Ingen semester för malenami
Svenskfinlands största bloggare Malena Björndahl bjuder generöst, men endast på guldkanterna, i sitt liv. – Det är lätt att vara ett nättroll. Att sprida positiv energi på nätet kräver mera arbete och det är få som gör det, säger Björndahl som njuter av sommaren i Karleby tillsammans med sonen Leon.
Det är enkelt att ta en bild av ett stökigt bord. Men att iscensätta en nätt dukning kräver arbete. Ungefär så beskriver bloggaren Malena Björndahl sin syn på varför det är ett riktigt jobb att porträttera vardagen från den ljusaste sidan.
– Det är lätt att vara ett nättroll. Att sprida positiv energi på nätet kräver mera jobb och det är få som gör det.
Det var mammas idé att dottern skulle börja blogga för snart sju år sedan. De senaste åren har bloggen haft 30 000-45 000 unika besökare per månad. Nästan 8 000 följer henne på Instagram.
– Jag lovade mig själv att jag skulle leva ett så spännande liv att det alltid skulle vara roligt att skriva om det. Nu är det bloggen som drar mig med sig.
Till äventyren hör designern Efva Attlings fråga om Björndahl ville bli ambassadör för hennes smycken och när Björndahl flögs från Karleby till New York och invigningen av Attlings butik 2011.
Att Björndahl skulle bli sin egen produkt och ett brand var ett medvetet val. Hon vet hur läsare rör sig på sociala medier.
– Bloggen är fantastisk! I den fann jag mig själv och tog kommandot över mina läs- och skrivsvårigheter. Jag får lysa och återuppfinna mig själv hur många gånger som helst. En gång skrev jag att jag vill föreläsa. Inom en vecka fick jag flera bokningar.
Björndahl jobbar deltid med sociala medier på ett företag som importerar ekologisk kosmetik, men skulle, enligt egen utsago, kunna försörja sig på bloggen och det som den genererar i modelljobb, fotograferingar och föreläsningar.
Orsaken till att Björndahl valde Svenska privatskolans gymnasium i Uleåborg var att hon blev mobbad i högstadiet och gymnasiet i Karleby.
– Äldre flickor spottade på mig och kallade mig hora. Toalettväggen måste målas om eftersom det stod så grova saker om mig där.
Som vuxen har Björndahl gått ut med frän kritik mot sin gamla skola.
– En lärare sade att jag måste förstå att det kan vara svårt för andra att jag är så vacker. En tung sak att höra för en 14-åring som varken kan göra något åt sitt utseende eller tycker hon är särskilt vacker.
En framgångsrik blogg kunde ses som en elegant revansch. Men Björndahl vägrar se bloggen eller drivkraften på det sättet.
– Jag har alltid haft god självkänsla. Mobbarna kom aldrig åt den.
Björndahl kommer från en företagarsläkt med starka kvinnor som mamma, mormor och farmor.
– Mamma bar oss barn under en svår tid i familjen. Farmor, 80, var en framgångsrik affärskvinna med fyra barn. Hon var ett stort stöd när jag blev lämnad av min man förra sommaren.
Det är en ständig balansgång, framför allt i närheten av det privata. Björndahl drog tidigt upp var gränsen går – på bloggen och i det offentliga: inget om pengar, politik, religion eller PMS.
Alkohol visas ytterst sällan, på sin höjd ett festligt skumpaglas.
– Jag är en förebild och tar mitt ansvar. Mina läsare är intelligenta, i många fall högutbildade, kvinnor i åldern 20 till 80. De vet att jag också betalar räkningar och kan ha ont i ryggen. De som följt mig länge kan läsa inläggen så att de förstår vad som pågår privat.
Samtidigt gör hon klart att malenami och Malena är åtskilda.
– Jag har ingen skyldighet att skriva om annat än det som marknadsförs: guldkanterna. Bloggen är inte min dagbok. Läsare brukar tacka mig för att jag ser glad ut och bildspråket förmedlar positivitet Finskspråkiga tackar för språkbadet.
Sonen Leon figurerar ofta på bloggen.
– Han är det viktigaste i mitt liv. Jag har länge velat bli mamma och njuter av det. Jag hoppas att han blir empatisk med många starka kvinnor som han kan respektera i sitt liv.
Sommaren tillbringas med Leon. Antalet blogginlägg blir färre, annars tar Malena Björndahl ingen semester. Frågan är vilka drömmar hon vågar yttra högt eftersom universum visat sig vara lyhört.
– Läsare efterlyser en bok. Jag vill skriva om resan som jag fått göra som malenami. Till hösten hoppas jag få träffa läsare och föreläsa.