Inga ormar lurar i ormgranen
Sitt namn till trots är granen vid Nya Valkomvägen i Lovisa helt ofarlig. Det är bara ett genetiskt fel som gör att dess grenar slingrar sig ormlikt.
LOVISA Egentligen är den fridlysta ormgranen svår att upptäcka. Arboristen Timo Lindgren har inför tidningens ankomst röjt undan sly och sett till att de två skyltarna som visar granens status finns på plats.
Granen ligger också på en sådan plats där det inte är lätt att parkera med bilen. Men den som cyklar eller promenerar längs Valkomvägen från centrum hittar trädet ungefär tvåhundra meter före korsningen till Antby- och Solviksvägen.
– Det är viktigt att man då och då röjer bort växtlighet som omger fridlysta träd, säger Timo Lindgren. Då ser såväl trädintresserade som skogsbrukare skyltarna och trädet får det ljus som behövs för att det ska må bra.
Ibland kan fridlysta träd ryka med då skogsröjningsmaskinerna far fram på områden som ska bebyggas. Jobben görs med fart och ibland även om nätterna.
Ormgranen i Lovisa är inte direkt sällsynt men Lindgren tycker ändå det är tråkigt om fridlysta träd fälls av misstag. Han anser att alla träd som har någon skyddsmärkning i vårt land borde kartläggas systematiskt. I praktiken har arbetet visat sig vara svårt.
Genetiskt fel
Lindgren gissar att ormgranen är ungefär femtio år gammal. Då han anställdes av Lovisa stad 1984 fanns granen men då var den ännu rätt liten.
Ormgranens nedersta grenar ser ut att må sämre än de grenar som finns högre upp. Trädet är uppskattningsvis femton meter högt. Lindgren säger att trädet ändå mår bra och i bästa fall kan det leva minst femtio år till.
Ett träd kan fridlysas av många olika orsaker. Det kan vara extra gammalt, ha en avvikande form eller på andra sätt skilja sig från vanliga träd. Ormgranen i Lovisa fridlystes för att den har ett avvikande utseende.
– Det genetiska felet är ett av de vanligaste av naturens spratt som drabbar granar. Det finns även granar som får knölar på stammarna, såsom en del tallar får. Sådana strävar man också efter att skydda.
Lindgren säger att människan gillar träd som är annorlunda. Därför har det blivit allt vanligare att man på mikroskopisk väg i laboratorium får träden att föröka sig. Metoden är inte billig men det går att ta en bit av till exempel just ormgranen i Lovisa och sedan lyckas få fram ett exakt likadant träd.