Riitta och Cessi seglar till Medelhavet
– Äntligen bär det av. Nu har jag inga tidtabeller att hålla - någonsin mer! Riitta Airos lämnar i dag Mariehamn bakom sig med sikte på Europas floder och kanaler och – slutmålet – Medelhavet.
– Båten är mitt hem för jag har gjort mig av med min bostad i Ekenäs. Minst tre år räknar jag med att bo ombord.
– Men det beror allt på hälsan och hur båten klarar det, den är gammal.
De senaste månaderna har Riitta ägnat sig åt att utrusta och reparera s/y Mandelina, en robust Olle Enderlein-ritad Shipman 28:a, byggd på 1970-talet.
Det mesta av sin världsliga egendom har hon sålt eller gett bort de senaste veckorna. Med sig har hon minnesföremål hon fått av sina två barn.
– Hos dottern har jag deponerat fotoalbum och tavlor, hos sonen lite möbler, mattor och lampor. Tjugo kilo böcker har jag packat med och en massa cd-skivor.
Ett par hundra volymer förde hon till ett antikvariat i Helsingfors.
Mångsysslare
Riitta, 60, har en mångfacetterad karriär bakom sig.
– Jag har jobbat i många yrken och även varit privat företagare.
Reklamsekreterare, handelstekniker och massageterapeut är några av yrkena. En magisterexamen har hon i nordiska språk, engelsk filologi och allmän lingvistik. Dessutom är hon utbildad elmontör, vilket säkert kommer väl till pass i båten. Hon vet en hel del också om motorer och är händig. Både toa och tvättställ har hon installerat själv.
Livet har inte alltid behandlat Riitta med silkesvantar. Den första maken hade spritproblem, den andra dog efter en svår sjukdom.
Själv blev hon totalt utbränd och låg på sjukhus i sex veckor. Hon har tvingats i deltidpension från sitt massörsyrke på grund av artros i hand- och fingerleder.
Stambyte gav kick
Men orsaken till att hon just nu blickar mot nya horisonter från sittbrunnen hänger samman med ett dyrt stambyte i lägenheten i Helsingfors. Hon flyttade in i en husvagn medan arbetet pågick och insåg att det går att leva på små ytor.
Nästa steg blev att sälja lägenheten och hyra en annan i Ekenäs.
– Där finns gott om lediga hyresbostäder i Ekenäs och jag hade bara 300 meter till båten. Jag vill inte längre vara skuldsatt och betala så mycket för mitt boende. Nu är båten mitt hem.
Riitta har en liten resebudget och räknar med att ofta kunna övernatta vid kanalkanterna.
Holland, Tyskland, Frankrike
Så sent som i måndags handlade Riitta de sista båttillbehören i Mariehamn före överfarten till den svenska skärgården. Nu bär det av mot Kalmar, Gotland, Bornholm och Fehmarn.
– Jag har beslutat masta av i Travemünde och sedan ta mig i sakta mak genom de tyska, holländska och franska kanalerna och floderna.
Den första biten över Östersjön och den sista längs med Rhône följer hon samma rutt som HBL på sommaräventyret 2014. Också Riitta har inspirerats av Göran Schildts berömda Önskeresa 1948.
– Jag har läst allt jag kommit över i ämnet, men det har inte skrivits så hemskt mycket.
Starten för ensamseglingen gick redan den 16 juli i Ekenäs, en dag senare än hon ursprungligen tänkte sig.
– Jag tar mig fram i sakta mak och har ingen brådska. Huvudsaken är att jag hinner till Italien före vintern. Jag kunde förstås ha gott över Nordsjön, men Cessi måste få gå i land varje dag.
Den australiska terriern är 13 år gammal och för henne blir det sannolikt ingen hemresa. Men hon får i stället njuta av värmen sina sista år.
Segla- inte så viktigt
För sin egen del lämnar Riitta framtiden helt öppen. Så länge Cessi lever stannar hon på Medelhavet. Sedan kanske Kanarieöarna eller Karibien lockar.
– Seglandet är inte huvudsaken, men jag vill ner till värmen. Vänner och bekanta är välkomna att hälsa på. Numera kommer man ju vart som helst med lågprisflygen.
– Med barnen håller jag daglig Skypekontakt.
Nästan trehundra slussar ska hon och Cessi passera på vägen mot Medelhavet.
– Jag har läst en utförlig instruktionsbok om hur man ska bete sig i slussarna. Det är någonting jag aldrig gjort förut.
Jag lugnar henne med att det är betydligt enklare än man kunde tro. Senast i Port Saint Louis när hon passerat den sista slussen före Medelhavet förstår hon vad jag menar.
– Masten tänker jag inte surra på däcket, den fraktar jag ner med lastbil för att lättare kunna röra mig ombord.
Riitta har seglat förr, men säger sig inte vara någon dängare i branschen.
– Jag satsar på säkerhet och bekvämlighet. Rullgenuan drar väldigt bra och ofta seglar jag utan storen.
Riitta försöker blogga från sin resa så ofta hon hinner. Den kan man läsa – på finska – på mandelina.fi