Hos familjen Nybergh samsas åtta språk utan problem
När hela familjen Nybergh slår sig ner till bords växlar man mellan många olika språk. Om alla skulle tala sina modersmål skulle man höra svenska, ryska, koreanska, khmer, spanska och portugisiska.
-
Pappa Lasse, mamma Lela
Fem barn: - Rasmus, 39 år, gift med Anna som är född i Leningrad i Sovjet. Har tillsammans barnen Eva och Adam. Annas modersmål är ryska men hon talar perfekt finska.
- Oliver, 37 år, gift med Kirenia som är från Kuba. Har tillsammans dottern Tara. Kirenias modersmål är spanska men hon talar perfekt svenska.
- Pontus, 33 år, gift med Chanthy som är född i Kambodja. Chanthys modersmål är khmer men hon talar perfekt finska.
- Felix, 30 år, gift med Nana som är från Sydkorea. Nanas modersmål är koreanska men hon talar engelska och övar finska.
- Felicia, 27 år, sällskapar med Rafael som är från Brasilien. Rafaels modersmål är portugisiska men han talar också spanska och engelska.
Lasse och Lela Nyberghs sommarparadis ligger på Käringholmen i Barösund. Denna augustilördag är ovanligt många av deras barn samlade på holmen. Det är Lasses och hans mamma Marys födelsedag.
– Ja-a, vad blir det nu? Mamma fyller 94 och hon var 31 när hon fick mig. Alltså fyller jag 63, resonerar Lasse när vi vandrar längs med stigen upp från bryggan till huset.
Snart börjar presentationsrundan: äldsta barnet Rasmus och hans ryskfödda fru Anna samt barnen Eva och Adam, tredje äldsta barnet Pontus med sin kambodjanskfödda fru Chanthy, näst yngsta barnet Felix med koreanska frun Nana samt yngsta barnet Felicia vars brasilianske pojkvän inte är med på födelsedagspartyt.
"Det är ingen konstig sak att det är en mix av människor. Så har det alltid varit, det är jätteskönt", säger Felicia, här med Anna och Eva. Foto: Niklas Meltio
Frånvarande är också näst äldsta barnet Oliver som bor i Sverige med sin kubanska fru Kirenia och dottern Tara.
Hur känns det att ha en så här mångkulturell familj?
– Numera känns det helt naturligt. Fast i början var det nog ganska exotiskt när vi fick en kubanska in i familjen. Första gången vi träffades hade vi inget gemensamt språk, säger Lasse.
Sedan bestämde sig Lasse och Lela för att gå på kurs i spanska, och i dag förstår de båda en hel del, även om de har svårt att uttrycka sig på språket.
Föräldrarna ser bara positiva sidor med att ha en familj där många kulturer möts.
Nana trivs bra i Finland men saknar en sak. - Jag saknar bra men förmånliga restauranger. Foto: Niklas Meltio
– Det har berikat vårt liv otroligt mycket. Vi har fått lära känna nya kulturer, säger Lela.
– Tänk att ha fått åka till Korea på koreanskt bröllop, det var fullständigt utom denna värld, fyller Lasse i.
– Och vi har varit på Kuba och bekantat oss med landet på ett sätt som andra människor inte kan göra, tillägger Lela.
Att familjen skulle ha haft någon speciell agenda med alla mångkulturella förhållanden nekar man bestämt till. Det är bara en slump.
– Alla mina vänner tycker det är komiskt. Liksom: vad är det för fel på oss finländare? Men det är absolut inget fel! Vem man blir tillsammans med är ju inte något man planerar. Dessutom är ju Chanthy och Anna i princip härifrån. Jag tror det verkar mer extremt än vad det är, säger Felicia.
Engelskan dominerar
Föräldrarnas ursprungliga tanke var att svenska skulle vara familjens huvudspråk men den idén har man fått överge. För att alla ska hänga med i de livliga diskussionerna talar man vanligen engelska.
Eva och Adam talar finska med mamma, svenska med Pappa och ryska med morföräldrarna. Foto: Niklas Meltio
– Visst är familjen lite speciell. Alla är öppna och talar massor, de är inte blyga som många andra finländare. Engelska talades i huset redan när jag kom, vilket gjorde det lättare, säger 34-åriga Nana som bott i Finland sedan 2011.
Chanthy och Anna flyttade däremot till Finland redan som barn. Chanthy föddes i Kambodja men kom som 6-åring som flykting till Finland tillsammans med sina föräldrar och två yngre bröder.
– Av olika orsaker hade min pappa hamnat på svarta listan och det var omöjligt för oss att bo kvar.
Hon talar fortfarande khmer med sina föräldrar, men med bröderna är det finska som gäller.
Jag frågar henne om det är någonting som känts främmande eller jobbigt i en helt ny kultur, och hon nämner en sak.
– Nakenhet är egentligen det enda. Hemma har vi alltid gått i bastun med kläder på. Här är det blandbastu som gäller. Det har jag fått jobba med, säger Chanthy.
Nana har liknande tankar, men egentligen är de diametralt motsatta.
– Finländarna rör inte vid varandra så mycket och pussar inte varandra öppet. Det passar mig bra.
Här har 34 olika nationaliteter tagit i land, säger Lasse Nybergh, och räknar upp Eritrea, Guinea-Bissau, Kina och Kanada. Foto: Niklas Meltio
Om Chanthy och Nana, och för den delen också Kirenia, skiljer sig utseendemässigt från lejonparten av finländarna, skulle däremot 32-åriga Anna aldrig tas för något annat än en "äkta" finländare. Anna föddes i dåvarande Leningrad i dåvarande Sovjetunionen och ser av förståeliga skäl ut som gemene finländsk kvinna.
– Ganska hemskt att vara född i en stad i ett land som ingendera längre finns, skämtar Anna på klingande ren finska.
Anna berättar att familjen Nybergh kör med finlandssvenska traditioner, men att alla hämtar med sig lite av sina egna seder. Annas bidrag är bland annat sjaslikrätter och tal i stället för snapsvisor kring matbordet.
– Det finns alltid internationella smaker på bordet när vi är många som samlas, säger Rasmus och berömmer Annas abchasiska sallad från dagen innan.
Felix och Nana i sommarstugans kök i Barösund. Nana är från sydkorea. Foto: Niklas Meltio
Anna kommer från en ingermanländsk familj som flyttade till en liten by nära Lojo strax efter att Sovjet föll.
Har du någonsin upplevt rasism eller problem i Finland?
– Så klart! Ryssar uppskattas inte lika högt som andra folkslag. Det är coolare om du är från till exempel Kambodja. I skolan var det också lite svårt. Barn kan vara ganska elaka.
Chanthy säger att hon aldrig upplevt rasism, om man inte räknar enstaka incidenter i lågstadiet. Inte heller Nana har någonsin upplevt främlingsfientlighet i Finland.
– De flesta finländare är välutbildade och tänker inte i sådana banor. Det är bara i extrema kretsar som rasism existerar, säger Nana.
Anna och Adam ute på gården. Foto: Niklas Meltio
– Klart de ser att du är utlänning, men folk bryr sig inte, i positiv bemärkelse alltså, säger Felix.
Trots att Nyberghs är en så multikulturell familj – eller kanske just därför – kan de skoja rätt friskt med varandra.
– Man måste få skämta i god humoranda. Det har hänt att folk tagit illa upp när jag kallat Chanthy för risplockare, säger Pontus och får sin fru att gapskratta.
Allt beror på sättet man säger saker och ting på. Och i vilken kontext. Hos familjen Nybergh är det högt i tak. Alla får plats och alla är välkomna. Som ett fint exempel på det berättar Lasse om världskartan inne i huset:
– Vi har en knappnål för varje land som det har varit en representant för här på holmen, och vi är nu på 36. Fast där finns två halvlögner för där är en från Åland och en från Ingermanland. Så dokumenterat har vi haft folk från 34 länder här.