Siiri nosar fram det bruna guldet
Siiri gräver för fullt. Hon har fått upp spåret och ägaren Jaana Lamppu-Blick skyndar till platsen med spade i hand för att rädda skogsguldet.
– Man får vara snabb, annars äter hon upp tryffeln, säger Jaana Lamppu-Blick.
På en grässlänt vid några lövträd görs det första fyndet. Det är på en av Jaana Lamppu-Blicks hemliga platser i Lahtis där Siiri har grävt en grop precis intill en hassel. Tryffeln är inte mycket större än en stenkula. Tyvärr är den angripen av mask och går därför inte att använda men Siiri, den tio år gamla Lagotto Romagnolo-tiken från Italien får ändå hundgodis som belöning. Hon vägrar också fortsätta jobba innan hon har fått belöningen två gånger.
- Tryffeljakten började av en slump när en av Jaana Lamppu-Blicks hundar, i november 2006, grävde fram tryffel, vilket har väckt intresse hos finländska naturforskare.
- Jaana Lamppu-Blicks hundar är alla av rasen Lagotto Romagnolo och rasen kommer från Italien.
- Själv äger hon fem hundar. Siiri, Bea, Pepe, Pala och valpen Oma.
- I Italien används rasen Lagotto Romagnolo som arbetshundar för tryffelskörd.
- Siiri är en rutinerad tryffeljägare som har hittat svamparter som är besläktade med tryffelsvampen. De är inte ätbara men viktiga upptäckter för vetenskapen.
- Kaféverksamheten är öppen året runt och heter Tryffdeli och finns i Lahtis.
– Hon kräver ordentlig lön för sitt jobb, säger Jaana Lamppu-Blick med ett skratt.
Belöning får också den nio veckor gamla valpen Oma som är med på tryffeljakten för att lära sig. Hon har bara några veckor av tryffeljakt i nosen men kan redan känna igen doften. Men för en lekfull valp är det mycket annat i naturen som lockar så koncentrationen är inte alltid på topp.
Siiri är däremot på hugget och har redan börjat gräva igen, vilket också är hennes sätt att markera. Jaana Lamppu-Blick sätter sig vid gropen och luktar på jorden efter tryffelns bensinliknande doft. Hon tar några spadtag och plockar sedan upp ännu en liten tryffel stor som den minsta midsommarpotatisen. Denna har inte blivit maskäten och den typiskt vit-röda marmoreringen syns tydligt när den delas på mitten.
– De blir inte så stora i Finland men det är så tidigt på säsongen att det är ett under att vi hittar något alls, säger Jaana Lamppu-Blick.
Bästa skördetiden är i oktober och enligt Jaana Lamppu-Blick är det bra att leta bland lövträd, men solljus är också viktigt.
Förädla med dyr tryffel
Tryffelfynden använder Jaana Lamppu-Blick sedan för att förädla olika produkter som säljs på ett kafé som hon driver tillsammans med sin man. De säljer bland annat tryffelsenap, tryffelsmör, tryffelhonung och brieost med tryffel. Bra går det också. Redan i januari sålde de slut på tryffelprodukterna från förra årets skörd. Förädling gör att det räcker längre samtidigt som priset på färsk tryffel är ganska högt.
– Ett kilo tryffel kan kosta 3 000–4 000 euro, säger väninnan Kerstin Steffansson-Öhman som också deltar i dagens tryffeljakt.
Men i dag har Kerstin Steffansson-Öhman lämnat sina tryffelhundar hemma. I stället hjälper hon till att hålla koll på valpen medan Jaana Lamppu-Blick och Siiri arbetar.
– Det började som en hobby men det blev ett jobb, säger Jaana Lamppu-Blick som utöver kaféverksamheten driver en kennel och arbetar med grafisk design.
Inte bara nos för tryffel
Från denna kennel har också väninnan köpt sina tre hundar. Men alla är inte bara tränade för att leta efter tryffel.
– En av mina hundar är skolad till hypohund, för att markera när min dotter har lågt blodsocker. Hon har diabetes och var 16 år när Rocco var färdigskolad. Rocco är Siiris barnbarn, säger Kerstin Steffansson-Öhman.
Siiri kan också spåra andra saker än tryffel, bland annat kantareller, trattkantareller och svart trumpetsvamp. Men just nu har hon fått slut på spår och vi tar bilen till nästa ställe.
Tryffeljakt med stil
I en liten träddunge vid ett industriområde får Omas tre år gamla mor Bea göra en insats. Hon har under tiden som Siiri arbetat fått sitta i bilen, men till skillnad från Siiris ivriga grävande har Bea en graciös stil. Genom att peka lite nonchalant med tassen markerar hon tryffelgömmor innan hon hastigt börjar leta efter nästa. Det är svårt att hänga med i Beas tempo så till slut får Siiri komma till förstärkning.
– Siiri brukar rulla runt i gräset innan hon börjar jobba, nästan som en ritual, säger Jaana Lamppu-Blick.
Det gör hon också denna gång. Men därefter går hon in i arbetsläge och börjar systematiskt söka av området efter vindens riktning. Jaana Lamppu-Blick skördar grop efter grop på skogsguld och fyller varsamt igen hålen.
– Man måste täcka hålen så att mycelet, svamptrådarna, kan bilda nya tryfflar, säger Jaana Lamppu-Blick.
Nu efter den åttonde tryffeln och en timmes skörd på cirka tio gram börjar båda hundarna få slut på spår. Valpen Oma är trött och ligger och äter gräs i solen och det är dags att åka hem. I sista stund börjar Siiri återigen gräva ivrigt och Jaana luktar på jorden och det luktar minsann tryffel. Hon hjälper Siiri genom att krafsa med händerna tills tryffelklimpens gyllenbruna färg kan skymtas i den mörka jorden.
– Denna är stor för att vara i Finland så här tidigt på året. Över tio gram. Säkert 15 gram, säger Jaana Lamppu-Blick samtidigt som hon koncentrerat försöker väga den i handen.
– Det är den största jag har sett, säger Kerstin Steffansson-Öhman något exalterad med sina två år av tryffeljakt i ryggen.
Siiri skäller efter sin belöning, även Bea och Oma får en godisbit innan det blir dags att fara hem.