FN:s pengar slut – flyktingar utan mat
– Här är olja, te och socker. Och i glasburken där är chilipasta, som jag gjort av torkade chilifrukter. Yussra Ibrahim al-Mohammad står i sitt kök i ett flyktingläger utanför staden Qabb Elias i Bekaa-dalen i Libanon. Hennes hyllor är tomma – och detsamma gäller FN:s penningkistor. I höst kanske flyktingarna inte får någon hjälp alls.
Hyllorna hemma hos Yussra Ibrahim al-Mohammad är renputsade och noga organiserade – men tomma på mat. Hon är en av hundratusentals syrier som är beroende av FN för att sätta mat på bordet. Men sedan juli får familjen bara hälften av tidigare, och till hösten kanske inget alls. FN har inga pengar.
– Det ser verkligen dystert ut. För första gången sedan kriget startade har vi tvingats skära ner, säger Joelle Eid från FN:s matprogram World Food Program (WFP).
Det började redan förra året, i december. Då gick WFP ut och sa att kommer inga pengar in, så tvingas vi dra in vår hjälp. Regeringar och privata donatorer lyssnade, pengarna kom in. Men bara temporärt. Underskottet var snart tillbaka.
– Vi vet att ju längre en kris håller på ju svårare är det att få in medel, och kriget i Syrien är ingen nyhet längre. Men flyktingarna har samma behov, säger Joelle Eid.
Över 12 miljoner människor är på flykt undan stridigheterna, som pågått sedan fredliga protester mot regimen möttes med våld och gav plats till väpnade motståndsgrupper. I Libanon, granne till Syrien i väst, lever mellan 1,2 och 1,5 miljoner flyktingar.
Familjens pappa försvann
Yussra Ibrahim al-Mohammads familj lämnade sitt hem på landsbygden utanför Aleppo för tre år sedan, och har sedan dess bott utanför Qabb Elias. Hennes sex barn är korta och smala för sin ålder, men har pigga ögon. Så fort någon kommer in i tältet springer de fram.
– De har gjort så sedan deras pappa försvann. Nu kallar de alla som kommer hit för "pappa", säger hon.
Hennes man åkte till Syrien för att ordna med papper för nio månader sedan, strax innan den minsta sonen föddes, berättar hon. Men han kom aldrig tillbaka. Hon vet inte vad som hänt.
Läget är svårare med ensamt ansvar för barnen. En av döttrarna, femåriga Maha, har cancer. Tillsammans med farmodern, Azra Ali al-Mohammad, åker hon varannan vecka till ett sjukhus i Beirut för behandling.
– Cancern sitter här i magen. Vad kan vi göra. Vi kan bara förlita oss på att det ska gå bra, säger Azra Ali al-Mohammad och lyfter på Mahas tröja för att visa ett långt ärr som slutar vid naveln.
Maha går in i köket och plockar fram en gurka att äta på. Familjen gör vad de kan för att ge henne mer näringsrik mat, säger Azra Ali al-Mohammad, och visar konservburkar med bönor som står på en hylla.
- Över 12 miljoner människor är på flykt undan kriget i Syrien. 7,6 miljoner är kvar i Syrien, 4 miljoner har sökt skydd i grannländerna.
- Antalet syriska flyktingar som har sökt om asyl i Europa var i juni 311 349 personer. Det är mindre än 1/13 av de som lever i Syriens grannländer.
- Kriget har satt fler människor på flykt än någon annan konflikt sedan andra världskriget.
- Miljoner är beroende av FN och andra hjälporgan för sin överlevnad. Men deras arbete hotas av stora underskott. FN har inte ens täckning för en tredjedel av sin budget för Syrienflyktingarna.
- FN-organet WFP har tvingats skära ner sin hjälp till flyktingfamiljer i Libanon och Jordanien till hälften av existensminimum. Liknande nedskärningar har skett av flyktingstöd i Somalia och Kenya.
- Andra FN-organ har liknande budgetkriser. UNRWA, som hjälper 5 miljoner palestinska flyktingar i Mellanöstern, har tvingats skjuta upp skolstarten i sina skolor i Libanon.
Många kriser samtidigt
Fram till i början av året fick familjen, liksom andra flyktingar i Libanon och Jordanien, 27 dollar (cirka 25 euro) per person och månad, insatta på ett betalkort att använda i lokala matbutiker. I januari drogs summan ned till 19 dollar (under 18 euro); från och med juli till 13,5 dollar (strax över 12 euro) per person.
– Det är hälften av vad som behövs för att överleva. Och vi vet inte hur framtiden ser ut, vi kan inte ens säga till familjerna att de kommer få pengar nästa månad, säger Joelle Eid.
En anledning är att många katastrofer i världen sammanfallit den senaste tiden. Konflikter i Jemen, Centralafrikanska republiken, Sydsudan, ebolakrisen och jordbävningen i Nepal.
En annan är donatorer som utlovar hjälp – men inte betalar. I år har FN:s flyktingorgan UNHCR bara fått in 31 procent av sitt behov för Syrien-krisen. Läget globalt är detsamma. Av de cirka 18 miljarder euro FN behöver för bistånd under 2015 har bara kring 6 miljarder kommit in.
En daglig utmaning
För Libanon, nu med fler flyktingar per capita än något annat land i världen, är det en daglig utmaning. Flyktingarnas närvaro påminner om krigets närhet – och hur långt bort slutet verkar vara. De flesta organisationer i landet har ställt om från katastrofhjälp till mer långsiktigt bistånd.
– Vi har ändrat strategi. Vi vet att oavsett vilken sida som går vinnande ur kriget så kommer flera hundra tusen inte kunna återvända, säger Roy Abijaoude som arbetar med anställningsstöd till flyktingar i norra Libanon.
I lägret går Yussra Ibrahim al-Mohammad med den yngsta sonen på armen ut ur tältet, byggt av material från den närbelägna grönsaksmarknaden. Väggarna är gjorda av presenningar, en enkel grund har gjutits under tältet. Grannarna, som bor i likadana konstruktioner, är familjens grannar från Syrien. Många läger i Libanon består av en by vars invånare flytt tillsammans. I tältet bredvid lagar en mamma och hennes dotter mat. Potatis och aubergine. Ingen i lägret äter kött och fisk nu för tiden, säger Yussra Ibrahim al-Mohammad.
– Vi äter ris eller potatis. När vi äter kött så är det bitar som vanligtvis blir hundmat.
FN:s flyktingkommissarie António Guterres sa nyss i ett uttalande att de "ligger farligt nära att inte kunna tillgodose miljoner flyktingars mest grundläggande behov de kommande sex månaderna". Joelle Eid säger att många familjer hon träffar gör drastiska saker för att klara sig.
– En mamma berättade att hon knyter scarfar runt sina barns magar på natten så de inte ska vakna upp hungriga. Många föräldrar funderar på att ta sina barn ur skolan och låta dem jobba.
I lägret utanför Qabb Elias går barnen inte i skolan. Dottern i granntältet, som fyllt 12 i år, jobbar med sin mamma på grönsaksfälten intill.
– Titta på hennes hårdnade, spruckna händer. De borde hålla i en penna, inte jobba på åkrarna, säger Yussra Ibrahim al-Mohammad.
påvert. Yussra Ibrahim al-Mohammad har bara råd att köpa det allra mest grundläggande till sin familj – socker, ris och te. Hon har köpt några burkar med bönor till sin femåriga dotter Maha, som behandlas för magcancer.
sliten. – Se hur mina händer ser ut, av allt hårt arbete på fälten. Det är för att kunna ge mat till henne, säger Shawaqat Shahad Muhammed om sin dotter Zahra Abd al-Ali.