Alis vilja tar sikte på akuten
Sedan maj kan Ali Habbaba kalla sig närvårdare, och det är bra – tills vidare. – Nu måste jag arbeta ett tag för att få lite inkomster, men sedan hoppas jag kunna studera mer, säger han.Ali vill arbeta med akutvård.
Närvårdaren Ali Habbaba, 32, kommer från ett nattskift. Det har han gjort på Gustafsgårds äldreboende i Helsingfors.
– Det finns arbete i vårdbranschen för den som är intresserad och motiverad, säger han. Själv har han nyligen erbjudits ett par jobb han inte kan ta emot. Reglerna för vem som kan ersätta en arbetstagare som vill vara alterneringsledig sätter käppar i hjulet.
– Jag borde vara under 25, men jag får titta efter tidsbundna vikariat och kortare inhopp i stället, säger han lugnt.
Ali flyttade till Finland från Syrien för tre år sedan. Hans dubbla medborgarskap gjorde det möjligt utan större byråkratiska hinder. Däremot insåg han snabbt att om landet hans mamma kommer ifrån ska glänta på dörren till arbetsmarknaden behöver han både kunna finska och skaffa sig en utbildning som duger.
– Vi pratade franska och arabiska, men inte finska, hemma när jag var barn, så finska kunde jag inte när jag kom. Men jag började studera finska för jag ville kunna studera, inte göra svartjobb. TE-centralens kurs var inte så välstrukturerad som den kunde ha varit, men snart kom jag också in på en förberedande kurs för att kunna starta med studier i vårdbranschen över huvud taget och när jag gått på den i ett halvår fick jag plats på närvårdarlinjen vid Stadin ammattiopisto.
Att välja vårdbranschen var inget hugskott, mer som att haka på en tidigare erfarenhet. Som 17-åring flyttade Ali till London och där måste han välja bort universitetsstudier på grund av det stora studielån han hade tvingats ta. I stället kom han in i vårdbranschen på läroavtal och satte sig in i närvårdarjobbet. När han några år senare flyttade tillbaka till Syrien började han på ny kula och startade ett företag för logistik och kvalitetskontroll i metallbranschen.
– Men så kom den globala ekonomiska krisen och allt färre behövde mina tjänster. Ett tag arbetade jag i byggbranschen. Dessutom hade jag gift mig och fått ett barn som visade sig lida av autism. Det kräver en del av en att fostra ett barn med sådana problem. Man får ha tålamod och orka med att upprepa rutiner hela tiden.
Ali tänkte om. Trepersonersfamiljen flyttade till Finland och Ali började kämpa med språket och utbildningen.
– Efter de första praktikperioderna lyckades jag få tillfälligt jobb på de avdelningar jag varit på. Jag kan inte påstå att det var lätt att studera, kämpa med språket och få ihop till försörjningen på en gång, men det har lyckats ändå. Ibland när jag tycker att något är svårt så släpper jag taget om det och tänker att det är en ny dag i morgon, då gör jag ett nytt försök.
Ali har sugit i sig finskan systematiskt.
– Jag säger aldrig "okej, jag fattar" om jag inte gör det. Det förstår ju alla att jag inte kan vara perfekt på finska, men jag upprepar alltid det en sköterska eller annan kollega sagt och frågar om det var så här du menade. Det där gjorde jag också med patienterna när jag gjorde fältpraktik i ambulans. Det är viktigt att allt blir rätt. Alltid är det inte ens språket som är ett hinder utan det att man gör ett tankehopp och antar för mycket utifrån vad man fått höra. Då är det bra att läsa upp vad man antecknat och få bekräftat att allt blev rätt.
Året som kommer har Ali tänkt arbeta.
– Min hustru har en universitetsutbildning i bokföring, men kan inte arbeta med det på finska så jag får se till att ha full lön nu. Senare vill jag studera vidare. Min dröm är att arbeta på sjukhusakuten, men för det måste jag bli sjukskötare. Jag är motiverad och vet att jag har potential. Jag kom igenom mina kurser med berömliga betyg också om en del lärare inte alltid trodde att jag skulle klara det. Jag vill mer.