Kineser gör vinhandeln het i Saint-Émilion
En enorm kristallkrona hänger rakt ovanför ett bord med flaskor och glas. Monsieur Philippe Theze häller elegant upp ett smakprov.Hyllorna i den lilla affären i Saint-Émilion, i hjärtat av Bordeaux vindistrikt, är överbelamrade med vinflaskor. Den billigaste får man för under tio euro, den dyraste kräver tusenlappar i plånboken.
Saint-emilion Saint-Émilion ligger bara cirka 35 kilometer nordost om Bordeaux. Med bil tar det en halvtimme att nå den uråldriga staden som ligger i det första vinlandskapet på Unescos världsarvslista. I synnerhet då druvorna hänger i klasar flockas turisterna både längs tillfartsvägar och inne i själva centrum av den lilla staden som har drygt 2 000 invånare.
Men Saint-Émilion är inte känt för sina branta, slingrande och hala kullerstensgator. Det är själva vinodlingens hjärta som lockar. Affärerna är sprängfyllda med kvalitativt goda rödviner och det finns antagligen fler vinaffärer per hundra meter gata än det finns vanliga affärer i hela staden.
Att hitta en parkeringsplats för den som kommer med bil kan vara besvärligt. Glöm det där med att parkera i centrum för det lyckas inte. Däremot går det bra att lämna bilen ett stycke utanför byn, avstånden är inte långa och under promenaden kan man alltid ta ett smakprov från några av de vinstockar man passerar.
Absoluta centrum i Saint-Émilion består av ett litet torg där också stadens turistbyrå ligger. Vid torget reser sig ett urgammalt kyrktorn ovanpå en kyrka som är helt uthuggen i kalkstensberget under själva tornet.
196 trappsteg i tornet
Det är möjligt att klättra upp i tornet med fin utsikt över de omkringliggande vinodlingarna, men det krävs nyckel till tornet. Den finns på turistbyrån, och i pant lämnar man endera körkortet, passet eller någon annan id-handling. Sedan är det bara att traska upp för de 196 trappstegen.
Själva kyrksalen är också värd ett besök. Enorma pelare som håller upp det valv som forntida munkar har karvat ut i kalkstenen är i dag försedda med jättelika stålkonstruktioner för att hålla ihop kalkstenen så att inte själva kyrkan och tornet ovanför rasar samman.
Byns historia går tillbaka till 700-talet då den bretagnske munken Emilion flydde mot Bordeaux för att undkomma anklagelser för stöld, han bosatte sig i en grotta och blev eremit. Småningom växte ett starkt kristet samhälle fram kring eremiten.
Då fanns redan basen för dagens vinodlingar och området lågt lämpligt till för de pilgrimer som vandrade till Santiago de Compostela i Spanien. För ungefär 800 år sedan började munkarna gräva in sig i kalkstenen. Det tog dem hundratals år att skapa den kyrka som fortfarande finns kvar.
Allt gick problemfritt – tills för 20–30 år sedan. Då visade det sig att det 53 meter höga och 3 000 ton tunga klocktornet ovanpå kyrkan hotade rasa. Under de århundraden som förflutit sedan tornet restes hade grunden förskjutits, bland annat på grund av vatten som runnit genom kalkstenen.
Geologer, arkitekter och ingenjörer hittade dock en lösning och kyrkan och tornet är sedan flera år tillbaka öppna för allmänheten. Det finns inte längre någon risk för ras eller liknande.
Kineser köper allt
Men tillbaka till monsieur Philippe Theze som otåligt står och trampar utanför sin affär i väntan på kunder.
Han har glas synligt uppställda i affären och greppar vant en flaska medan han frågar om han får servera smakprover. Varje dag säljer han 100–300 vinflaskor.
– Jag har både fransmän och turister som kunder. De bildar ungefär lika stora grupper, säger han och lyfter glaset mot kristallkronan för att studera det skimrande vinets färg.
De flesta vinerna som försvinner utomlands köps av amerikaner, engelsmän, belgare och en liten del skandinaver. Antalet ryssar har inte ökat på några år, numera är det en ny grupp som formligen väller in i Saint-Émilion.
– Kineser! Under de senaste fyra fem åren har de ökat explosionsartat, utbrister monsieur Theze och slår ut med både vinflaska och handen.
Nyrika kineser, både miljonärer och miljardärer, har köpt upp så många vingårdar i Bordeauxregionen att man i lokala vinkretsar kräver ett förbud mot ytterligare försäljning till kineser.
När den kinesiske miljonären James Zhou i början av året köpte Chateau Renon – som blev det hundrade bordeauxslottet i kinesisk ägo – var det ett köp av oerhörd symbolisk betydelse för de franska vinodlarna.
Enorm vinst
Över 80 procent av allt vin från de kinesiskägda gårdarna exporteras till Kina. Ett vin som kostar tre euro att producera säljs för 30–40 euro i Kina.
I fjol konsumerade kineserna mest rödvin i hela världen. Åtgången var närmare två miljarder flaskor! En trefaldig ökning från 2007 medan konsumtionen i Frankrike minskade med 18 procent.
Vad är det då som drar kineserna till Bordeaux? Svaret stavas bland annat Merlot och Cabernet sauvignon, ett gynnsamt klimat med varma somrar och milda vintrar i kombination med kalkstenssluttningar och vingårdar.
Och alltsammans kröns av att Saint-Émilion är något av det vackraste som finns om man gillar långsträckta kullar fyllda med vinrankor, uråldriga svartnade stenhus och vresiga fransmän. Unesco har i varje fall fattat tycke för Saint-Émilion som alltså finns med på världsarvslistan.
Från tior till tusenlappar
Efter att ha fått utlopp för sin frustration över kineserna rekommenderar monsieur Theze ett gott rött vin med en gest mot ett bakre rum. I prydliga trälådor ligger femlitersflaskor, bland annat en från Chateau Cheval Blanc – ett Grand Cru-vin för 8 550 euro. Jag tackar nej hänvisande till den otympliga formen och vikten att frakta genom halva Europa och håller tyst om att jag aldrig fått smak för rödvin.
Brevid ligger en Chateau d’Yquem 2005, lika stor, för nästan 10 000 euro. Nej, för sött. Det slutar med att vi dividerar om några knastertorra vita viner tills Theze lyfter händerna i luften och ger sig.
Vinet visar sig senare vara ypperligt.
029 080 1334, kim.isaksson@hbl.fi