"Tiden är min egen"
Lever man singel kan man disponera sin tid som man vill och ordna sina skåp och lådor helt enligt eget tycke. Å andra sidan är det ensamt ibland.
BORGÅ Rasmus Forsman, 43, har varit singel ända sedan han flyttade hemifrån. Han föddes i Borgå men familjen flyttade till Österbotten när han var fem år gammal. Sedan sex år är han Borgåbo igen och arbetar som enda anställda på Filadelfiakyrkan i Borgå där han också bor.
– Det är inte alla ungkarlar som har ett vardagsrum på två hundra kvadratmeter, säger han och syftar på kyrksalen.
Där finns förutom altare och kyrkbänkar också bekväma soffor, ett trumset och andra instrument som församlingen band använder.
Det har sina goda sidor att vara singel. Den främsta är friheten som kommer av att rå sig själv helt och hållet.
– Jag har alltid varit kyrkaktiv och jobbat i församlingar. Mellan 1999 och 2003 var jag med och ledde en bibelskola som jag reste runt med både i Finland och utomlands och ett par somrar på 2000-talet reste jag runt med ungdomsorganisationen vid Svenska pingströrelsen i Finland, Team Action. Sådant fungerar inte om man har familj.
När man bor ensam gör man saker på sitt eget vis.
– Man blir lite egensinnig när man inte slipas mot någon annan.
Gillar människor
När man inte lever i ett förhållande har man också mera tid för andra relationer. Rasse Forsman är social och träffar massor av människor i jobbet. Det trivs han med.
– Jag får energi av att vara med människor, och det är jag tacksam för.
Vänskapsrelationer är också väldigt värdefulla för honom och singellivet ger honom möjlighet att umgås mycket med sina vänner.
– Alla människor behöver närhet av andra människor.
Han har inte känt något tryck från omvärlden på att han borde skaffa sig en hustru eller känt sig utanför på grund av sitt civilstånd. Däremot har han mött omtanke.
– Det finns en dam i församlingen som brukar säga: Jag ber för dig, Rasse, varje kväll, för att du ska hitta någon.
Under årens lopp har det hänt att någon vän bott en kortare tid hos honom, mellan bostäder. Då har han konstaterat att också han kan irritera sig på detaljer som att saker inte finns på de ställen de brukar finnas.
– Men jag är en sådan person att jag oftast stiger åt sidan om andra har starkare viljor.
Tro är grunden i livet
Rasse Forsman är nöjd med sitt liv, men tackar inte nej om den rätta knackar på dörren till stugan i Kardrag eller kommer emot på något möte. Han har haft några förhållanden, men inget som lett till äktenskap.
– För mig är det inte ett alternativ att vara sambo.
Han dejtar ibland, men söker inte kontakter via internet.
– Jag värdesätter människomöten högt och är också ganska bra på att läsa av människor. Man måste träffas för att få en ordentlig kontakt.
Han förälskar sig lätt, som den känslosamma och sociala person han är. Till en del beror hans civilstånd enligt honom själv på den kyrkliga uppfostran och de tankar han hade som ung.
– Då talades i frikyrkliga kretsar om att man skulle finna ut sin kallelse och vad Gud vill med en. Jag är musikalisk, och tänkte att den jag ska gifta mig med också ska vara det. Jag begränsade ganska mycket mitt urval.
Senare reviderade Rasse Forsman den uppfattningen och kom fram till att han måste vara öppen för olika egenskaper hos det motsatta könet – förutom en, den prutar han inte på.
– Jag tror att man måste dela de grundläggande värderingarna i livet. För mig är det min tro.