Djuren känner mer än vi tror
Grisar är smartare, fiskar är bättre på att lära sig och fåglar har bättre minne än vi anat. Att vara ett djur är antagligen både mer och mindre annorlunda än vi föreställer oss, säger forskaren Helena Telkänranta.
Forskningen i djurs kognitiva förmågor tar jättekliv framåt. Forskaren och fackboksförfattaren Helena Telkänranta sammanfattar de senaste rönen i boken Millaista on olla eläin?
Tack vare kameror som studerar ögonrörelser vet vi nu till exempel att hundar tittar en längre stund på fotografier av bekanta (hundar och människor) än på obekanta. De känner alltså igen ansikten också på bild. Annan sofistikerad teknik visar att fåglar kan uppleva rädsla, aggression, glädje och sorg – de uppvisar liknande hjärnkemiska processer som en människa som upplever de här känslorna.
– Hur eller hur starkt djuren upplever känslor vet vi inte än, inte heller hur de skiljer sig från våra emotioner, men vi lär oss mer hela tiden, säger Helena Telkänranta.
Så hur är det att vara ett djur?
– Variationen är enorm, att vara en svan är något helt annat än att vara en älg. Överlag är det både mer och mindre annorlunda än vi tänker oss. Till känslospektret påminner många djur mer om människan än vi trott, men samtidigt står de längre från oss än vi anat när det gäller rationellt tänkande och interaktion.
Hunden, till exempel, upplever flera olika känslor och är en mästare på att läsa människans känslor. Ändå förstår den inte orsakssamband. En hund som blir tillrättavisad för att den rivit sönder posten uppvisar blidkande gester (viftar på svansen, trycker kroppen och öronen nedåt).
– Och detta utan att den har en aning om varför ägaren är arg. Den skulle göra precis likadant om grannen rivit sönder posten och hunden fått skulden. Hundägaren har större anledning att vara stolt över hundens emotionella förmågor än dess rationella tänkande, säger Helena Telkänranta.
Forskningen visar att vi tolkar djurs agerande alltför rationellt, som om de tänkte som vi. Vi kan inbilla oss att katten "protesterar" när den går och sätter sig en bit bort med ryggen mot ägaren efter en utskällning. Ändå betyder gesten bara att katten inte vill bråka, utan att den förstår varför ägaren grälar.
– Det många tolkar som protester är i själva verket hundens och kattens sätt att lindra sin egen tillvaro.
Fisken lär sig
Finsk forskning har visat att fiskens flyktreaktion förstärks om den som yngel fått uppleva attacker från predatorer.
När Heikki Hirvonen vid biovetenskapliga institutionen vid Helsingfors universitet släppte loss en gös i ett akvarium för rödingyngel gick gösen till attack. Dess utvalda bytesfisk stelnade till av skräck (och förlorade dyrbar tid) innan den flydde i panik. Gösen skulle ha tagit bytet om det inte varit för ett skyddsnät. Testet upprepades på fler rödingyngel som fick uppleva doften av rovfisk i kombination med den skräckinjagande attacken.
När de här rödingynglen placerades i ett akvarium med oerfarna artfränder och Hirvonen fyllde på vatten från gösakvariet blev de oerfarna ynglen alerta, men inte mer än så. De erfarna däremot gömde sig omedelbart. Då följde de oerfarna deras exempel. När testet upprepades enbart på de oerfarna ynglen flydde också de bums.
– Doften av gös fick en ny betydelse för ynglen. Deras nedärvda flyktreaktion förstärks genom inlärning, säger Telkänranta.
Möjligen kan den insikten tillämpas för att förbättra överlevnaden hos yngel av den hotade saimenrödingen som planteras ut.
Smarta grisar
Människan anser sig överlägsen djuren i fråga om intelligens, men ju mer vetenskapen avslöjar desto mindre tycks vår fördel bli. Intelligens är ett mångfacetterat begrepp, men att lära sig nya tillvägagångssätt är en form av intelligens, och här är grisar duktiga.
I ett brittiskt experiment placerades grisar i en främmande stia med ett bekant matkärl. Kärlet fanns bakom en vägg, men det syntes i en spegel. Grisar som sedan tidigare var bekanta med speglar gick runt mellanväggen och hittade kärlet medan grisar utan den erfarenheten sökte kärlet bakom spegeln.
– Grisens slutledningsförmåga räcker till för att lista ut hur en spegel fungerar redan efter en kort erfarenhet, säger Telkänranta.
List är inte förbehållen däggdjur. När forskarna serverade en råka (en kråkfågel) en läcker larv som flöt inuti en halvfull vattenflaska kunde fågeln inte nå larven för den smala flaskhalsen. Råkan fyllde då flaskan med småsten tills vattenytan steg så högt att näbben nådde larven.
– Många däggdjur och fåglar är smartare än vi trott, säger Helena Telkänranta.
Fåglar och elefantminne
Flera djurarter har därtill gott minne, elefanten är inte berömd för intet. I Tanzania visste elefanterna i en nationalpark att det är riskabelt att gå utanför parken. Sedan slog en extrem torka till. De flockar där den äldsta honan var över 35 år sökte sig utanför nationalparken, hittade vatten och klarade sig.
Flockar med en ledare under 35 sökte förgäves vatten i parken.
– Det var precis trettiofem år sedan en lika svår torka hade drabbat parken. Bara de djur som hade upplevt den visste att det lönade sig att söka sig bort, säger Telkänranta.
Men nu visar forskningen att också fåglar som samlar föda i vinterförråd har gott minne. Tidigare har man trott att fåglarna gömmer mat på hösten, och att de lika gott kan hitta sina egna som andras gömmor då de letar på lämpliga ställen på vintern. Experimentellt har man kunnat se att en viss individ ändå hittar sina egna gömmor. Frågan är hur all den kunskap som vetenskapen tar fram ska komma djuren till godo. EU noterade för första gången i Lissabonfördraget (2009) att djur är kännande varelser och att det förpliktar medlemsländerna att beakta inom jordbruk och fiske.
– Det mesta är fortfarande bara vackra deklarationer, men lagstiftningen går ändå i den här riktningen, säger Helena Telkänranta.