biljetterna ligger runt 50 euro, då ser man ingenting av föreställningen. För 150 euro ser man åtminstone halva scenen. 300–400 kostar en riktig plats. Det gäller att hänga med när biljetterna släpps via hemsidan.
Tvätterskornas kvarter
Efter utflykter i den heta och myllrande storstaden är det skönt att återvända till lugnet i Naviglio.
Ett stort problem för Milano var länge att staden saknade en hamn. År 1271 hade man lyckats förbinda Milano med floden Ticinese och Lago Maggiore via två kanaler, Naviglio Grande och Naviglio Pavese. Där fraktades folk och gods. Bland annat marmorn som gick åt till bygget av Duomo.
Eftersom Naviglio är ett hamnområde har det under tiderna främst befolkats av arbetare och framför allt tvätterskor. De gamla tvätterierna finns fortfarande kvar på Vicolo dei Lavandai (tvätterigränden) där tvätterskorna arbetade stående på knä för de rikare medborgarna ända in på 1950-talet. I ett av tvätterierna finns i dag restaurang El Brellin, brellin är ordet för ljudet från tvättbrädor. En skolklass passerar och ungarna letar förstås upp småsten som går att kasta i vattnet.
Läs också: Världsutställningen i Milano fram till slutet av oktober
På samma sida av kanalen finns också några ringhiera, typiska arbetarbostäder med gemensamma järnbalkonger mot en stor innergård.
Naviglio Grande – och aperitivon
Det är längs Naviglio Grande som det är livligast. Ursprungligen användes den högra sidan, Ripa, av fotgängare och kärror. På andra sidan, Alzaia körde hästar och vagnar. Det är pittoreskt, vackert, mysigt att ströva runt längs kajerna Alzaia Naviglio Grande och Ripa di Porta Ticinese och över de smala broarna. Eller ta en båttur på kanalerna. Här finns antik- och vintageaffärer och konstnärsateljéer att kika in i. På lördagar är det loppmarknad och sista söndagen varje månad antikutställning. Konst- och blomsterevenemang ordnas också med jämna mellanrum.
Ett glas med spritz och tilltugg på en av Naviglios många barer.
Framåt sena eftermiddagen börjar aperitivon. Man slår sig ner på en uteservering, beställer en drink, kanske en spritz med Aperol eller Campari, och får en massa små tilltugg eller tar från en buffé. Aperitivo är väldigt Milano, en aptitretare som ska sätta fart på smaklökarna inför den grandiosa middagen. En turist med ansträngd budget kan också äta sig mätt under aperitivon. Gatorna och serveringarna fylls i takt med att solen går ner. Sorlet stiger och även försäljarna av selfiepinnar dyker upp.
När jag stänger porten bakom mig blir allt tyst. Den svala nattluften strömmar in genom balkongdörrarna. Här finns ingen risk att jag ska väckas mitt i natten av en knattrande vespa.
Här kan du komma i stämning genom titta på några videor från Naviglio